Unghundskurs

Igår började unghundskursen på Hundens hus här i mölnlycke.
Det är så nära och käckt att jag kunde sätta Buddsen i cykelkorgen och rulla hela vägen fram till lokalen.
Vår egentliga instruktör var sjuk och som inhoppare hade vi istället Pia Myrstedth (stavning?) som visade sig vara jätteduktig.
Vi började lektionen med en liten promenad runt huset för att de skulle få "gå av sig". Jojo ser ni, Buddy skällde så han flög i luften hela den så kallat lugnande promenixen. Jag hade redan i förväg bestämt att han inte ska få hälsa på någon av hundarna på kursen, åtminstonde inte förens kanske sista gångerna. Just för att försöka motarbeta hans höga förväntningar på hundmöten osv. Nu var det bara så att Buddy själv tycker tvärtom och blev lätt hysterisk när han inte hann med de andra hundarna. Han var helt i extas. Jag försökte att locka på honom, och visst, han kom, åt sin godis och slängde sig iväg i kopplet igen.

Så kom jag på något nytt där jag vet att det krävs att han är tyst, jag satte ner honom och sa åt honom att vänta. Buddy sitter snällt och väntar med überstark kontakt - samtidigt som han skäller och piper så öronen vibrerar.
Ner med handen i fickan och kasta iväg en näve godbitar (torkad skinka och blodpudding). Varsågod och sök! Simsalabim så var lillterriern tyst och koncentrerad en liten stund.

När vi började gå igen satte hans skallande igång ännu en gång. Pust och frust. Men AHA! Då kom jag på nåt nytt igen. Så fort han var det minsta tyst sa jag braaaa! och kastade ut en näve godis på marken som han fick söka efter. Och tänka sig, det funkade faktiskt ganska bra, han lugnade ner sig avsevärt - även om han fortfarande gick runt lite på tå och småpep.

Vi samlades sedan på gräsmattan där vi körde lite passivitet. Buddy vet hur det hela fungerar och höll sig relativt lugn och tyst mellan mina ben - ett par flyktförsök ålandes fram på gräsmattan fick han till haha.

Nästa steg var kontaktövningar. Sitta på marken, hålla godis i knuten hand nära huvudet och invänta kontakt. Även detta kan Buddy sedan innan, efter lite smågnag på handen spänner han blicken i mig och inväntar sitt varsågod.

Vi gick in och Buddys måste-hinna-med-hysteri satte igång igen. Jag satte mig självmant ner på golvet inne i lokalen och körde lite lugnande passivitet vilket fick ner hans nerver igen. Vi samlades snart vid ett stort bord allihop, de flesta med hundarna på golvet och så jag med lilleskrutt i knät där jag ansåg det lättast för honom att slappna av.

Förutom Buddy Borderterrier deltar: tre welsh springer spaniels, en blandras labbe/border collie/golden retriver, och en schäfer.

Vi fick berätta vad vi ville ha ut av kursen: jag vill träna på möten, försöka få bort Buddys alla-älskar-mig-och-vill-natuligtvis-pussas-också! attityd som - när han inte få hälsa - leder till denna hysteri jag har förklarat innan. Och att hälsa fint samt passivitetsträning.

Sedan skulle vi berätta vad det bästa med vår hund var och jag var först ut att svara, och jag fick fullständigt hjärnsläpp... "eeeeh? Bästa.. Jaa.. hmm.. va svårt det blev... ehm.. att han är så mysig..?" Hallå eller, man kan inte svara vad det bästa är när allt är bäst :D, blev ju helt ställd av frågan. Mitt lilla gryn är bäst på alla sätt, till och med hans brister för de flesta är bra brister om man ser på det från hans håll. Han ÄLSKAR människor och andra hundar. Han ÄLSKAR och DYRKAR mig mest av alla vilket leder sig svårigheter med att jag försvinner men orsaken är ju underbar?! Han är PIGG och ooootroligt ENERGISK vilket leder till att han blir lite studsig och flängig och ljudlig men hallå eller, fatta vilket material för alla möjliga hundsporter när man bara får kontroll på det!

När lillen var lugnad lade jag ner honom på golvet istället för att försvåra lite för honom. Bredvid satt en av welsharna och mitt emot blandisen. När welshen som också var nyfiken stack fram sin långa nos var jag snabb med att putta undan den främmande hunden samtidigt som jag lätt höll kvar Buddy och sa ett bestämt men lågmält NEJ när han försökte sträcka sig fram han till den fläckige främlingen. Buddy avbröt och la sig ner igen - under pipiga protester visserligen men ändå! Sådär höll vi på en stund. Jag höll ordning på hunden intill och Buddy fick helt enkelt leva med att det var ett bestämt NEJ som gällde.

Efter en hel del hundsnack om både det ena och det andra satte vi igång lite mer praktiskt. Vi gjorde kontaktövningar igen. Med handen rakt ut ifrån oss. Buddy fattar på en gång och söker kontakt. Så fick jag ställa mig upp istället och göra samma procedur vilket Buddy naturligtvis fortfarande klarade galant. Kontaktövningar har vi ju ändå gjort sen han var en rultig liten åttaveckorsvalp.

Nästa övning var att lägga in ett smackljud som skulle innebära att han skulle söka kontakt. Vi lär in detta på samma sätt man lär in klickern, smacka - ge godis - smacka - ge godis osv. Buddy skötte sig ännu en gång exemplariskt. Visst försökte han springa bort till de andra jyckarna men så fort han hörde smack så vände han och hängde med mig. Sååå stolt över min lilla parvel.

Läxan till nästa gång blev: kontaktövningar och smackljuden.

Det var dagens lektion och jag kan ju säga att Buddy sov som en sten ända från hemkomsten vid åtta tills imorse!