Winter wonderland

Idag har vi haft en ganska lugn och skön dag. Vi har bara tagit 20minutersprommar för att bygga mer på vårat samarbete istället för att gå en långpromenad för att riktigt bli av med energin.

Första promenaden imorse var stressig. Det första som händer är att Buddy ser en hund innan jag gör det, en hund på långt avstånd på väg åt andra hållet - men Buddy är Buddy och satte igång att skälla. Vi gick åt motsatt håll och snart var hunden utom synhåll. Det är nu Buddys skällanden övergår till pip och ångloksfasoner i kopplet. Jag satsade på att totalignorera igen.
Jag har nämligen räknat ut att medan Buddy springer och piper så söker han väldigt ofta min kontakt under tiden. Han tittar upp på mig innan han drar iväg igen. Om jag då ens tittar på honom piper han ännu mer - antagligen för att till viss del söka stöd hos mig. Om jag då ger honom en blick bevisar det bara för honom att jag stödjer honom i hans oro - vilket ju INTE är meningen!! Men det är bara min teori och jag tror faktiskt den håller ganska långt.
Resten av promenaden var lite extra stissig, lite pipigt, lite dragit, lite flåsigt. USH!

De andra promenaderna där emot gick betydligt bättre igen. Han går inte kalasfint i kopplet ännu, åtminstonde inte hela tiden. Många delar av promenaderna går han helt frivilligt upp vid min sida och går klockrent med kontakt och helt tyst - utan att jag ens uppmärksammar honom. Naturligtvis berömmer jag beteendet, men aldrig mer än genom att kasta ner någon godis då och då. Börjar jag röstberömma med en för glad röst blir han frustrerad på en gång när berömmet inte dyker upp snabbt igen och börjar därmed småpipa. Less is more helt enkelt.

Han skäller inte heller på folk längre, ser någon lite misstänksam ut kan han gläfsa till någon gång men går inte upp i stress. Nu är det alltså mest jobb på hundmöten som krävs men jag tror (eller hoppas åtminstonde) att det kommer gå relativt fort att få ordning på.

Min metod i sig går huvudsakligen ut på att helt enkelt ignorera det jag inte gillar och berömma lugnt det jag tycker är bra. Den går även ut på att försöka undvika att hamna i situationer där hans "dumheter" triggas.
När det gäller hundmöten tillexempel låter jag honom enbart hinna notera kommande hunden innan jag trycker upp en näve hundgodis under näsan på honom och kastar ut på marken till honom att söka upp. På så vis hinner han nästan aldrig börja skälla eller oroa sig över mötet innan den nya hunden är långt borta. Sätter han igång att skälla visar jag inte att det stör mig med en enda min. På så vis hoppas jag att jag kan överföra ett lugn till honom som säger att "det där var väl inget att jaga upp sig över".
Dock krävs det en hel del av mig för att faktiskt inte visa min egen stress och jag har kommit på ett superknep! Så fort vi går utanför dörren drar jag upp luvan över huvudet, tittar upp i trädtoppar och gatlampor, och så sjunger jag på en trevligt låt. Såhär i vintertider har låtar så som White Christmas och Winter wonderland gått på repeat i mitt huvud. De ger mig en mysig, avslappnad, behaglig känsla i kroppen och hjälper mig faktiskt att slappna av. Ett extra plus är ju att vårat grannskap nu har gratis julmusik (om än något bristfällig och falsk) att tillgå vid ett flertal tillfällen under dygnet ;).

Under varje promenad får han alltid söka lite godis antingen i träd eller på marken, han får hoppa upp på stenar/stubbar/dylikt och göra give me five till exempel, han får gå balans på tomtavgränsare/murar/dylikt. Han får även göra en del vanliga kommandon som sitt, ligg, kom och vänta.


Förutom våra dagliga promenader han har idag fått söka upp sin bäver som jag gömt undar på mer eller mindre luriga ställen i huset åt honom. Vi har också haft lite allmänvård med kloklippning och örontvätt. Och så har vi myst såklart ^^ i massor som vanligt.