Regniga dagar

Huuua, det regnar och regnar och till råga på allt så är jag jätteförkyld. Inte alls kul att springa ut och in med en valp då och framför allt inte roligt att torka upp kissfläck efter kissfläck. Ja för ni förstår, han kissar en jädra massa. Eller snarare ofta. Jag har kommit fram till att den lille j-keln kniper av som en vuxen hane och går vidare till nästa fläck... Hmmhmm vad ska man vänta sig i framtiden tro?

I takt med att regnet har fallit så har det bildats ett vattenhål bredvid vår gräsmatta. I den låg i sin tur en plastfotboll som Buddy absolut skulle försöka leka med. Problemet var bara det att det var något djupare än vad han tänkt sig, så lika snabbt han kom i, lika snabbt var han uppe igen :)!

Vi tränade lite på att stå fint också... tänkte att man måste ju ha ett kort när han står fint också! Men när man inte har en fotograf utan man får vänta i tio sekunder, jaaa... Då blir det inte så bra bilder. Vi ska träna och träna och träna, och när lillen väl kan stå still 15 sekunder då ska jag ta ett kort och lägga ut ;).

Istället för ett stå fint kort får ni några andra bilder tagna idag den stund då solen faktiskt lyste;

"Uuh, sluuuta fooota!!"

På cykeltur i Mölnlycke

Eftersom min mamma har varit så snäll och köpt en bra cykelkorg åt mig att ha Buddy i så tyckte jag att vi kunde inviga den med en tur ner till Centrum för att handla mat. Helena följde med oss ner så att hon kunde passa honom medan jag var inne i affären.

Om ni undrar vad jag donar med där i korgen så säkrar vi cykelturen med hjälp av Kanins (jaa.. min kanin heter Kanin) sele. Buddy får helt enkelt ha kaninsele på sig som jag sätter fast i cykeln. På så sätt kan han inte hoppa ur själv i farten! Inte för att han har försökt men jag vill inte gärna vänta ut olyckan. Haha jag vet inte jag, men kanske därför han ser så förnedrad ut :P, behöva ha kanins sele på sig liksom. Hmmmm...

Hemma i Göteborg

Japp, numer är Buddy en västkustborder!

Den 21 juli tog vi tåget hela vägen från Söderhamn ner till Göteborg, en 10 timmars resa! Som tur var så hade vi lång paus i både Gävle och Örebro och lille Buddy var en kämpe som inte kissade en enda gång på tåget utan höll sig tills vi var på fast mark igen. Resan gick i övrigt jättebra! Han sov mest eller låg och tuggade på någon leksak :).

När vi kom hem travade han nyfiken runt genom huset och undersökte varje vrå. Eftersom vi har superkänsliga golv när det gäller vätskor (golvet reser sig om det ligger vatten på en kort stund) så ordnade vi med tidningar i ett hörn.

Sedan var klockan så mycket att vi gick och la oss direkt efter maten och Buddy sov som en sten heeela natten (23.00-10.30 ungefär) utan att kissa en enda gång!Yeeeeey!

2 veckor med Buddy

Ja, nu har Buddy bott hos mig i två veckor, men det känns redan som en evighet. Från den lite tillbakadragna valpen till en nu kaxig liten figur som dock INTE vill vara utan sin matte :). Nog så charmigt att han helst håller sig till mig helst men det kan ju också bli ett problem när han blir äldre så vi tränar varje dag på att han ska kunna sitta bakom kompostgallren utan att jag är med. Jag finns hela tiden inom synhåll och helt ärligt så är det nog lite extremt, både jag och mormor har börjat fundera på om detta är ett genomgående drag i rasen då vi nu på senaste fått höra historier om flera bordrar som skriker när ägaren inte finns alldeles vid vovvens sida!! Buddy kan knappt sitta på ena sidan kompostgallret (varifrån han ser mig, jag är ungefär en meter utanför) utan att han skriker som en tok! Nu har han blivit duktig att vara själv bakom gallret i köket men utehagen är en kamp! HUA, säger både jag och mormor som står som två frågetecken till denna deprimerande skrikfanfar. Till och med Sofin har börjat yla vid två tillfällen och hon är inte typen som brukar yla :\. Huuuur ska detta gå?? Men vi tränar och tränar så det ska nog lösa sig med tiden!

