Utställning i Halmstad

Nu är vi nyss hemkomna från valputställningen i Halmstad. Både jag och Buddy är helt utslagna och vill helst bara lägga oss pladask och sova (Buddy har redan somnat med huvudet i mitt knä ser jag) men tyckte att det är lika bra att föreviga besöket här först.

Tidigt imorse åkte vi hela vägen ner till Halmstad och ridhuset där. Fullt med hundar överallt och så Buddy då, som jagar upp sig till det oändliga bland andra hundar. Han blir fullständigt tokig, skäller och skäller med svansen rakt upp i vädret. Kastar sig i kopplet för att komma åt att hälsa på någon annan (vilket han dock aldrig fick chansen till) och lyssnar ytterst lite på matte. Vi sätter oss och vilar (passivitetstränar) och Buddy lugnar ner sig avsevärt. Men så rör vi på oss och han sätter igång igen. Sucksuck...

Innan vi skulle in i ringen hade han faktiskt lugnat sig så pass att jag kunde gå och hålla kontakt med honom.

Vi går in, domarn kommer fram på en gång och slänger sig över Buddy som blir kalasglad och så är hela ramsan igång igen. Han skäller på än det ena än det andra. Vi gick vårat varv, eller vi påbörjade vårat varv när domaren flyger fram

- NEJnejnejenj!! Ta booort den där leksaken (en liiiten nalle jag hade för att få Buddys uppmärksamhet bort ifrån dom andra hundarna). Den stressar honom nåt helt otroligt!!!

Okeeej... Jag tar bort nallen. Går vidare.

- Neeeeeeeeejneeejneej! Korta kopplet, gå som om du går en promenad (som om Buddy går och travar lite lugnt vid min sida på promenader?), och taaa booort det där som är i handen!!!

Inget godis heller alltså som väl annars är känt för att lugna?
Jag går varvet och får order om att gå ett till.

- Som om du är på promenad! Näsan rakt fram. Prata inte med honom. Titta inte på honom.

Och så gör hon en liten knut på kopplet som en bromsare vilket resulterar i att Buddy hängs upp. Men jag nickar och tackar för tipset och går på. Buddy hänger långt fram i kopplet och sträcker inte ut sina rörelser för fem öre. Något lugnare blev han inte utan betedde sig som om han var tokig, flög framför mina fötter och kunde inte gå normalt. Enligt domaren såg det sååå mycket bättre ut. Ehm. Ja jag säger inget.

Det hela slutade med att han fick ett förstapris och ett HP. Vi fick sedan möta tiken i klassen som även hon hade lite svårt för att gå utan att jaga upp sig. Handlern fick tipset att hänga henne i nackskinnet tills hon lugnat ner sig av domaren... Jahapp...

Vi två gick varvet, Buddy slängde sig hit och dit, skulle fram och hälsa där eller där. Råkade komma för nära tiken och Buddy slänger sig bakåt med ett skall. Jag gick vidare med näsan i vädret som om jag var på promenad. Domaren tyckte det såg superbra ut... Ehm.

Det slutade med att Buddy blev BIM vilket vi var glada över.

Kritiken lyder:

Helt uppstressad som behöver LUGN.

Bra huvud o uttryck.

Härliga mörka ögon som man drunknar i.

God överlinje. Välkroppad. Bra skinn. Bra ben och fötter.

Utmärkt päls. Välgående och välvisad men träna träna träna på att vara tyst och lugn.

Att jag var nervös är ett faktum, min hund jagar runt som en dåre ända tills det är vår tur och domaren gjorde mig ännu mer nervös. Buddy har dessutom sovit väldigt dåligt igår och inatt och att en övertrött hund blir jagad är väl ganska vanligt + att han faktiskt är en femånaders hanvalp som ser spöken överallt och tycker att hundar och människor är helskoj.

Att gå omkring och inte låtsas om hunden är något jag inte tänker fortsätta med, för mig är det inte träning. När domaren första gånger sprang fram och skrek nej var jag på väg att stanna upp för att återfå kontakten med Buddy. Precis så gjorde jag i Åmål och där gick Buddy riiiktigt bra trots att jag var nervös och pratade till honom.

Att han känner av min nervositet är klart och att det gör honom uppjagad också är inget nytt och något vi måste träna på, men det är ju därför vi åker på dessa inoffa utställningar. Sedan så har jag en hund som i sig är väldigt lätt uppjagad och otålig. Passivitet flera gånger om dagen sägs vara våran kur och den tänker vi försöka följa om inte Pia på Hundens hus kommer med något nytt. Inte att mitt prat och små godisar skulle stressa upp honom ännu mer, bara avleda honom från allt runt om. Sen att han avleds till mitt vid tillfället något halvtaskiga humör som inte syntes men kanske kändes av är annan sak :P.

Jag är en erfarenhet rikare. Och har en valp att lugna ;). Vi ska sova oss lite lugna nu tänkte jag. Ha det gott ni där ute!

5 månaders mätningar

För exakt en vecka sedan fyllde Buddsen 5 månader.
Idag mätte jag och vägde honom och resultatet ser ut såhär:

Vikt: 6.4 kg
Höjd: 33.5 cm

Unghundskurs

Igår började unghundskursen på Hundens hus här i mölnlycke.
Det är så nära och käckt att jag kunde sätta Buddsen i cykelkorgen och rulla hela vägen fram till lokalen.
Vår egentliga instruktör var sjuk och som inhoppare hade vi istället Pia Myrstedth (stavning?) som visade sig vara jätteduktig.
Vi började lektionen med en liten promenad runt huset för att de skulle få "gå av sig". Jojo ser ni, Buddy skällde så han flög i luften hela den så kallat lugnande promenixen. Jag hade redan i förväg bestämt att han inte ska få hälsa på någon av hundarna på kursen, åtminstonde inte förens kanske sista gångerna. Just för att försöka motarbeta hans höga förväntningar på hundmöten osv. Nu var det bara så att Buddy själv tycker tvärtom och blev lätt hysterisk när han inte hann med de andra hundarna. Han var helt i extas. Jag försökte att locka på honom, och visst, han kom, åt sin godis och slängde sig iväg i kopplet igen.

Så kom jag på något nytt där jag vet att det krävs att han är tyst, jag satte ner honom och sa åt honom att vänta. Buddy sitter snällt och väntar med überstark kontakt - samtidigt som han skäller och piper så öronen vibrerar.
Ner med handen i fickan och kasta iväg en näve godbitar (torkad skinka och blodpudding). Varsågod och sök! Simsalabim så var lillterriern tyst och koncentrerad en liten stund.

När vi började gå igen satte hans skallande igång ännu en gång. Pust och frust. Men AHA! Då kom jag på nåt nytt igen. Så fort han var det minsta tyst sa jag braaaa! och kastade ut en näve godis på marken som han fick söka efter. Och tänka sig, det funkade faktiskt ganska bra, han lugnade ner sig avsevärt - även om han fortfarande gick runt lite på tå och småpep.

Vi samlades sedan på gräsmattan där vi körde lite passivitet. Buddy vet hur det hela fungerar och höll sig relativt lugn och tyst mellan mina ben - ett par flyktförsök ålandes fram på gräsmattan fick han till haha.

Nästa steg var kontaktövningar. Sitta på marken, hålla godis i knuten hand nära huvudet och invänta kontakt. Även detta kan Buddy sedan innan, efter lite smågnag på handen spänner han blicken i mig och inväntar sitt varsågod.

Vi gick in och Buddys måste-hinna-med-hysteri satte igång igen. Jag satte mig självmant ner på golvet inne i lokalen och körde lite lugnande passivitet vilket fick ner hans nerver igen. Vi samlades snart vid ett stort bord allihop, de flesta med hundarna på golvet och så jag med lilleskrutt i knät där jag ansåg det lättast för honom att slappna av.

Förutom Buddy Borderterrier deltar: tre welsh springer spaniels, en blandras labbe/border collie/golden retriver, och en schäfer.

Vi fick berätta vad vi ville ha ut av kursen: jag vill träna på möten, försöka få bort Buddys alla-älskar-mig-och-vill-natuligtvis-pussas-också! attityd som - när han inte få hälsa - leder till denna hysteri jag har förklarat innan. Och att hälsa fint samt passivitetsträning.

Sedan skulle vi berätta vad det bästa med vår hund var och jag var först ut att svara, och jag fick fullständigt hjärnsläpp... "eeeeh? Bästa.. Jaa.. hmm.. va svårt det blev... ehm.. att han är så mysig..?" Hallå eller, man kan inte svara vad det bästa är när allt är bäst :D, blev ju helt ställd av frågan. Mitt lilla gryn är bäst på alla sätt, till och med hans brister för de flesta är bra brister om man ser på det från hans håll. Han ÄLSKAR människor och andra hundar. Han ÄLSKAR och DYRKAR mig mest av alla vilket leder sig svårigheter med att jag försvinner men orsaken är ju underbar?! Han är PIGG och ooootroligt ENERGISK vilket leder till att han blir lite studsig och flängig och ljudlig men hallå eller, fatta vilket material för alla möjliga hundsporter när man bara får kontroll på det!

När lillen var lugnad lade jag ner honom på golvet istället för att försvåra lite för honom. Bredvid satt en av welsharna och mitt emot blandisen. När welshen som också var nyfiken stack fram sin långa nos var jag snabb med att putta undan den främmande hunden samtidigt som jag lätt höll kvar Buddy och sa ett bestämt men lågmält NEJ när han försökte sträcka sig fram han till den fläckige främlingen. Buddy avbröt och la sig ner igen - under pipiga protester visserligen men ändå! Sådär höll vi på en stund. Jag höll ordning på hunden intill och Buddy fick helt enkelt leva med att det var ett bestämt NEJ som gällde.

Efter en hel del hundsnack om både det ena och det andra satte vi igång lite mer praktiskt. Vi gjorde kontaktövningar igen. Med handen rakt ut ifrån oss. Buddy fattar på en gång och söker kontakt. Så fick jag ställa mig upp istället och göra samma procedur vilket Buddy naturligtvis fortfarande klarade galant. Kontaktövningar har vi ju ändå gjort sen han var en rultig liten åttaveckorsvalp.

Nästa övning var att lägga in ett smackljud som skulle innebära att han skulle söka kontakt. Vi lär in detta på samma sätt man lär in klickern, smacka - ge godis - smacka - ge godis osv. Buddy skötte sig ännu en gång exemplariskt. Visst försökte han springa bort till de andra jyckarna men så fort han hörde smack så vände han och hängde med mig. Sååå stolt över min lilla parvel.

Läxan till nästa gång blev: kontaktövningar och smackljuden.

Det var dagens lektion och jag kan ju säga att Buddy sov som en sten ända från hemkomsten vid åtta tills imorse!

En promenad på gott och ont

Idag sken solen på höstträden så mysigt att jag lyckades locka ut både mig och Anna på en promenad vid Delsjön. Med oss hade vi Buddsen och hennes ena flat coated retriver Fräsen. Jag packade ner varm choklad och så tog vi en sväng förbi Johnséns där vi inhandlade en tårtbit att dela på och varsin bulle :D.

Som vanligt så körde jag på långlina på Buddsen för att känna att jag har någon som helst kontroll på honom när vi faktiskt går en sträcka där man möter en hel del folk både gåendes, cyklandes, rullandes och med hundar.

Det hela började dramatiskt med att hans plastade lina lyckades göra en knyck när Buddy drog iväg och linan snodde sig runt mitt ben. Som ni förstår, även om han är liten så är han kvick, och linan gled hårt runt min oklädda vad... Huden blev lätt bortbränd och nu har jag en fin röd linje där som svider :(. Jag lyckades med samma sak en gång till naturligtvis men då runt hälsenan som också har fått sig ett rött svidande märke.

Buddsen och Fräsen sprang runt tillsammans - eller ja, Fräsen sprang först och Buddy for pipande efter :P. Fräsen badade och Buddy stog som vanligt och fegade på kanten. Vid möte med folk körde jag på metoden att låta Buddy sitta ner och vänta vid vägkanten innan han fick en godis och lov att gå iväg igen. Det gick bra, han är otålig och vill helst iväg med en gång men annars så gick det bra.

Vi placerade oss vid en av korvgrillarstugorna för att äta våran fika. Buddy fick gå lös utan linan, den kändes mest ivägen där. Vi firade lite allt möjligt med våran tårtbit och bullar - till exempel att Supernatural har säsongspremiär idag och att vi då får dreggla på Jensen Ackles igen - vilket tar bort det dåliga samvetet superenkelt ;).

Buddy kom på att han kunde hoppa upp på bordet och ta hand om resterna vilket jag idag, inte kände för att säga något om, man måste få leva livet lite ibland också :).

På hemvägen hade jag Buddy i vanlig koppelängd och så fort vi mötte någon lockade jag in honom till min vänstra sida där han fick gå och hålla kontakt med mig för att få en godis. När vi väl mötte hundar tog jag fram ankan istället och lyckades avleda honom från hundarna så pass att han först efteråt upptäckte deras existens och blev lite till sig. Men inte mer än att jag återfick kontakten efter en liten stund igen - SKÖNT!

Nu sover han som en liten prinsessa i sängen bredvid mig :). Min lilla sötsak.

News!

Nålarna ramlar: Lillemans ilvassa små piryatänder bara ramlar ut som smågrus här hemma. Den ena efter den andra. Alla framtänder är utbytta och idag ramlade två av hörntänderna loss. Mitt under kampleksbelöningen för att han kommit på en gång när jag ropat ute i skogen ser jag att jag har blod på båda händerna och tröjan. Ankan ser lika svårt skadad ut och Buddens tunga var rosenröd. Först fick jag för mig att jag hade gjort mig illa, sedan trodde jag att Buddy hade bitit sig i tungan... ända tills jag öppnade lejongapet och förvånat stirrade ner på två halvskeva tandrader, två små blodiga kratrar huserade nu där två av de värsta nålarna suttit förut. Den ena tanden lyckades jag till och med hitta och föreviga. Såg dessutom att två av kindtänderna i överkäken är halvt av, två nya tänder är redan påväg och klämmer ut valpbissarna. Han luktar INTE gott i gapet nu.

Lekis: Jag är i full gång med att förbereda Buddsen inför kommande, mer allvarliga träningar inom flera olika hundgrenar. Vi tränar en liten kort stund om dagen och ibland har vi bara slappedagar när vi bara hänger åt oss lek och gos istället. Men vappisar och Budsen själv är snabblärd så här går det undan trots små och få träningstunder.

Buddy kan nu mer stå framför mig (utan att sätta sig!) och hålla kontakt med mig. Han kan därifrån backa en liten bit, sätta sig och lägga sig. Han kan targeta lock på marken med tassen samt post-it på väggen, pinne, pekfinger, handflata och näve med nosen.



Inkallningen sitter som ett smäck på hemmaplan utan störningar. Ingen lydnadsinkallning utan bara vardagskom där jag vill att han direkt ska avbryta vad han nu gör och gallopera fram till mig. Tänkt börja försvåra för honom; han ska nu komma fram till mig snabbt och dessutom stanna där en kort stund med fokus på mig för att få sitt klick och godis. Sedan börjar det bli tid för nya störningar. Unghundskursen är ju inbokad så förhoppningsvis tar de upp mer av det där.



Sök blir han duktigare och duktigare på. Han söker godis i träd och på marken. Och korvar som jag dragit en bit längs marken i skogen och slutligen hängt upp någonstans. Det går fort och är slarvigt men hittar den gör han :) då är han så lycklig!



Jag har även påbörjat att lära honom vart hans tomtgräns går. Jag vill ju inte gärna att han ska springa ut på garageinfarten utan tillåtelse om någon bil skulle råka komma just då.



Koppelträningen är det si och så med. Det går bättre men jag själv slarvar och tycker det är halvtråkig träning och då blir det lätt att jag bara låter honom gå som han vill eller släpper honom lös. Har planerat att köra lite koppelträning varje dag framåt nu i varje fall så kanske det fastnar om ett tag... många bäckar små.



Möten med folk och hundar är på vidareutveckling. Lite osäker på hur jag ska hantera det hela så jag inväntar unghundskursen istället. Kan vara bra att få lite råd från instruktören också. Finns så många meningar inom hundvärlden.

Att dela upp vanligt levergodisar i många små bitar är jättebra!
Vovven kan få många belöningar utan att bli proppmätt och kassan sparar in några slantar.

Såpbubblor är kalas!

Promenad vid Delsjön

Uppdateringen har varit lite halvdålig senaste veckan men här kommer det nytt.

I veckan som var åkte jag, Buddy, Anna och hennes systers flat coated retriver (den tredje Buddy får hälsa på alltså) Nasti till Delsjön för att promenera lite. Jag laddade upp med min nyinköpta långlina - inte för att Buddy är en rymmare men för att vara säker på att jag hade kontrollen om vi skulle möta någon. Framför allt hundar är spännande som ni förstår och jag vet fortfarande inte vad han kan få för sig så därför fick den oranga linan släpa efter honom.

Det var en jättehärlig promenix och Nasti var så snäll mot Buddy. Av någon anledning skrämmer han de flesta jyckar haha :P han är så glad och uppjagad när han möter någon så han blir väl lite väl intensiv, men själva promenaden gick så bra så. Jag passade på att träna på Kom! och så gick jag runt och hittade godis på marken hela tiden :P. Nasti tyckte dock nästan det var roligare än Buddy som mest bara hängde efter den stoora fiina hunden.