2 veckor med Buddy

Ja, nu har Buddy bott hos mig i två veckor, men det känns redan som en evighet. Från den lite tillbakadragna valpen till en nu kaxig liten figur som dock INTE vill vara utan sin matte :). Nog så charmigt att han helst håller sig till mig helst men det kan ju också bli ett problem när han blir äldre så vi tränar varje dag på att han ska kunna sitta bakom kompostgallren utan att jag är med. Jag finns hela tiden inom synhåll och helt ärligt så är det nog lite extremt, både jag och mormor har börjat fundera på om detta är ett genomgående drag i rasen då vi nu på senaste fått höra historier om flera bordrar som skriker när ägaren inte finns alldeles vid vovvens sida!! Buddy kan knappt sitta på ena sidan kompostgallret (varifrån han ser mig, jag är ungefär en meter utanför) utan att han skriker som en tok! Nu har han blivit duktig att vara själv bakom gallret i köket men utehagen är en kamp! HUA, säger både jag och mormor som står som två frågetecken till denna deprimerande skrikfanfar. Till och med Sofin har börjat yla vid två tillfällen och hon är inte typen som brukar yla :\. Huuuur ska detta gå?? Men vi tränar och tränar så det ska nog lösa sig med tiden!

Vi tränar dagligen på följsamheten och på hans namn som han verkligen har börjat lära sig. Jag pillar med honom lite varje dag, klämmer på ben och mage, kollar i öronen, klipper klor, tittar på tänderna och i svalget. Vi har provat att borsta tänder, vilket var... bitigt ;).
Vi har socialtränat lite mer då Buddy fick följa med på "Jazzkoncert" vid inre bryggan i Fjäle. Ett gäng gamla gubbar som spelar Jazz för en samling människor i varierande åldrar, allt från spädbarn till de allra äldsta. Likaså var vi nere på Allsång i Fjäle haha vilket bara är så mysigt! Ungefär som på Skansen bara lite mindre folk, lite mindre kändisar och hemskt mycket mindre skönsång ;). Buddy verkade dock tycka det var utmärkt musik och somnade som en liten gris i mitt knä. Naturligtvis glömde jag att ta med mig kameran på båda tillställningarna! Typiskt!

Att gå i koppel är en spännande historia. Han går jättebra än så länge, det är bara när kopplet når sin fulla längd som han anser att det är läbbans och försöker slingra sig ur.
Vi har haft Rosa Frisegård på besök med sina två bordrar Tom-Tom och Cappie vilket var jätte trevligt! Tom-Tom körde på nonchalansstilen och ignorerade Buddy fullständigt! Cappie tyckte att valpar är äckligt och nöp honom rätt över huvet men det gick bra, ingen skrämd valp här inte. Buddy har även fått hälsa på Rambo lite mer närgånget och han var nog i lite mer rätt kaliber, Rambo röjde runt med Buddy som en tok ända tills lillkillen tyckte att det blev för kämpigt och kom pipandes och satte sig mellan mina ben.

Han har alltså fått träffa 4 ganska så olika hundindivider;

Oh'sohfihn: En snäll gammal dam som tycker det är skoj att få morra åt plutten. Hon gjorde honom aldrig något utan bara morrade tills han höll sig på nån decimeters avstånd och gläfsde på henne därifrån. Hon kunde till och med försöka locka honom till att försöka dra henne i all päls bara för att få säga åt honom att hålla sig på lite avstånd!

Rambo: En vildbase som inte ens lille Buddy klarade att hålla på halster, det gick helt enkelt vilt till. Bara på skoj visserligen men en vild lek blev det!

Tom-Tom: Total nonchalans, inte en blick, ingenting!

Cappie: Ingen varning, bara direkt nyp. Buddy pep till och for iväg som ett skott men efter bara någon minut försökte han få igång Tom-tom igen men höll sig borta från Cappie, så det gick bara bra!

Jag och Buddy har provat på att cykla med! Lillen fick sitta i en cykelkorg bäddad med en filt medan jag cyklade runt i Fjäle. Nyfiket snusade han i luften medan vi swishade fram på de slitna vägarna. En dag cyklade vi ända till Enånger (7 km ungefär ena vägen), på vägen dit stannade vi och tittade på hästar. Liiiite läskigt sa Buddy! Gick så bra så att sitta i korg i varje fall så nu har mamma köpt en åt min egen cykel!!

Han har också lirat runt lite på badstranden när det ändå var folktomt. Han lyckades drutta ner för den lille sandbacken som blir i hav ni vet, bara nåra dm ut i vattnet så blir det ju en liten sandkant?! Men han höll huvet ovan vattnet och tog tre simtag så var han inne igen! Han har fått springa och hämta pinnar i vattnet och busat runt i sanden. Så himla härligt att se honom raca runt i vattenbrynet.

Vi tränar lite dagligen på att vara på bord och bli pysslad med. Vi tränar också på att stå fint och att visa tänderna. Går bra sålänge han inte blir allt för uppspelt för då stirrar han stint på mig och gläfser om han inte får sin köttbullebit på en gång haha!

Valpkursen på hundens hus är nu även betald och klar och det ska bli jätteskoj att han får träffa andra valpar!