Idag har jag och Buddy bus varit iväg på vår fjärde inofficiella utställning. Fyra bordrar anmälda, en hane och tik i klassen 4-6 månader och så Buddy plus en tik ifrån Lyckliga Helleborus i klass 6-9 månader. Domare var Erica Winberg från kennel Sweeping.
Det var med andan i halsen som vi entrade ringen. Jag hade preppat med skinkbitar vilka var väl uppmärksammade av Buddy. Och tänka sig, lillskiten gick som en stjärna ännu en gång. Tyst, följsamt och med glad svans och fint steg. Förstaplaceringen satt fint på Buddys bur sedan. Efter att tiken bedömts var det dags för BIRet och även det lyckades vi norpa åt oss - Härligt :D. Buddy gick även nu kalasfint även om han funderade på varför i hellskotta tiken följde efter oss på det där viset.
Sedan hann Buddy med att sova i buren ett braa tag och jag hann äta lussebulle, pepparkakor och dricka julmust innan det var dags för finalerna. Igen var jag nervös eftersom Buddy samlat energi till att kunna hispa upp sig med igen. Som tur var hann han lugna ner sig avsevärt innan det var dags att gå in. Här hade vi tre konkurrenter, en westie, en amstaff, och en foxterrier om jag inte minns fel. Buddy var ytterst misstänksam när vi började röra på oss i en cirkel. Blir rörigt för honom när en går framför och en följer efter oss bakifrån.
På 4 plats kom foxterriern.
På 3 plats kom amstaffen.
På 2 plats kom Buddy :).
Och på 1 plats kom alltså Westien.
Buddy slutade alltså som Bästa Valp 2:a och jag var helnöjd med år 2007:s sista utställning.
Kritiken lyder:
Maskulint huvud med korrekt bett och uttryck.
Utmärkt hals. Mycket bra rygg. Bra bröstkorg.
Utmärkt benstomme. Välvinklad fram, bra bak.
Rör sig mycket trevligt påskjut. Härlig päls kvalité med utmärkt underull.
Mycket välvisad.
lördag 24 november 2007
Västra terrierklubbens Julshow!
Upplagd av Amanda vid 14:31
fredag 23 november 2007
Buddy Goes Gävle
Väl uppe in the hoods, när jag och Buddy äntligen kom av en riktigt dryg tågresa, sätter Buddy genast igång och skäller. Än värre blir det när vi möter Jennie och Beila. Buddy skäller så att trumhinnorna skallrar och Beila blir upprörd över hans vilda sätt så att även hon börjar skälla och gå lika stirrigt som mitt odjur. Där stapplade vi fram i snön, jag med en tung resväska på hjul som envisades med att välta hela tiden och så odjuret Buddy i andra änden på kopplet. Och så Jennie med sin stackars tik som redan i sig är en lite osäker ung dam. Inte mycket mer att göra än att bara gå bestämt, och med allt tålamod slut ryta till här och där.
Svettig kom vi äntligen innanför dörren bara för att vända igen och gå en lång promenad med dem så att de får lukta av varann i lung och ro och sedan leka en stund i en hundhage. Visst gick det hela mycket bättre tillslut och de lekte jättefint i hagen tillsammans - Beila sm en retsticka och Buddy som frustrerad eftersläntrare i ta fatt leken :).
Veckan gick alltså mestadels ut på att säga åt hundarna att låta bli än det ena än det andra, och ju längre tiden gick desto mindre tålamod hade jag och Jennie. Sista kvällen var vi så trötta av all negativitet så jag tror att vi båda såg stjärnor.
Men även om det var mycket jobb hela veckan bara med att hålla isär dom och för att kunna ge dom vad dom behövde så hade jag himla mysigt. Vi drack te och småpratade om allt och inget medan hundarna äntligen sov. Vi såg på film och åt oändligt mycket godis och nästan ingen mat alls :P. Vi pratade mycket hund och funderade över lösningar på diverse småproblem.
Jag och Buddy fick inte mycket gjort och träningen blev snarare sämre eftersom jag hela tiden tappade tålamodet och det sken nog igenom lite för väl så Buddy blev ännu mer ledsen och stressad. Näe hur mysigt den än var mellan varven, en sådan resa gör jag nog inte igen förens Buddy är mognare, lugnare och har lite mer allmänt vett ^^.
Är himla glad ändå för Jennie och hennes hundintresse där uppe, och sedan, när vi har lite mer diciplin på oss själva och de små liven - då ska vi nog kunna hitta på både det ena och det andra tillsammans :). Här kommer lite kort på dem när de leker tillsammans, en underlig form av brottning där leken gick ut på att bita tag och hålla fast försiktigt i varandras kroppsdelar.
Beila och Buddy leker jage i snön!






Upplagd av Amanda vid 20:50
tisdag 13 november 2007
Militärläger
Morsan har satt igång med militärläger. Varje promenad vänder hon utan anledning håll utan att säga till så att jag blir döirriterad. Där går jag i lugn och ro längst fram i kopplet och ser till att vi klarar oss undan faror som papperskorgar, buskar, tanter med röda kappor med mera - blir ju jäkligt jobbigt att hålla koll om hon hela tiden ska rycka i mig! Sedan kastar hon korvbitar omkring sig. Fattar inte vitsen.

