Spavistelse

Så har vi alltså varit ute på hundskolan vid nya varvet och träffat Marika och Birthe. Marika som är hundpsykolog och som har många års erfarenhet på nacken förstod precis vad jag menade med att Buddy är vääldigt överdriven och har svårt att lugna ner sig igen. Även hon drog tankarna till att något traumatiskt kan ha hänt honom när han var plutt som fortsätter att spöka för honom. Vi pratade, hon ställde frågor och utvärderade och funderade.

Jag fick även träffa Birthe som sagt som är hundmassör och som jobbar med rehabilitering proffessionellt på djursjukhus. Hon knådade igenom hela buddy och verkade hitta en öm punkt runt vänster knä. Hon kunde inte känna en tydlig patella luxation utan knäskålen verkade sitta bra, hon kunde röra den i sidled men inte så pass att hon vågade uttala sig om det kunde vara en luxation. Åtminstonde reagerade han starkt på att hon tröck omkring det vänstra knäet till skillnad från när hon rörde vid det högra. Ska ta upp det med veterinären vid ettårskontrollen, kanske blir en röntken då...

Jag fick rådet att forsätta massera honom en gång om dagen ungefär vilket jag tänker försöka göra och sedan uppdatera. Marika tyckte dessvärre att det nog är klokt av mig att sälja honom om jag hittar ett riktigt bra hem, efter att hon sett honom irl. Han är för utflippad för att vi ska kunna leva ett roligt liv tillsammans som det är nu, och hon trodde dessutom att även om det KANSKE gick att träna så skulle det förmodligen ska väldigt, väldigt lång tid innan man ens nådde ett någolunda okej resultat.

Men ja, vi får väl se hur det slutar detta... Inte än på länge tror jag i varje fall =).

Kramar