Vi tränar dagligen på följsamheten och på hans namn som han verkligen har börjat lära sig. Jag pillar med honom lite varje dag, klämmer på ben och mage, kollar i öronen, klipper klor, tittar på tänderna och i svalget. Vi har provat att borsta tänder, vilket var... bitigt ;).
Vi har socialtränat lite mer då Buddy fick följa med på "Jazzkoncert" vid inre bryggan i Fjäle. Ett gäng gamla gubbar som spelar Jazz för en samling människor i varierande åldrar, allt från spädbarn till de allra äldsta. Likaså var vi nere på Allsång i Fjäle haha vilket bara är så mysigt! Ungefär som på Skansen bara lite mindre folk, lite mindre kändisar och hemskt mycket mindre skönsång ;). Buddy verkade dock tycka det var utmärkt musik och somnade som en liten gris i mitt knä. Naturligtvis glömde jag att ta med mig kameran på båda tillställningarna! Typiskt!

Att gå i koppel är en spännande historia. Han går jättebra än så länge, det är bara när kopplet når sin fulla längd som han anser att det är läbbans och försöker slingra sig ur.
Vi har haft Rosa Frisegård på besök med sina två bordrar Tom-Tom och Cappie vilket var jätte trevligt! Tom-Tom körde på nonchalansstilen och ignorerade Buddy fullständigt! Cappie tyckte att valpar är äckligt och nöp honom rätt över huvet men det gick bra, ingen skrämd valp här inte. Buddy har även fått hälsa på Rambo lite mer närgånget och han var nog i lite mer rätt kaliber, Rambo röjde runt med Buddy som en tok ända tills lillkillen tyckte att det blev för kämpigt och kom pipandes och satte sig mellan mina ben.

Han har alltså fått träffa 4 ganska så olika hundindivider;

Oh'sohfihn: En snäll gammal dam som tycker det är skoj att få morra åt plutten. Hon gjorde honom aldrig något utan bara morrade tills han höll sig på nån decimeters avstånd och gläfsde på henne därifrån. Hon kunde till och med försöka locka honom till att försöka dra henne i all päls bara för att få säga åt honom att hålla sig på lite avstånd!

Rambo: En vildbase som inte ens lille Buddy klarade att hålla på halster, det gick helt enkelt vilt till. Bara på skoj visserligen men en vild lek blev det!

Tom-Tom: Total nonchalans, inte en blick, ingenting!

Cappie: Ingen varning, bara direkt nyp. Buddy pep till och for iväg som ett skott men efter bara någon minut försökte han få igång Tom-tom igen men höll sig borta från Cappie, så det gick bara bra!

Jag och Buddy har provat på att cykla med! Lillen fick sitta i en cykelkorg bäddad med en filt medan jag cyklade runt i Fjäle. Nyfiket snusade han i luften medan vi swishade fram på de slitna vägarna. En dag cyklade vi ända till Enånger (7 km ungefär ena vägen), på vägen dit stannade vi och tittade på hästar. Liiiite läskigt sa Buddy! Gick så bra så att sitta i korg i varje fall så nu har mamma köpt en åt min egen cykel!!

Han har också lirat runt lite på badstranden när det ändå var folktomt. Han lyckades drutta ner för den lille sandbacken som blir i hav ni vet, bara nåra dm ut i vattnet så blir det ju en liten sandkant?! Men han höll huvet ovan vattnet och tog tre simtag så var han inne igen! Han har fått springa och hämta pinnar i vattnet och busat runt i sanden. Så himla härligt att se honom raca runt i vattenbrynet.

Vi tränar lite dagligen på att vara på bord och bli pysslad med. Vi tränar också på att stå fint och att visa tänderna. Går bra sålänge han inte blir allt för uppspelt för då stirrar han stint på mig och gläfser om han inte får sin köttbullebit på en gång haha!

Valpkursen på hundens hus är nu även betald och klar och det ska bli jätteskoj att han får träffa andra valpar!

Dag 5

Inatt hade jag slarvat, eller snarare så hade jag inte vaknat när Buddy vaknade och behövde komma ut... På morgonen fick jag min skit för det, i andra änden av rummet låg en liten bajshög och luktade! Tyyyyypiskt! Vet inte om det var han som inte väckte mig eller om det var jag som inte vaknade hmhm. Ser fram emot när han börjar säga ifrån ordentligt när han behöver gå ut.
Vi fortsatte med att träna på Varsågod innan mat (Buddy måste ta ögonkontakt med mig innan får maten). Sedan blev det lite ensamhetsträning bakom gallret igen vilket bara går bättre och bättre måste jag säga! Snart ska vi börja med att jag snabbt går ut och stänger dörren bara för att komma in igen sekunden efter, spännande. Men han är väldigt mattekär, som mormor säger så verkar han veta vem som är värd att hålla sig till och det är ju bra!

Sen gick vi ut i regnet en stund igen, det är såntdär obehagligt fint regn ute. Men vi knatade på. Lite följsamhetsträning och massor med bus och lek blev det. Efter ett tag kom Sofin ut och ville leka. Jojo sa Buddy och satte verkligen liv i den gamla damen. Dom rev runt som en orkan tillsammans. Buddy kom på att han kunde gömma sig inne under altantrappan och göra attacker därifrån bara för att snabbt som attan springa in och gömma sig igen :P. Var hemskt roligt att se, det går jättebra mellan dom verkligen! Men så blev det lite för mycket så Buddy stressade upp sig nåt helt fullständigt och började få svårt för att kontrollera sig. Plötsligt började han låta riktigt arg och högg nog lite för hårt mot Sofin så vi bröt leken där. Jag och lillkillen stannade ute en stund till och bara satt stilla på samma plats, Buddy undersökte barkbitar och plastlock medan jag passade på att fota.

Buddy tyckte det var sådär halvskoj att få en kamera i nyllet :P .
Sedan sov han djuuupt en lång stund bredvid Sofin :).

Dag 4

Idag var det riktigt tråkigt väder ute så vi har hållit oss inne större delen av dagen. Jag har dessutom varit helt slut så jag har inte orkar underhålla honom särskilt mycket idag. Vi kör lite följsamhetsträning då och då på någon promenad men när det är såhär regnigt så vill man inte gärna skutta ut i skogen och sitta på huk bakom någon gran...
Jag har minskat lite på mängden mat han får. Han åt nämligen aldrig upp allt innan men nu när jag minskat med en fjärdedel per portion så äter han allt med glädje. Sista måltiden får han ett helt mål och då äter han även det.



Idag kom det ett gäng gäster hit då mamma fyllde år. Fyra vuxna och två barn till. Vi lät Buddy sitta i köket bakom kompostgallret så att inte alla barn skulle kunna busa runt för hårt med honom vilket gick jättebra. Han busade mest runt med sin bäver :).



Eftersom han som sagt börjar kaxa upp sig och inte tycker att jag säkert håller koll på honom när vi är ute så har vi tränat lite följsamhet. När alla gäster gått hem tog jag med mig honom ner på grusvägen och så gick vi en kort promenix. När vi vände igen så började han snabbt trava framför mig och då passade jag på att vända håll igen. Så fort han kom galloperandes tillbaka satte jag mig ner på huk så fick han en godbit från närheten av ansiktet. Sådär fortsatte vi ett tag och tillslut höll han sig hela tiden på högst en meters avstånd och då och då vände han sig om för att hålla koll på mig. Jag passade på att lägga in kommandot KOM när han sprang tillbaks till mig så det har vi också tränat lite på idag. Smyger även in ett braaa då han självmant stannar upp och väntar in mig, kan ju tillslut lägga in ett Vänta! som kommando på det och hoppas att han lär sig.



På kvällen satt vi allihop och tittade på tv. Eftersom dte är lite dåligt med stolar och plats i tvrummet så brukar jag sitta i Sofins Biabädd. Här låg nu även Buddy och myste, åt på filt och busade med en fäll. Även Sofin kom efter ett tag och klämde sig ner bredvid och hon var så snäll att hon lät honom ligga och vila på hennes rygg!







På kvällen precis när vi skulle gå och lägga oss fick Buddy tokryck, han for runt som en pil i rummet, kastade sig med ett vrål ifrån sängen rätt ner på bävern bara för att sedan rejsa vidare runt runt till ljudet av sina egna skall och morrningar... Hmmmm sa jag och åh jösses... Inte lätt att få en sån liten marodör att somna? Jaa-aa. Upp och ner i sängen gick han så tillslut fick jag nog och så fort han kom upp i sängen och inte lade sig tillrätta slängde jag ner honom på golvet. Någon måtta fick det väl vara på det hela ?!!

Dag 3

Inatt sov Buddy hela natten, inte en enda gång väckte han mig för att komma ut. Men såklart, när jag väl gick upp så hann jag inte få på mig byxorna ens förens han satte sig och kissade en stor pöl på en tidning hmhm.

Buddy har gått och kaxat till sig på senare, han är inte fullt så noga med att hålla reda på mig och han struttar runt på gården med svansen i vädret och rest nacke. Han busar järnet med mormors tibetanska terrier Oh'sofihn också, som accepterade honom efter nån dag. Buddy triggar igång henne med lekinviter och skarpa skall som hon tillslut inte kan motstå. Dock verkar hon mest njuta av att ha någon att domdera över - buddy hoppar och biter i hennes päls, drar i svansen eller i nån tass. Oh'sofihn i sin tur morrar och säger till. Om Buddy väl lugnar ner sig och lägger sig någon stans så är Sofin (som vi också kallar henner) genast där och får igång honom igen. Märklig form av lek men skojigt är det tydligen!

Vi har tränat lite idag, hans namn, följsamhet, att matte går först in och ut genom dörrar, att söka ögonkontakt för att få mat, och socialtränat lite.
Hans namn tränar vi genom att jag käkar lite på en hundgodis, när han väl får syn på att jag äter på något så kommer han snabbt och slickar runt munnen för att få en bit. I samma stund han sträcker sig upp säger jag Buddy! och så får han en liten godbit från min mun. Lite halväckligt med hundgodis men jag försöker hålla kvar den mellan läpparna så jag slipper känna smaken. Ibland går det dock lite för vilt till och han har lyckats bita mig i läppen ett antal gånger, men då jag av reflex tjuter till så blir han betydligt snällare med sina försök till att få smaka nästa gång :P.

Detta med att gå först ut och in genom dörrar är ett bra sätt att förebygga olyckor på. dock så är det ännu lite oklart för honom vad det är vi gör när han inte får knata in som han vill genom dörren - är det busa med händer vi gör eller ska matte gå ut igen? Men det tar vi lite lätt på änsålänge.

Mat är kalasgott tycker Buddy och kastar sig rätt över maten om den kommer ner på marken. Vi övar Varsågod genom att jag sitter på huk och håller matskålen utom räckhåll från honom. Han sitter och skriker och gläfser lite för att få sitt käk och försöker stirra ner maten på golvet. Men så plötsligt ger han mig en snabb blick och snabbt som attan stället jag ner maten och säger Varsågod!
Buddy är en matglad liten valp :).

Senare på dagen följde vi med mormor ner till "centrum" (pyttelitet ställe med en mataffär och en kiosk ungefär.) där satt jag och Buddy utanför mataffären och studerade folk, bilar och barn på cyklar. Han tittade uppmärksamt och lite lagom nyfiket på allt runt omkring. Ibland kom det fram lite folk som ville hälsa på den supersöta lilla filuren i mitt knä. Sålänge han satt där så tyckte han att det gick bra att hälsa lite, men stod han själv var det mindre trevligt. Vi ska öva på det där att det är okej att hälsa om jag säger varsågod men inte annars, men det får bli senare. Kommer väl med på valpkursen antar jag (anmält mig till en valpkurs på Hundens hus som börjar 6/8).

Dag 2

Buddy sov på min kudde hela natten. Allra helst låg han tvärs över min hals eller uppkrupen i armvecket vilket gjorde det lite knepigt för mig att somna. Dessutom så var jag så uppspelt så det var svårt att somna bara därför. Långt senare vaknade jag dock upp ur en tillfällig slummer av att en liten raggig krabat busade runt med min hand. Snabbt konkade jag med mig valpen ut på gruset så att han skulle få kissa, men icke! Mörk skog var lite halvläskigt och där fanns det ingen anledning att kissa tyckte Buddy. Därför gav jag upp efter en tio minuter ute i kylan och lät olyckan ske inomhus - var ju trots allt första natten! Sedan sov vi faktiskt vidare ända till tio! När vi vaknade låg Buddy på rygg och gonade sig fullständigt på kuddarna .

Han fick käka mat på en solig altan och passade på att provsmaka en rosa blomma. Det är besvärligt detta med att valpsäkra. Man får verkligen se till att ha ögon och öron på alla håll hela tiden.

Eftersom vädret var soligt och fint fick Buddy sitta ute i valphagen under dagen. Vi passade på att ensamhetsträna lite bara genom att jag gick utanför valphagen. Jag stog alltså högst tre meter ifrån kompostgallren så Buddy kunde se mig hela tiden, men det var naturligtvis hemskt ledsamt att sitta där själv så han provade att skrika lite som vanligt. När han väl gav upp och lade sig ner för att vila istället så gick jag in igen utan att bry mig om honom, fixade och donade lite med hans bur inne i valphagen istället. På så sätt blir det mer naturligt att man kommer och går lite från och till.

Plötsligt dök grannens Dvärgpincher upp. Rambo som han heter är själv bara ett år gammal och tittade mycket misstänksamt på den ynkliga lilla fjutten på andra sidan. Buddy själv frös mitt i rörelsen. Efter ett par sekunder hade han hunnit ta in situationen och sprang och satte sig i säkerhet bakom burgallret som var utvikt från buren :). Därifrån kunde han lugnt studera den snygga tonårshannen på andra sidan kompostgallret.

Jag åt lite filmjölk med blåbär och lite socker inne i valphagen på en kudde. Buddy som först försökte sno lite fil mullrade jag lite åt och då låg han snällt vid sidan av och väntade på att jag åt upp. När jag var klar ställde jag ner tallriken åt Buddy som glatt slickade i sig resterna av fil och blåbär.

Sen! Sen fick han vara med om något spännande. Vi satte oss i bilen (som det förövrigt går väldigt bra att åka) och åkte ner till badstranden. Med koppel på sig träffade han sand för första gången, och det var väl inte så illa sa han och attackerade mina Lacosteskor istället... men så var det ju vattnet då. Med en pinne lockade jag ner honom till vattenbrynet och det brydde han sig inte så mycket om även om torra marken var bättre. Vi lekte på lite med en kvist som jag tillslut kastade ut nån decimeter ut i vattnet. Ni vet ju hur det är när man går ner i vatten oftast?! Det är liksom ett jättelitet stup på nån decimeter bara en liten bit ut i vattnet. Och DÄR druttade Buddy ner när han skulle hämta sin kvist. Med tre små simtag och lite frustande så kom han in till stranden igen, som tur var lyckades han hålla huvet ovan ytan hela tiden. Han blev inte rädd för vatten utan vi busade lite till vid vattenbrynet men sedan blev det visst lite kallt om magen så sandig och blöt kröp han upp i knät och stoppade huvvet i armvecket.
Den natten sov Buddy djuuupt!

