Buddy sov på min kudde hela natten. Allra helst låg han tvärs över min hals eller uppkrupen i armvecket vilket gjorde det lite knepigt för mig att somna. Dessutom så var jag så uppspelt så det var svårt att somna bara därför. Långt senare vaknade jag dock upp ur en tillfällig slummer av att en liten raggig krabat busade runt med min hand. Snabbt konkade jag med mig valpen ut på gruset så att han skulle få kissa, men icke! Mörk skog var lite halvläskigt och där fanns det ingen anledning att kissa tyckte Buddy. Därför gav jag upp efter en tio minuter ute i kylan och lät olyckan ske inomhus - var ju trots allt första natten! Sedan sov vi faktiskt vidare ända till tio! När vi vaknade låg Buddy på rygg och gonade sig fullständigt på kuddarna .
Han fick käka mat på en solig altan och passade på att provsmaka en rosa blomma. Det är besvärligt detta med att valpsäkra. Man får verkligen se till att ha ögon och öron på alla håll hela tiden.
Eftersom vädret var soligt och fint fick Buddy sitta ute i valphagen under dagen. Vi passade på att ensamhetsträna lite bara genom att jag gick utanför valphagen. Jag stog alltså högst tre meter ifrån kompostgallren så Buddy kunde se mig hela tiden, men det var naturligtvis hemskt ledsamt att sitta där själv så han provade att skrika lite som vanligt. När han väl gav upp och lade sig ner för att vila istället så gick jag in igen utan att bry mig om honom, fixade och donade lite med hans bur inne i valphagen istället. På så sätt blir det mer naturligt att man kommer och går lite från och till.
Plötsligt dök grannens Dvärgpincher upp. Rambo som han heter är själv bara ett år gammal och tittade mycket misstänksamt på den ynkliga lilla fjutten på andra sidan. Buddy själv frös mitt i rörelsen. Efter ett par sekunder hade han hunnit ta in situationen och sprang och satte sig i säkerhet bakom burgallret som var utvikt från buren :). Därifrån kunde han lugnt studera den snygga tonårshannen på andra sidan kompostgallret.
Jag åt lite filmjölk med blåbär och lite socker inne i valphagen på en kudde. Buddy som först försökte sno lite fil mullrade jag lite åt och då låg han snällt vid sidan av och väntade på att jag åt upp. När jag var klar ställde jag ner tallriken åt Buddy som glatt slickade i sig resterna av fil och blåbär.
Sen! Sen fick han vara med om något spännande. Vi satte oss i bilen (som det förövrigt går väldigt bra att åka) och åkte ner till badstranden. Med koppel på sig träffade han sand för första gången, och det var väl inte så illa sa han och attackerade mina Lacosteskor istället... men så var det ju vattnet då. Med en pinne lockade jag ner honom till vattenbrynet och det brydde han sig inte så mycket om även om torra marken var bättre. Vi lekte på lite med en kvist som jag tillslut kastade ut nån decimeter ut i vattnet. Ni vet ju hur det är när man går ner i vatten oftast?! Det är liksom ett jättelitet stup på nån decimeter bara en liten bit ut i vattnet. Och DÄR druttade Buddy ner när han skulle hämta sin kvist. Med tre små simtag och lite frustande så kom han in till stranden igen, som tur var lyckades han hålla huvet ovan ytan hela tiden. Han blev inte rädd för vatten utan vi busade lite till vid vattenbrynet men sedan blev det visst lite kallt om magen så sandig och blöt kröp han upp i knät och stoppade huvvet i armvecket.
Den natten sov Buddy djuuupt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar