Jag började faktiskt närma mig ett fullständigt bryt när det gäller Buddys stress. De senaste dagarna har jag en känsla av att allt bara eskalerat plötsligt; från att skälla på en del människor och alla hundar till att skälla på allt och ingenting, från att klara av att gå ordentligt i kopplet 70% av promenaden till 30%...
Det är tufft, när man inte får klarhet i problemets fulla orsak. Visst finns där parametrar som med all säkerhet påverkar men som kanske inte är hela historien trots allt. Efter lite konsultation med en hundpsykolog har jag bestämt mig för att prova vad jag beskrev i förra inlägget - normal motion varje dag med minst en längre promenad, och mycket mer mental träning - under två veckors tid. Har också gett mig fan på att lära honom att bara vara passiv också, hemma är det inget problem men ute i skogen (på vägar går det knappt att stå still utan att han ballar ur fullständigt) tar det någon timma eller mer innan han faktiskt slappnar av och blir tyst.
Idag var en helt hysterisk dag, vi var ute i skogen i två timmar och roade oss med olika aktiveringsuppgifter. Buddy gnällde MYCKET, flåsade, och skällde. Ett tag när han satt fastknuten i ett träd medan jag gjorde godisträd en meter ifrån honom skällde han konstant i över en halvtimma (efter att jag gjort klart träden satte jag mig ner med ryggen åt honom för att bara ignorera skiten). Tillslut brast det för mig och det slutade med att jag fräste ifrån ordentligt åt honom, vilket visserligen fick honom tyst men jag VILL INTE behöva ryta och visa ilska för att han ska klara av att vara tyst i en tyst skog.......
Förutom träning har jag bestämt mig för att låta en veterinär göra en genomgång av honom för att kontrollera att inget är fel fysiskt. Smärta, hormonfel, kanske han ser skumt pga. ögoninflamationen han haft sedan han var liten... Inte vet jag men allt är värt att kolla upp.
Jag började som sagt tycka att problemet har eskalerat de senaste dagarna, och tror faktiskt jag insåg varför idag(tack och lov). Min egen dator är som sagt sönder och därför sitter jag ute på familjedatorn istället som i sin tur står ute i allrummet på övervåningen och väldigt lite inne på mitt eget rum. Innan har Buddy alltid varit med mig inne på rummet medan jag kollat på mina serier, fixat med hemsidan, läst böcker osv, osv, och därmed vilat mycket eller roat sig själv. Nu är han hela tiden mitt i och har nog i ärlighetens namn vilat väldigt lite jämfört med innan. Det tror jag absolut har en enorm påverkan på hans humör, ju mindre vila destomer energi måste ju kroppen få igång för varje aktivitet och ju mer måste stresshormonet utsöndras. Exakt så är det kanske inte men ni förstår säkert hur jag tänker?
Så nu måste jag lära honom att vila också även om det händer saker runt om..? hmmm...
Buddy jobbar på att få ur godisarna som är gömda mellan två burkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar