Glassigt

Idag tog jag mod till mig och tog en ny långis ner mot centrum och runt där omkring. Det var en mardröm rent ut sagt, Buddy pep, gnällde, flängde (han drar inte riktigt längre, han bara flänger), gläfste. Jag var glad att se att han inte skällde på varken cyklister, joggare, barnvagnar eller andra skumma människor i varje fall, det betyder ju att jag fått ordning på en av Buddys alla idéer i alla fall.

Hundmötena gick inget vidare bra idag, mestadels för att Buddy bet sönder hela pastejtuben :P vilket gjorde allt så mycket kladdigare och besvärligare - idag var den verkligen bara i vägen! Men jag är ändå glad att se att han faktiskt söker min kontakt vid hundmötena och försöker lista ut när pastejen ska dyka upp - det tycker jag bevisar att det finns hopp! Det är så gällt skällande bara, och sedan är han så gnällig lång tid efteråt och uppjagad vilket jag HATAR!!! :(
Då spelar det ingen roll att jag lugnt och bestämt ber honom att sluta, tar tag i honom, ryter, knickar i kopplet... Bläsh.

Vi gick däremot förbi en fastsatt hund utanför en mataffär, och där räckte det att jag sa nej skarpt ett par gånger. Han var väldigt intresserad, och gnällde och skällde ett par gånger men han var absolut inte omöjlig.

På vägen hem ringde Jennie så jag fick avreagera mig lite vilket jag tror behövdes, för Buddy lugnade sig faktiskt betydligt när han hörde att jag började slappna av igen. Då hittade han lustigt nog en pucko-burk som han bestämt skulle bära med sig :P, han som aldrig bär särskilt länge på något skulle absolut bära en puckoburk av alla saker ahahhaha! Han har lite självdistans min jycke och kan minst sagt driva med sig själv, jag kunde inte vara arg på honom mer då naturligtvis :P!

Så vi vände faktiskt tillbaka igen, så band jag fast honom utanför statoil medan jag gick in och köpte en glass som vi tillsammans åt upp på en bänk mitt i centrum. Mmmm sa Buddy och försökte stoppa in hela struten i munnen och låtsas som om han inte alls försökte sno den av mig.