Dagen D

Vid tio över fyra på onsdag eftermiddag satt jag och Buddy packade och klara på tåget mot Gävle. I en ganska liten kupé satt vi tillsammans med några äldre par, en tjej med sin kanin och en liten pojke. Buddy ville helst inte alls sitta i sin bur och eftersom det faktiskt var första gången han skulle åka tåg och allt var nytt så fick han sitta i mitt knä och studera tågvärlden. Väl där sa han inte ett knyst utan tittade bara uppmärksamt på det som försigick och lyssnade nyfiket till ljuden.

I Gävle var det en kvarts paus innan nästa tåg kom mot Söderhamn. Något tveksamt smög han ut ur buren och ner på perrongen. Säkrast att sätta sig i en grästuva tyckte Buddy. För att inte riskera att han stack iväg allt för långt fick han på sig sitt koppel för första gången, visst kliade det lite och det var himla käckt att bära på tyckte han, men annars så gick det kalas. Nästa tåg dök upp och vi hoppade på. Att åka tåg började man ju vänja sig vid nu sa Buddy och tyckte att han lika gärna kunde somna i knät på matte.

Framme i Söderhamn satt vi på en gräsmatta vid parkeringen och inväntade familjen. Undertiden busade vi med tuggben och leksaker. Sen kom bilen och familjen och vi kunde ta oss vidare till Fjäle. Bilresan gick lika bra som allt. Misstänksamt låg han ner i knät och lyssnade till bilens alla ljud.
Hemma i stugan väntade mormor och Ohsofihn på våran (fast det var nog mest Buddys) ankomst till skogarna. Ohsofihn luktade misstänksamt åt valplukten och vände genast bort blicken. En så liten valp har hon aldrig träffat förut och verkade inte veta hur hon skulle hantera det hela. Vi lät deras hälsningscermoni bara bestå av att Ohsofihn fick undersöka Buddys lukt medan jag höll honom uppe i min famn. Eftersom vi var osäkra på hur hon skulle hantera en liten valp delade vi av huset med kompostgaller. Köket blev valpens zon och vardagsrummet blev Ohsofihns. Från och till gick hon dit och morrade åt den vilda lilla figuren på andra sidan.
Mormor hade till och med gjort iordning en liten valphage utomhus för honom att rasa runt i. Härligt sa Buddy och levde rövare en stund, grästuvor rycktes loss och kastades runt, stora träpinnen attackerades och ett antal ärevarv i superspeed avverkades. Snart kom hans nya vän Bävern in i hagen och tänka sig, trots att han nästan var lika stor som Buddy så gick han ju att vinna över!
Så blev det dags för mat för oss människor. Lille Buddy fick sitta bakom sitt kompostgaller i köket (huset har öppet mellan kök och vardagsrum/matsal så därför satt han bara nån halvmeter ifrån oss men med ett galler imellan) och vi passade på att öva lite ensamhetsträning. Första början hänger ju trots allt på att han klarar av att vara själv även när han ser oss. Naturligtvis skrek han precis så hjärteskärnade som bara en 8veckorsvalp kan men duktiga som vi är så låtsades vi nonchalera hans pip ända tills han lade sig ner och slappnade av, då gick jag genast dit och lät honom komma ut till oss. Det enda han ville var att få sitta i knät på matte där han somnade men nosen instucken i armvecket myyyyysigt tyckte matte också!
Eftersom ni säkert undrar så bajsade han och kissade och åt precis som han skulle . Inga problem alls helt enkelt!