Snabb uppdatering: tänker försöka med en kastrering på lillgrabben, ska höra med vet. om det kanske är en idé att prova kemisk kastrering och se om det hjälper. Pratade med Yvette som äger djuraffären i mölnlycke om Buddys hysteri och hon fick se filmerna på mobilen, även hon liksom min mormor har sagt att jag borde prova att kasterera och se vad som händer. Även hon funderade på om något kanske hänt honom, kanske att han fått för lite syre till hjärnan under förlossningen eller om det hänt något särskilt när ingen har sett. Speciellt eftersom att han framför allt haft separationsångest sedan dag 1 och är så otroligt stressad utomhus så att han inte kan slappna av för fem öre!
Lite tråkigt med kastrering men jag skulle ändå inte vilja vara ansvarig för att han fick avkommor så som han är. Han är en grymt go hund, bortsett från hysterin som slår på lite för ofta för att man ska orka med tyvärr...
onsdag 13 februari 2008
What to do...
Upplagd av Amanda vid 20:02
tisdag 12 februari 2008
Topkondition...
Jaha ja, Buddy är förklarad frisk. I topkondition till och med, bra i hullet, fint musklar, ingen smärta i rygg eller nacke, fin i pälsen, jättefina tänder, bra i öronen, låter bra i lungor och hjärta, analsäckarna var bra, trevlig i allmänhet. Vi struntade i blodprovet eftersom veterinären inte trodde vi skulle hitta något alls där och dom proven kostar grymt mycket pengar.
Det känns naturligtvis bra, jag vill ju att han ska må bra. Men det känns fortfarande tungt att problemet sitter i psyket, det tar såå mycket av min tid och min energi men jag kan inte göra annat än försöka. Jag älskar mitt lilla hjärta, men just nu är han mer fotboja än min bästa vän =(.
Om problemet hänger i sig så kommer jag inte kunna tävla i de sporter jag vill osv, eftersom det alltid finns mycket andra hundar och människor omkring då och det är ofta på för honom okända platser. Jag kommer inte kunna flytta till en lägenhet med honom eftersom han ylar konstant tills jag kommer hem hur många eller få timmar det än går. Jag kommer inte kunna lämna honom till någon annan om jag vill resa eller liknande. Jag kommer inte kunna jobba normalt eftersom han tycker det är såå jobbigt att vara utan mig. Tungt är ordet.
Upplagd av Amanda vid 23:04