How's it goin'?

Förstår om ni är nyfikna på hur det går för oss här på västkusten!

Än är han inte kastrerad och än har inga direkta beslut tagits.

Jag fick ett mail med tips om akupunktur från en av er (tack så hemskt mycket för omtanken, jag glömde av att svara bara =)). Det låter intressant och jag ska ringa och bara höra efter, även om jag inte har några större förhoppningar.

Jag ska beställa hem blod på konsum om dom kan fixa det hade jag tänkt och börja lägga lite blodspår åt honom här ute i skogen, det kanske hjälper mot separationsångesten lite på så sätt att han åtminstonde inte har en massa "strunt" i huvudet hela dagarna pga. för lite arbete.
Men det hjälper knappast mot den jobbrelaterade stressen. Det är så tråkigt eftersom jag köpte honom för att kunna träna och tävla i diverse hundsporter, men han stressar upp sig så fort vi börjar träna något även om vi bara är hemma på golvet. Och han kan inte befinna sig i hundars närhet utan att stressa upp sig för mycket för att han (och jag) ska må bra. Det är möjjligt att det går att träna bort, men den tiden har tyvärr inte jag och inte heller ekonomin i värsta fall =(.

Hästmänniskor säger allihop samma sak; hade det varit en häst så hade man sålt den på en gång. Men så är det den där lilla detaljen med förmänskligandet av hundar, Buddy bor inomhus med oss, han ser på tv med oss, smakar popcorn av oss, sover i min säng tätt, tätt intill mig... Han har ju blivit som en familjen, och att omplacera honom känns som ett stort svek. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen om jag faktiskt bestämde mig för att låta honom flytta. Jag är mer än villig att sälja problemen men hunden behåller jag tack - så att säga...
Ännu värre är det faktum att ju mer jag drar ut på det desto värre kommer det att bli den dag jag verkligen måste. Och om jag ska omplacera honom, då vill jag ju vara säker på att han kommer till rätt person på en gång.

Någon som inte har tävlingsambitioner, men någon som kan tänka sig att träna lite gryt och spår för hundens skull kanske. Någon som är hemma mycket och som har tålamodet det krävs för att ha hand om en terrier och som kan ge honom all den kärlek han är värd. Eller till någon som kanske har tävlingsambitioner men som har förutsättningar till att lägga tid på att försöka träna bort problemen.

Jag har så svårt att ta ett beslut i detta att jag tror att jag ignorerar problemet, jag bestämmer mig aldrig för något. Jag ältar dag ut och dag in och får dåligt samvete om och om igen men jag kommer aldrig fram till något. Vad gör man? *suck*... =(