Utställning i Halmstad

Nu är vi nyss hemkomna från valputställningen i Halmstad. Både jag och Buddy är helt utslagna och vill helst bara lägga oss pladask och sova (Buddy har redan somnat med huvudet i mitt knä ser jag) men tyckte att det är lika bra att föreviga besöket här först.

Tidigt imorse åkte vi hela vägen ner till Halmstad och ridhuset där. Fullt med hundar överallt och så Buddy då, som jagar upp sig till det oändliga bland andra hundar. Han blir fullständigt tokig, skäller och skäller med svansen rakt upp i vädret. Kastar sig i kopplet för att komma åt att hälsa på någon annan (vilket han dock aldrig fick chansen till) och lyssnar ytterst lite på matte. Vi sätter oss och vilar (passivitetstränar) och Buddy lugnar ner sig avsevärt. Men så rör vi på oss och han sätter igång igen. Sucksuck...

Innan vi skulle in i ringen hade han faktiskt lugnat sig så pass att jag kunde gå och hålla kontakt med honom.

Vi går in, domarn kommer fram på en gång och slänger sig över Buddy som blir kalasglad och så är hela ramsan igång igen. Han skäller på än det ena än det andra. Vi gick vårat varv, eller vi påbörjade vårat varv när domaren flyger fram

- NEJnejnejenj!! Ta booort den där leksaken (en liiiten nalle jag hade för att få Buddys uppmärksamhet bort ifrån dom andra hundarna). Den stressar honom nåt helt otroligt!!!

Okeeej... Jag tar bort nallen. Går vidare.

- Neeeeeeeeejneeejneej! Korta kopplet, gå som om du går en promenad (som om Buddy går och travar lite lugnt vid min sida på promenader?), och taaa booort det där som är i handen!!!

Inget godis heller alltså som väl annars är känt för att lugna?
Jag går varvet och får order om att gå ett till.

- Som om du är på promenad! Näsan rakt fram. Prata inte med honom. Titta inte på honom.

Och så gör hon en liten knut på kopplet som en bromsare vilket resulterar i att Buddy hängs upp. Men jag nickar och tackar för tipset och går på. Buddy hänger långt fram i kopplet och sträcker inte ut sina rörelser för fem öre. Något lugnare blev han inte utan betedde sig som om han var tokig, flög framför mina fötter och kunde inte gå normalt. Enligt domaren såg det sååå mycket bättre ut. Ehm. Ja jag säger inget.

Det hela slutade med att han fick ett förstapris och ett HP. Vi fick sedan möta tiken i klassen som även hon hade lite svårt för att gå utan att jaga upp sig. Handlern fick tipset att hänga henne i nackskinnet tills hon lugnat ner sig av domaren... Jahapp...

Vi två gick varvet, Buddy slängde sig hit och dit, skulle fram och hälsa där eller där. Råkade komma för nära tiken och Buddy slänger sig bakåt med ett skall. Jag gick vidare med näsan i vädret som om jag var på promenad. Domaren tyckte det såg superbra ut... Ehm.

Det slutade med att Buddy blev BIM vilket vi var glada över.

Kritiken lyder:

Helt uppstressad som behöver LUGN.

Bra huvud o uttryck.

Härliga mörka ögon som man drunknar i.

God överlinje. Välkroppad. Bra skinn. Bra ben och fötter.

Utmärkt päls. Välgående och välvisad men träna träna träna på att vara tyst och lugn.

Att jag var nervös är ett faktum, min hund jagar runt som en dåre ända tills det är vår tur och domaren gjorde mig ännu mer nervös. Buddy har dessutom sovit väldigt dåligt igår och inatt och att en övertrött hund blir jagad är väl ganska vanligt + att han faktiskt är en femånaders hanvalp som ser spöken överallt och tycker att hundar och människor är helskoj.

Att gå omkring och inte låtsas om hunden är något jag inte tänker fortsätta med, för mig är det inte träning. När domaren första gånger sprang fram och skrek nej var jag på väg att stanna upp för att återfå kontakten med Buddy. Precis så gjorde jag i Åmål och där gick Buddy riiiktigt bra trots att jag var nervös och pratade till honom.

Att han känner av min nervositet är klart och att det gör honom uppjagad också är inget nytt och något vi måste träna på, men det är ju därför vi åker på dessa inoffa utställningar. Sedan så har jag en hund som i sig är väldigt lätt uppjagad och otålig. Passivitet flera gånger om dagen sägs vara våran kur och den tänker vi försöka följa om inte Pia på Hundens hus kommer med något nytt. Inte att mitt prat och små godisar skulle stressa upp honom ännu mer, bara avleda honom från allt runt om. Sen att han avleds till mitt vid tillfället något halvtaskiga humör som inte syntes men kanske kändes av är annan sak :P.

Jag är en erfarenhet rikare. Och har en valp att lugna ;). Vi ska sova oss lite lugna nu tänkte jag. Ha det gott ni där ute!