Vetbesök

Igår var det härligt väder ute så vi tog oss ut till Gunnebo med hjälp av mamma och bilen för att ta en längre promenad i området. JAg tänkte att det väl skulle gå bra nu när det har börjat bli bättre hemma men tji fick jag. I andra änden av kopplet hade jag en hyperstressad hund igen. Han drog, flåsade, gnällde - han verkligen gråter -, frustrationsskällde, skällde på lite folk... För varje hund matade jag med leverpastej som innan och det går bra förutom att han skäller efter att hunden försvunnit precis osm om han bara MÅSTE skälla lite.
Först bara gick jag på, raskt. När det inte hjälpte lämnade jag över honom till mamma och då blev det bara ännu värre eftersom han trodde att jag skulle försvinna. Så tog jag över och tappade humöret efter 20 min superstress så jag röt ifrån, tog tag i halsbandet och pratade väldigt bestämt till honom att nu fasen får det vara nog. Inte sjutton hjälper det men det vet jag ju redan tyvärr.
Jag tvingade oss att fortsätta promenaden, han fick leta lite godis vid ett tillfälle på marken sedan satt ejag honom i bilen medan vi var och fikade.

Så här kan vi bara inte ha det och det känns inte normalt. Han får motionen han ska ha, han får jobba med huvudet i lagom mängd han får vilan han vill ha. Dessutom har jag fått höra av uppfödaren och fått lite uppdateringar kring de andra valparna i kullen (vilket var himla roligt att få höra) och ingen av dem verkar ha lika problem som Buddy. Därför har jag nu ringt husdjurshälsan och bokat tid för en hälsoundersökning och samtidigt ta en till titt på hans ögon som ju inte vill sluta vara. Det är faktiskt så att jag hoppas lite på ett resultat där, så att jag äntligen kan få svar på problemet. Hmhm, det är inte roligt det här i varje fall, jag vill ju bara att mitt lilla hjärta ska må bra och kunna njuta av livet.

Nu åker vi till Gävle och träffar Jennie och Beila en vecka sedan kommer vi hem och går till vetten...