fredag 30 maj 2008

Nässjö


Buddy tar en paus bland blommorna i nässjö! Snart är vi i norrköping hos sarah, yoggi och harry!

onsdag 28 maj 2008

Dambesök





Jodå, Buddy har haft dambesök också. En äldre kastrerad sheltie vid namn Molly med dålig syn ^^. Buddy hann inte märka henne förens jag satte ner honom precis invid och då är han ju som sagt knäpptyst och väldigt korrekt i sitt uppförande. Hon luktade nog väldigt spännande för det var bara i ändan på henne man såg honom närmsta stunden. Hon blev dessvärre lätt irriterad över den uppvaktande ungtuppen och skällde förargat åt honom, eller åt vad hon trodde var honom i varje fall. För att låta henne vara ifred satte vi Buddse i poolen där han förvånat kikade över kanten titt som tätt.

En vacker promenad

















torsdag 22 maj 2008

Flickbesök



Jag och unge herrn bestämde oss för att ta en riktigt lång härlig promenad i solen idag. Jag kaxade upp mig själv och bestämde mig helt sonika i att idag skulle jag för det första, inte bli upprörd själv även om min hund blev det. För det andra, att jag skulle avleda buddy med godisspår vid hundmöten, även om det inte fungerar perfekt - det får honom i alla fall att strunta i hunden någolunda vilket ÄR bra! Sedan bestämde jag mig för att jag skulle njuta av att ta en lugn, skön promenad och Buddy med. Jag blockerade ut allt eventuellt pip/skäll med iPoden och mängder med bra musik. Vi gick hela vägen ner till centrum, vi mötte en schnauzer på vägen. Buddy letade godis och skällde till lite mellan varven. Efter att hunden försvunnit skällde buddy spänt med svansen i vädret åt det håll hunden gått. Jag sa åt honom att nu gick vi och så hade han inget annat val än att följa med mig. Han tystnade och återgick till kisserier.

Vi fortsatte mot råda säteri och stallet. Vi mötte både fotgängare, cyklister, joggare, barn. Även om han ibalnd spände upp svansen så räckte det att jag smackade lite och sa a-a så vände han sig om, tittade på mig och återgick till sina kisserier - Hallelujamoment!

Vi gick på äventyr vid rådasjön. Hittade en härlig stig utmed sjön. Plötsligt hittade jag en man sittandes på en stenstrand, med ett tomt koppel i näven. Han satt med ryggen till och märkte inte vår ankomst förens hans hund plötsligt dök upp hos Buddy och jag förvånat utbrast ett OJ! Buddy hann inte ens märka att där fanns en annan hund innan hon var framme och undersökte mannen. Det hela gick som vanligt bra (Buddy är mycket duktig när han väl får hälsa på andra hundar). Det var en snäll tik som visst var lite lekfull. Hon hittade mina kycklingbitar och bestämde sig för att jag var en bra en. Det visade sig senare när hon plötsligt dök upp hos mig och Buddy där vi i lugn och ro myste på en klippudde. Buddy blev glad och skulle till och med bada mitt i allt. Vi hade det trevligt en stund men någon ägare dök visst aldrig upp! Jag blev oroad att han kanske inte märkt att hans hund försvunnit så jag gick bortot där han suttit, men ingen herre där inte. Vi gick åt samma håll han borde ha gått istället och tiken följde nöjt med mig och buddy, lös. Efter en kvarts promenad utan lycka, kom vi fram till stallet igen och pga. bilarna tog jag buddys koppel och kopplade tiken. Ingen herre någonstans. Hon gick snällt fot med oss, jag med Buddy under armen och hon hade nog gärna följt med hela vägen hem.

Som tur var vände vi tillbaka på stigen igen och där kom till vår allas glädje faktiskt tikens ägare. Han ursäktade sig så hemskt mycket och förklarade att han hade sett när hon drog iväg "och då tänkte jag, att nu sjutton ska jag springa och gömma mig så att hon får leta ordentligt!!!" sade den mycket trevliga mannen. Tanken var god men mina kycklingbitar var helt enkelt godare ;).

Det var en väldigt trevlig hund som Buddy nog gärna hade fått leka lite lös med, och det ställde nog till min tanke om hundmötesträningen men det gjorde inte så mycket när allt gick så bra tillslut =).

Det hela slutade med att när vi kom hem hade vi varit ute i tre timmar!!

Ha det gott mina vänner!!

måndag 19 maj 2008

Snabb uppdatering

Hej!

Hinner inte riktigt med i svängarna här. Finns ändå inte så mycket att uppdatera er med.