Upplagd av Amanda vid 18:50
söndag 11 november 2007
Oplacerat litet stjärnskott
Nu är vi hemma ifrån Malmös valputställning. 1399 valpar anmälda i klasserad 4-6, 6-9 och 9-12 månader. 24 stycken borderterriers. Buddy gick i klass 6-9 månader med fem konkurrenter.
Denna gången gick det inte alls. Buddy blev sist och oplacerad. Tråkigt kan man ju tycka, men vet ni, han vann ändå idag... min lilla stjärna. Han gick som på räls inne i ringen, tyst och uppmärksamt travade han med mig. TROTS mina godisbitar, och TROTS att jag pratade med honom. Sa ju att jag inte skulle lägga ner det ^^.
Upplagd av Amanda vid 15:27
måndag 5 november 2007
Buddy har blivit UTMANAD!
Buddy har blivit utmanad av borderterriern Yoggi och självklart antar vi den!
Regler för utmaningen: Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv på sin hemsida och samtidigt ange reglerna för leken. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver man en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska kolla in och läsa på ens egen hemsida för mer information.
1. De flesta hundar förknippar kloklipparen med obehag, en del springer tjutandes där ifrån, andra skriker bara man rör vid tassarna, en del ligger spända som pinnar hela plågan igenom. Från alla håll har både jag och andra valpägare blivit förberedda på den där fjärde månaden då hundarna plötsligt skulle blir vettskrämda för allt som har med deras tassar att göra.
Dock kan Buddy inte ha lyssnat särkilt noga på dessa förvarningar. När kloklipparen kommer fram släpper han nämligen allt annat, skuttar fram till mig och upp i knät. Väl här kan jag lägga ner honom på rygg och så ligger han så helt avslappnad med huvet slappt hängandes över mina knän medan jag sköter om manikyren. Fyra tassar senare får han en liten godis och ett varsågod att gå ner. Då kan han nästan se lite besviken ut och står och snusar på klipparen en liten stund innan han återgår till det tidigare tuggbenet :).
2. När Buddy får något att äta på som han aldrig smakat förut (nu menar jag inte ett grisöra eller så, utan när han får en morot, en äppelbit, lite sallad osv.) så tar han det bara väldigt lätt i munnen. Först så lätt att han tappar ner smakprovet på golvet. Sedan plockar han upp det efter inspektion. Med detta okända i munnen, till exempel en gurkbit struttar han iväg med nacken rest, svansen rakt upp i vädret och med väldigt pinniga, skuttiga steg fram till sin bädd. Väl där kan han släppa ner "godsaken" och slå på den med tassarna, småtugga lite på, dela upp den i flera bitar och sprida ut bitarna över golvet för att sedan svälja dom en efter en.
3. Buddy älskar andra hundar, verkligen. Av den anledningen stressar han upp sig något otroligt bland andra hundar då han blir frustrerad över att inte få komma fram till dom. OM han faktiskt får hälsa på någon hund, och då oftast vuxna snälla hundar, så kommer dessa med säkerhet försöka fly inom 2 sekunder. Buddy har lyckats skrämma alla de vuxna hundar han hittils fått hälsa på nämligen, han blir så glad och så intensiv så de blir överaskade och kommer sig liksom inte för att säga ifrån på en gång.
4. Buddy har en liten kupp emot mig. Eller snarare en hemlighet. Jag vet nämligen inte vad han egentligen har för planer för min kanin Kanin (ja, hon heter Kanin). Kanin är en väldigt stolt dam som inte låter sig skrämmas särskilt lätt. Hon har flertalet gånger suttit på en sidan gallret och trotsigt glott på Buddy som upplivat piper på andra sidan.
Jag bestämde mig för att se hur han beter sig i närheten av henne så jag plockade på honom kopplet och gick i den stora hagen där kanin håller till ibland. Efter att han passivt fått sitta och titta på henne tills han var lugn sa jag åt honom att ligga ner vilket han gjorde medan jag började klappa på Kanin. Sakta men säkert ålade sig Buddy framåt och mot lilldamen. Spännande tänkte jag och såg till att Kanin hade möjlighet att springa därifrån när hon ville utan att Buddy kunde göra henne något. Tillslut hade Buddy ålat sig hela vägen fram och till min förvåning började han att slicka på henne. Kanin satt blickstilla ganska lugnt om än något på spänn. När Buddy kom fram till öronen och började slicka på hennes huvud så morrade hon och skuttade iväg.
Frågan är om Buddy slickade på henne för att smaka av eller om han på något underligt vis ville visa ömhet för henne. Hmmmmm... jag tänker inte undersöka saken vidare i varje fall :P.
5. Buddy är i hemlighet en fågelhund. Att springa och apportera leksaker eller apportbocken är kalaskul! När Buddy blir glad gör han dessutom som de flesta flattar framför allt gör - nämligen springer iväg och hämtar något att hålla i munnen under tiden.
6. Om han fick, så skulle han sitta i min famn dygnet runt.
Tyvärr så känner vi inte så många på nätet med hund men vi utmanar några vi känner till lite i alla fall:
Borderterrierna Cappie & Tom-tom
Borderterrierna Viggo och Dexter
Staffordshire Bullterriern Babbsan
Upplagd av Amanda vid 17:26