Jul och nyår

Då har vi alltså avverkat Buddys första jul och nyår och det med glans!

Vi firade tillsammans med mamma, Troels, småsystrar, morfar och hans fru Laila. Buddy sniffade nyfiket på kulorna i granen, kramades med alla, stoltserade med en röd sidenrosett runt halsen, funderade över paketen och letade smulor från julbordet.

När tomten bankade på dörren stelnade han till och var ytterst misstänksam mot det stela ansiktet. Efter han fått skälla ut tomten utan vidare respons gav han dock upp och undersökte istället myspotentialen hos den tjocka farbrorn. Till hans lycka fanns det naturligtvis paket även till Buddy under granen:

Ett läderkoppel med små nitar längst ner

En vattenskål och underlägg från Kg design

Mörkerhalsband med både reflex och lampor

En hundbädd

Ett grisöra

Paketet med grisörat i fick han lyckligt öppna själv och var därmed helnöjd resten av kvällen. Lite kvarglömt inslagningspapper revs i småbitar och en och annan kaksmula slank ner i lilla magen. Jättemysigt var det och sedan sov vi djupt båda två.

Nyår firade vi uppe i Dalarna hos morfar och Laila. Här var vi många; Plastmorbror Peter, hans fru Johanna och deras barn Helena och Joakim. Moster Ulrika, hennes man Jocke och deras barn Tuva och Alva och så alla vi då; allt som allt 15 stycken.

De allra minsta barnen Helena och Joakim blev skrämda av Buddys vildhet men annars var han ett härligt tillskott i församlingen. Vi tog en härlig promenad i snöyran och blev överaskade av en flat. Den sprang lös på sin tomt och grinden var öppen så plötsligt kom den glad i hågen utspringandes. Jag tog upp Buddy i famnen och mullrade till den okända hunden att den inte skulle komma fram (jag tycker inte att främmande hundar ska få komma fram till Buddy som dom vill utan mitt godkännande först).

Det gick bra och hunden var som tur var snäll men dom fick inte hälsa på varann - vart ägaren var har jag ingen aning om. Buddy satt och pep lite i min famn men jag tror att han blev så förvånad så han kom sig inte för att reagera mer.



På kvällen åt vi och drack gott (smaskigaste efterrätten på lääänge). Sedan började det smälla i närheten. Buddy tyckte INTE om raketerna utan reagerade med att skaka och pipa. Sen var det uppehåll ett tag och Buddy återhämtade sig. När det väl var dags för våra egna raketer preppade jag med lammkött och så stog vi i dörren och tittade på. Buddy satt i min famn och fick äta köttbitar och göra give me five medan det brakade utomhus. Det hela gick bra och Buddy röck bara till när det väste och small som värst.



Efteråt var allt som vanligt, Buddy busade runt och kunde utan problem gå ut själv och kissa och bajsa. Jätteskönt! Nu hoppas jag bara att det håller i sig och att han inte blir skrämd senare.