Buddy har fått ettårs-sprutan. Vi pratade lite om kastrering med veterinären. Provar nog i alla fall hormonsprutan, bara för att se om det överhuvudtaget kan ha med hormoner att göra. Han tyckte inte att Buddy borde bli riktigt så uppjagad som han blir (när vi gick där ifrån hade Buddy fradga runt läpparna efter att ha varit i samma rum som två tysta, lugna hundar) folk höjer på ögonenbrynen och ser lagom förfärade ut när Buddy har fått höras. Veterinären älskar han i varje fall =). Men som jag sagt nu i det sista, jag vill verkligen ge oss en chans, och jag vill att han ska hinna mogna och bli en vuxen man :P innan jag tappar modet.

Vi söker efter spårkurser, och även andra kurser att gå nu i sommar.

Pratade med veterinären om Buddys knä också, som Birthe hittade lite obekvämheter runt när hon masserade honom. Och vetten trodde säkert att han kunde ha en luxation men att det antagligen inte påverkade Buddy mer än när det hamnade ur led. Så det var ju bra då i alla fall =).

Just nu gör vi inte mycket mer än att gå långa promenader i skogen. Vi bara strosar och gör trevliga, lugna saker ihop. Balanserar, letar köttbullar osv. I första hand är det början på promenader som är hemska, och hundmöten är min mardröm. Det hjälper knappast någon av oss att jag går omkring och får en klump i magen så fort jag ser skymten av en annan hund. Han är ju inte elak, men otroligt osäker och gör utfall i ett försök att verka lite farlig... så uppfattar vi alla honom så det tror jag nog stämmer. Han låter nåt så fruktansvärt illa bara och folk höjer på ögonenbrynen och ser chockade ut... Så fort han råkar komma fram för att hälsa så fjäskar han ju och han beter sig helt korrekt med andra hundar när han väl fått komma fram. Det är ju det som är så snurrigt, han vill absolut stensäkert fram, men samtidigt inte för att bråka utan för att hälsa. Det gör mig bara förvirrad... Fruktansvärt jobbigt är det i varje fall. Men vi ger som sagt absolut inte upp, jag bara måste bygga upp tron på mig själv lite grann och så vill jag nog gärna få lite hjälp på kurser också. Hmhm...

torsdag 8 maj 2008

1 år

Lillen har gått och blivit ett år, tänka sig. Detta var vi naturligtvis tvungna att fira (för barnens skull... *eehrm..*). Jag hade som tur var ledigt från jobbet och kunde ägna mig hela dagen åt lillskrutten. Solen sken och jag hade sista skvätten blod kvar, så jag tyckte att jag lika gärna kunde använda upp den. Idag drog jag ett grisöra istället eftersom renbenen har fått honom att kräkas när han svalt för stora bitar :\.



Efter att ha låtit spåret lägga till sig i runt tre timmar stegade vi så ut ännu en gång. Buddy vet precis vad som ska göras. Nu blodar jag mycket mindre än första gångerna, och det märks, för nu yrar han runt lite mer och tappar lite ibland. Han hittade i alla fall fram fort, han tog visst en genväg till och med (hmhm, svårt att lägga bra spår när man inte riktigt ser vart man gick tidigare hehe).



Vi satt sedan i solen i skogen, Buddy åt nöjt upp sitt grisöra och jag drack fruktdricka. Vi tog oss en promenix innan vi gick hem och var ute i ungefär 2 timmar. Det var kalashärligt och Buddy som en sten minst sagt när vi kom hem!

Efter middagen var det dags för tårta, Buddy fick sin helt egna bit gjord på tårtbotten, på första lagret smetade jag leverpastej, på andra lagret lade jag korvbitar och på tredje lagret smetade jag grädde. Dekoration fick bli halva köttbullar! Vi till och med sjöng för monstret medan han hurtigt satt snällt och väntade på att få sitt varsågod.



Naturligtvis fick han ett paket också, med en jättesöt liten grispipleksak. Nya favoriten nu när alla andra är dödade :P.

lördag 3 maj 2008

Platsliggning



Idag har vi haft hårdträning. Lydnad och lite agility blev det, i ett tretimmars-pass!
Vi höll till på fotbollsplanen här bredvid, utrustade med långlina, vatten, godis i olika former, klicker sommarvärme och ett härligt humör!!

Jag är rätt så värdelös på att planera mina träningspass, vilket jag nu har kommit fram till att jag ska försöka börja med. Det känns enklare att träna om man har ett visst mål för dagen, för varje moment osv. Att dessutom föra träningsdagbok vore ju det ultimata, vi får väl se.

