Understimulerad?

Idag har jag inte känt mig alls på topp, vaknade med halsont och lite feber. Dessutom var det storm ute och regn. Allt inom mig stretade emot en långpromenad och förkylningen vann. Buddy fick gå ut själv på tomten och ner i slänten och göra sina behov medan jag låg halvt borta i soffan och stirrade på halvdassiga filmer. För att roa honom lekte vi lite med Håkan (hans leksaksigelkott) och la grisöronssnitslar i ett tomt provivapaket åt honom att slita upp. Som ni förstår hade jag en dödligt uttråkad hund hemma.

Framåt kvällen gav jag mig en spark i rumpan och skickade ut mig i gummistövlar och Buddy i sitt blinkande mörkerhalsband på en 20 minuters promenad. Hade jag inte haft iPoden hade jag dööött av frustration. Det började bra, Buddy gick bredvid mig på slakt koppel. Om han pep eller inte vet jag inte men det antar jag att han gjorde. Efter en tio min fick han ett varsågod och fick gå som han ville i kopplet (inte dra men lukta som han vill osv.). Naturligtvis stöter vi på en människa. Buddy skäller och ser allmänt stroppig ut. Vi möter på en till. Samma sak. Och en till. Samma sak. Inte hade jag någon ork att stanna i regnet och blåsten för att avleda heller :(. Det var INTE roligt. Vissa dagar är verkligen bara blääääää och då är hunden billig. Men så kommer man hem och sätter sig i soffan, och så kommer han där med sitt lilla huvud och sin lilla rosa tunga och så glömmer man alla bekymmer igen :).