Som de flesta vid det här laget vet så har jag en hund som är ganska så jobbig att ha på promenader. Det mesta ska skällas på och vissa saker ska skällas på i evigheter, till och med efter att detta något försvunnit ur sikte. När mina oskyddade öron tröttnat på det gälla, gapiga skallet och jag irriterat säger; "Nu räcker det, NU är det bra!"... Ja då övergår ljuden till gnäll och terriern förvandlas från grythund till draghund.
En lugn och skön promenad ligger utanför vår ordbok och det enda som hittils fått mig att faktiskt stå ut är att sätta iPoden i öronen och höja volymen till max.
Fram tills igår höll jag mig till att plaska fram i skogen där Buddy kan springa lös och man sällan eller aldrig behöver stöta på någon.
Nämnas ska dock att Buddy överaskande nog sprang in i två sampplockande tanter i skogen här om dagen. Jag själv såg dom inte utan märkte bara på Buddys kroppsspråk att han hittat något spännande. När jag väl kom runt hörnet ser jag de två damerna gå om kring, hukandes över marken. Jag sa till Buddy som tyst och lugnt studerade de två att "här ska vi!" och utan ett ord kom han med. Visst vände han sig om och tittade men han försökte inte springa fram och han sa inte ett knyst -ler stort!-.
Men nu får det vara slut och jag har peppat mig själv till att verkligen försöka lösa problemet. Klarar jag inte av att förbättra beteendet markant inom en månad kommer jag att ta hjälp av någon med en utbildning. Även om jag väl har en del "hundkunskap" så är det fruktansvärt svårt att se själv vad man tillsammans med sin egen hund gör för fel och kan lätt behöva en annan persons synvinkel, kunskap och erfarenhet att ta hjälp av.
fredag 11 januari 2008
Nytt år, nya fasoner!
Upplagd av Amanda vid 16:46
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar