Idag sken solen på höstträden så mysigt att jag lyckades locka ut både mig och Anna på en promenad vid Delsjön. Med oss hade vi Buddsen och hennes ena flat coated retriver Fräsen. Jag packade ner varm choklad och så tog vi en sväng förbi Johnséns där vi inhandlade en tårtbit att dela på och varsin bulle :D.
Som vanligt så körde jag på långlina på Buddsen för att känna att jag har någon som helst kontroll på honom när vi faktiskt går en sträcka där man möter en hel del folk både gåendes, cyklandes, rullandes och med hundar.
Det hela började dramatiskt med att hans plastade lina lyckades göra en knyck när Buddy drog iväg och linan snodde sig runt mitt ben. Som ni förstår, även om han är liten så är han kvick, och linan gled hårt runt min oklädda vad... Huden blev lätt bortbränd och nu har jag en fin röd linje där som svider :(. Jag lyckades med samma sak en gång till naturligtvis men då runt hälsenan som också har fått sig ett rött svidande märke.
Buddsen och Fräsen sprang runt tillsammans - eller ja, Fräsen sprang först och Buddy for pipande efter :P. Fräsen badade och Buddy stog som vanligt och fegade på kanten. Vid möte med folk körde jag på metoden att låta Buddy sitta ner och vänta vid vägkanten innan han fick en godis och lov att gå iväg igen. Det gick bra, han är otålig och vill helst iväg med en gång men annars så gick det bra.
Vi placerade oss vid en av korvgrillarstugorna för att äta våran fika. Buddy fick gå lös utan linan, den kändes mest ivägen där. Vi firade lite allt möjligt med våran tårtbit och bullar - till exempel att Supernatural har säsongspremiär idag och att vi då får dreggla på Jensen Ackles igen - vilket tar bort det dåliga samvetet superenkelt ;).
Buddy kom på att han kunde hoppa upp på bordet och ta hand om resterna vilket jag idag, inte kände för att säga något om, man måste få leva livet lite ibland också :).
På hemvägen hade jag Buddy i vanlig koppelängd och så fort vi mötte någon lockade jag in honom till min vänstra sida där han fick gå och hålla kontakt med mig för att få en godis. När vi väl mötte hundar tog jag fram ankan istället och lyckades avleda honom från hundarna så pass att han först efteråt upptäckte deras existens och blev lite till sig. Men inte mer än att jag återfick kontakten efter en liten stund igen - SKÖNT!
Nu sover han som en liten prinsessa i sängen bredvid mig :). Min lilla sötsak.
1 kommentar:
HHAHAHAHA Klockrent att Annas hund far i som en glad badgalning och man hör hur fegbudde står å piper på land. Jag glömmer aldrig när vi badade med honom. Det var hysteriskt roligt! Töntbudde, försöker vara så kaxig men ack så mesig :) Men han é en favvo ändå. Lilla gubben dah!
Skicka en kommentar