Valpkurs

Idag har jag och lilleman varit på första valpkurstillfället. Vi går en valpkurs ute på Hundens hus som ryktet säger ska vara bra och de tränar på det sätt jag föredrar själv - respons på bra saker och nonchalans till sämre saker.

Vi knatade alltså vid en 18.00 in i lokalen där det redan väntade en svensk lapphund och en liten dvärgpincher. Det första som händer är att Buddy blir utskälld av lapphunden vilket resulterar i att Buddy skäller tillbaks - men hallå liksom? Komma här och komma här!

Efter en stunds presentation gick vi ut till en gräsmatta i skuggan (värmen har varit olidlig idag så vi bara bugade och bockade åt de stora träden). På vägen till grönskan inser Buddy att det finns en till liten kille i precis samma storlek som honom och som dessutom är nedrigt leksugen! Wooohooo sa Buddy och slet i kopplet som en hel draghund ända tills hans luftrör började tjuta och jag brutalt slängde upp honom på armen innan han dog där och då ;).

Vi började med kontaktövningar. Nu är kontaktövningar något vi har tränat sen dag 1 och idag sitter han snällt och stirrar på mig innan mat och oftast innan vi går ut genom dörren och vid godistime. Men lille stjärnan har bestämt sig för att ta på sig rollen som klassens clown. Han pep, slet, kastade sig, hoppade, bet, skällde... you name it! Allt annat var himmelriket förutom just mina torkade blodpuddingbitar. Då och då krockade han med min blodpuddingshand och lyckades i all iver slänga upp en blick på mig bara för att få lite proviant under äventyret *suck och stön*. Det slutade med att större delen av lektionen gick för min del ut på passivitetsövningar (vilka gick vilt till, han till och med försökte utsmarta mig genom att åla sig saaakta saaakta bort ur mitt grepp). Men eftersom de enda övningar vi gjorde idag var kontaktövningar - som jag looooovar att han är en stjärna på i vanliga fall - och namnträning - som han förövrigt också har lärt sig för länge sedan (man är väl inte valpinstruktör för inget) - så var det ingen panik.

Även om det inte är ultimat efter en bråkig lektion så lät jag honom faktiskt få leka med den lille griffonen Ozzy (som buddy tidigare taggat upp innan han höll på att falla av pinn). Han har ju aldrig fått träffa en annan valp och det var så härligt att se dem busa runt, helt jämställda! I ena stunden hade Buddy makten och i nästa var det Ozzy. Läste föresten en tråd på Vovve idag eller igår om valpar som verkar tillfredställa sig själva... varför göra det själv sa Buddy och Ozzy som testade nån variant av 69:an *hakan nere i gräset*.

På bussen hem (efter att vi lyckats skilja åt hundarnas Brokeback mountin par) sov han som en liten gris. Vad jag inte hade räknat med var hans överbelamrade hjärna. Två steg bort ifrån bussen började han att skälla med sin ljusa lilla röst på allt och ingenting. Svansen såg ut som en rävs och hela han hoppade för varje skall. Jag försökte genast avleda med godis på marken för honom att söka efter vilket han också gjorde i två sekunder innan han började påpeka sin existens för omgivningen igen *skakar på huvet och suckar djuupt*. Jag bestämde mig för att bara gå hem fort så att han kunde stupa i säng och förhoppningsvis inte lägga till beteendet i sin "att-göra-lista".

Nu har han sovit djupt länge och tänker förhoppningsvis göra det resten av natten med, men han är ju en sjusovarhund. Idag vaknade jag vid en tio, och så även Buddy, men han var för trött och somnade om en timma till! (Har jag sagt att jag gillar min hund?)