Kan det gå?

Idag bestämde jag mig för att ta ännu en långpromenad på asfalterade vägar här i mölnlycke, vi gjorde ett andra försök strax efter "en bra dag" inlägget men då gick det käpprätt åt skogen igen.

Jag vet av erfarenhet att min stresströskel har blivit lägre och lägre med Buddy, och vissa dagar kan jag bli så frustrerad att tårarna svider innanför ögonlocken när vi är ute. Sådana dagar måste jag tvärt vända hem igen och försöka släppa honom i skogen istället för att inte bryta ihop själv. Därför är det viktigt att jag har rätt känsla redan innan jag bestämmer mig för att gå ut, jag måste känna mig lugn, avslappnad och okej med att det kan bli riktigt jobbigt. Jag måste också känna mig förmögen till att blockera ut stresslätena från Buddy för att jag inte ska bli påverkad. Idag var en sån dag.

Jag hade som vanligt kycklingleverpastejen med mig och frolic. Vi gick hela vägen ner till massetjärn och så gick vi genom centrum och hem igen.

Buddys slitande i kopplet har för det första avtagit avsevärt, han springer lite för huller om buller, från ena sidan till andra i en vändning så att säga men det tycker jag bara hör åldern till och tänker inte bekymra mig över det. Numer när kopplet är "för" sträckt räcker det att jag gör en liten knyck så vänder han på huvudet och saktar ner lite grann. Han vänder sig ofta om och går en fotvariant med kalaskontakt också, destovärre gnäller han samtidigt vilket ju inte är direkt uppskattat vare sig av mig i allmänhet eller på eventuella framtida tävlingar hmhm...

Människor, barn, cyklar osv. har han också blivit bättre på att hantera nu, jag tror att han oavsiktligt har börjat lära sig att skvallra när det kommer någon. Varje gång vi mötte någon idag tittade han först spänt men tyst på den mötande för att sedan vända på huvudet och få en frolic. Jag utnyttjade hans vilja att samarbeta och lockade honom till att gå fint bredvid mig förbi de mötande också, alltså att han går fotvarianten. Jag har valt att kalla det "gå fint" vilket jag upprepar varje gång han går så både frivilligt och lockat. Detta för att förhindra att han gör ett tjuvnyp åt sidan för att försöka hälsa på någon och även för att i framtiden kunna utnyttja det även när han är lös.

Hundar hanterade han också mycket, mycket bra idag (peppar, peppar!!). Vi hade tur och det fanns varje gång gott om utrymme på sidorna att gå på vid varje möte. Han är fortfarande spänd, och vi är långt, lååångt ifrån ens närheten av ett okej hundmöte, men det funkar bättre i alla fall. Jag vill ju kunna ha honom i stora hundgrupper senare utan att han ballar ur och att han fortfarande ska kunna fokusera på mig trots andra hundar.

Jag tränar nu så, vilket jag gjort hela tiden sedan ett tag tillbaka, med hjälp av kycklingleverpastejen. Jag använder endast pastejen vid hundmöten, och aldrig, aldrig annars. Vi promenerar som vanligt vid hundmöte, ända tills Buddy har uppmärksammat hunden. Först när jag ser att han har spetsat öronen på hunden men innan han har hunnit skälla eller göra något som helst ljud, berömmer jag lugnt och plockar upp pastejen. Oftast vänder sig då Buddy om för att få pastej. Jag fortsätter då gå, men i en så vid båge som möjligt. Buddy får slicka en klick, sedan får han gå ett par steg, fortsätta ha kontakt eller vända sig om och sedan återuppta kontakten för att få en ny klick. Än så accepterar jag ljud till viss del, det viktigaste är att han frivilligt jobbar mot mig för att få en klick istället för att fokusera på hunden och jaga upp sig för mycket.

Om han ändå jagar upp sig, mer än några obligatoriska skall, så andas jag djupa andetag och försöker uppmuntra när han väl är tyst och kanske slänger ett öga mot mig och pastejen. Antagligen är det mitt fel när detta sker, eftersom jag förmodligen var för långsam i starten.

På slutet av promenaden skenade saker och ting tyvärr iväg när vi fick först syn på en hund långt borta, och sedan när jag trodde att allt gått bra med den hunden så dyker en ny hund upp runt hörnet bara några meter från oss. TYPISKT!! Och som om inte det vore nog så får vi direkt efter ett nytt möte. Dessutom var pastejen inte lika attraktiv som innan så det hela var ganska lönlöst.

Vi roade oss också med en lite hopp över ett lågt hinder på vägen, en massa balans på murar i olika bredd och slalom mellan vägstolpar, dessvärre står dom för brett isär för att Buddy ska fatta vad han gör tror jag :P. Jag önskar att jag kunde träna agility med honom men risken finns att det skadar mer än det gör nytta =(.

Ha det bra allesammans!