Jag har i varje fall kommit fram till att Buddy jobbar myyycket bättre om jag är energisk och mer lekfull. Han håller mycket bättre engagemang mot mig, bättre fart och är fantastiskt nog tystare. Vi tränade det vanliga, plus att jag har börjat jobba mer med sättande under gång. Jag har även börjat försvåra platsliggningen och kvarsittningen, jag studsar runt mycket mer, springer, springer runt bakom honom osv.

Idag klickade jag mycket för frivillig apportering också. När han sprang iväg och hämtade en pinne på eget bevåg under vattenpausen som han glatt kom till mig med var jag snabb på klickern och belönade! Det är lika roligt varje gång att se när ljuset tänds i ögonen på honom.

Jag plockade ihop lite murknade brädor och byggde provosoriska hopphinder också. Även slalom började vi för första gången introducera lillen för. Ska blir kanonkul när vi kan sätta igång på riktigt! Unge herrn fyller ju ett år på torsdag!

Moving on

Sedär ja, då var han äntligen färdigtrimmad. Tycker alltid att han ser lika dum ut i huvudet. Men jag kunde inte göra det annorlunda heller insåg jag eftersom han har så mycket päls på huvudet att det såg skevt ut att inte trimma av en hel del av huvudet också. Nåja, han har ju snyggat till sig så fort lurvet börjat återkomma igen förut så det ska nog bli bra.

Vi tränar på varje dag i varje fall. Jag har fått lite power tillbaka känner jag och det märks på Buddy också. Tror nog vi ska lösa det här jag och han. En del tjatar om kastrering, men jag vet inte. Det känns så motvilligt att ens överväga, kan inte folk acceptera det då istället för att tjata på om hur fantastiskt dumt det är av mig att tveka, som om jag inte fanns i rummet!! Idioti...

Imorgon blir det spår om det är fint väder igen ^^ och lydnad. Kanske ska testa lite agility om jag kan knåpa ihop lite egna hinder här på hemmaplan (det där körkortet känns lika läskande som en iskall cola en het sommardag...).

torsdag 1 maj 2008

Nr 1000!!

Sedär ja!! Bloggen har nu nått 1000 besökare sedan den startades, inte en våg av besökare direkt men jag är så glad för er närvaro =), inte för att jag vet vilka alla är men roligt är det att se att några kikar in!

Idag, eller ja, igår blir det väl nu när klockan är 2.50 (jag har varit på Valborg movie night på Sf) hade jag och Buddy en heldag. På morgonen mös vi medan blodet fick tina upp. Jag gick sedan ut i sommarvärmen och blodade ett spår i skogen åt honom, ett spår som blev lite klantigt lagt och improviserat hehe men vad ska man göra. Jag var ett tag på väg att korsa första biten av spåret med sista biten, eftersom jag inte hade fattat att jag gått runt... hmmm... Inte bra tror jag hehe.

Solen är härlig verkligen, det var så varmt och skönt att jag bara gick runt i linne och uppvikta mjukisar inne bland granarna :). Jag gick hem och satte igång att trimma hårbollen, jag vill helst undvika att göra samma misstag om igen så att säga... Det är lika roligt varje gång att se honom nytrimmad, en helt ny hund dyker upp! Idag hann jag med ryggen, sidorna och båda bakbenen, tar väl resten imorrn tror jag.

Mitt i trimmet såg jag stora svarta moln rulla upp så jag tyckte det var bäst att komma iväg och spåra innan det började åska eller ösregna... Spåret hade legat i nästan två timmar idag men Buddy upptäckte som vanligt lukten direkt och gjorde sin grej. Han blev mycket riktigt förvirrad av mitt klantiga blodande men det rättade till sig. Jag tror också att han var lite för varm idag, för han irrade runt en massa och höll sig inte alls lika bra till spåret som innan. Tillslut hittade han sitt ben i varje fall och var hemskt nöjd med sin insats. Jag ville skynda mig hem men Buddy tyckte att han hade rätt till att ligga ner och tugga på sin vinst i lugn och ro. Jag fick honom tillslut, efter många om och men att bära benet med sig. Dock protest-lade han sig ner flera gånger under vägen och skulle myysa med sitt ben. Han helt enkelt bara pladask, la sig ner och vägrade röra på sig mer. Vi kom tillslut hem igen i varje fall och han fick mysa i hagen med sitt ack så kära ben. Lillgrabben var nööööjd.

Kraaam