LiggliggLigGliggLiGgliGG

Idag körde vi på lydnadsträning istället för spårning eftersom jag kom hem så pass sent att både blodning, middag, och spårning skulle komma att kokas ihop i en enda soppa. Jag tog med mig spårlinan och satte fast i halsbandet på honom istället för att låta honom vara helt lös, eftersom jag ville träna på fotbollsplanen här intill.

Vi tränade fot, läggande under gång, stå, ligg/sitt kvar, hit, backa... och lite apport, men utan apportbock =).

Inget nytt att rapportera egentligen, mer än att jag tycker det är tråkigt att träna stå och att Buddy ännu inte vill lägga sig ner om jag ökar takten ifrån honom. Han niger men följer efter igen... Hmhm. Det kom ett par och gick förbi oss medan vi tränade, och Buddy reagerar på deras ankomst visserligen men inte mer än att han gläfser till någon gång på dom innan han återgår till att fjäska åt sig godis.

Jag tycker det är såå tråkigt att träna själv bara... =(.

Ska leta upp en viltspårkurs nu åt oss, kanske också lydnadskurs. Viltspåret verkar passa Buddy som handen i handsken, han blir en helt ny hund när han sätter nosen till.

Mer irriterande nyheter är att han har börjat ta sig friheten att sticka ut i skogen bakom huset och bada i träsken - grrrrr... Och inte kommer han när man ropar. Går man promenad, ja då kommer han som ett skott på inkallning, men inte hemma inte när han vet att det brukar bli lite tråkigt. Ännu en sak att börja om träningen på! UÄCK!

Nåja, ha det gott i vårsolen allihopa!!!

Blodad... nos..?

Det här mina vänner var kul! Buddy har ju på grund av sin stackars slicade trampdyna inte gått en enda riktigt långpromenad på över en vecka, och jag förväntade mig en helhispig hund (buddy gånger hundra)... Jag satte på kopplet, och ut gick vi. Buddy var helivrig, och försökte allt han kunde att hålla sig ifrån att försöka springa i kopplet, han är så söt när han nästan skuttar fram av lycka. Jag tyckte att jag lika bra får låta honom hållas nu när han fått så lite motion på så länge så han fick dra som han ville. Han pep i varje fall inte, en kortis bara men sedan släppte han det. Jätteskönt!!
Så kom vi fram till startsnitseln, och Buddy märkte direkt en intressant doft. Han blev till och med lite tveksam även om han var väääldigt nyfiken. Jag stannade honom innan vi kom fram till blodets början och bytte kopplet mot selen och spårlinan. Pekade tydligt på blodet och uppmuntrade: sööök spååår! Jag sa ju tidigare att jag trodde att han skulle vara lika hispig på blodspår som på alla andra spår men där hade jag fel!! Här var en vääldigt nyfiken, koncentrerad liten border som kikade fram. Han tappade spåret precis i början och började flänga runt och titta på mig som ett frågetecken. Jag lät honom hållas och forsatte bara uppmuntra: spåååra! Vips så hade han näsan i marken igen. På slutet drog han iväg lite längre ifrån mig men aldrig mer än en 7-8 meter ifrån mig. Han hittade sitt renben och ytterst nöjt bar han med sig det därifrån! Det var himla kul att se verkligen och vi kommer absolut att fortsätta med det här!!

Vi var kvar i skogen någon timma, jag fikade och Buddse gnagde på sitt läskiga ben. Väl hemma var Buddy heltrött. Han hade ju naturligtvis lyckats bada i en lerpöl så det fick bli ett jordgubbsbad, kloklippning, kardning och massage så fort vi kom innanför dörren. Sedan dess har han sovit som en prins vid min sida =).

Kraam!

Ett hundgöra!

Idag blir det spårning för hela slanten! Äntligen säger nog både jag och Buddy! Jag har inväntat att spårselarna skulle komma in i Buddys storlek och nu i veckan kom dom till sist, vi var nere igår och köpte en åt lillmonstret.
Jag har varit ute i skogen nu på förmiddagen och blodat, snitslat och dragit renben efter mig i ett lagom lätt spår för min nybörjarhund =) hehe även tillräckligt lätt för mig som också måste kallas nybörjare, sist jag gick ett blodspår var jag nog 13... Jag tippar på att spåret är en 50-70 meter långt, går i öppen skogsterräng och med två mindre små vinklar. Jag blodade på rejält åt honom också eftersom jag vet hur ivirig och j*kla fartfyllt han spårar i vanliga fall, när jag har dragit korv och så i skogen. Han är inte särskilt nogrann så att säga hehe men jag tänkte att om spåret är riktigt tydligt så kanske han faktiskt använder nosen ordentligt!

Det ska få ligga till sig en timme nu tänkte jag innan vi knatar ut och kör premiärspåret!! Wiie! Jag uppdaterar med resultatet senare!

Spavistelse

Så har vi alltså varit ute på hundskolan vid nya varvet och träffat Marika och Birthe. Marika som är hundpsykolog och som har många års erfarenhet på nacken förstod precis vad jag menade med att Buddy är vääldigt överdriven och har svårt att lugna ner sig igen. Även hon drog tankarna till att något traumatiskt kan ha hänt honom när han var plutt som fortsätter att spöka för honom. Vi pratade, hon ställde frågor och utvärderade och funderade.

Jag fick även träffa Birthe som sagt som är hundmassör och som jobbar med rehabilitering proffessionellt på djursjukhus. Hon knådade igenom hela buddy och verkade hitta en öm punkt runt vänster knä. Hon kunde inte känna en tydlig patella luxation utan knäskålen verkade sitta bra, hon kunde röra den i sidled men inte så pass att hon vågade uttala sig om det kunde vara en luxation. Åtminstonde reagerade han starkt på att hon tröck omkring det vänstra knäet till skillnad från när hon rörde vid det högra. Ska ta upp det med veterinären vid ettårskontrollen, kanske blir en röntken då...

Jag fick rådet att forsätta massera honom en gång om dagen ungefär vilket jag tänker försöka göra och sedan uppdatera. Marika tyckte dessvärre att det nog är klokt av mig att sälja honom om jag hittar ett riktigt bra hem, efter att hon sett honom irl. Han är för utflippad för att vi ska kunna leva ett roligt liv tillsammans som det är nu, och hon trodde dessutom att även om det KANSKE gick att träna så skulle det förmodligen ska väldigt, väldigt lång tid innan man ens nådde ett någolunda okej resultat.

Men ja, vi får väl se hur det slutar detta... Inte än på länge tror jag i varje fall =).

Kramar

Nytt utseende...

Jag tyckte det var dags för en uppfräshning av bloggen nu när Buddy ju verkar bo kvar här ett tag till. Summer Edition helt enkelt.

Hur står det till på Buddyfronten då..? Jodå, allt är som vanligt. Fast med ett extra minus; lillen lyckades skära upp en trampdyna på någon glasbit. Det blev inte särskilt djupt, det går ner i köttet visserligen men verkar läka ordentligt! Jag har bara sett till att hålla rent, tvättat med jod varje dag och bytt omslag. Har senaste dagarna börjat använda fucidinsalva i såret också, med veterinärs godkännande.

Detta innebär dessvärre att vi inte har kunnat ta en enda ordentlig promenad på en vecka, eftersom såret sitter så dumt till (på en av tårna) så att det inte kan läka i lugn och ro om han hela tiden skulle få det att spricka upp pga. för mycket gående. Så ni kan ju tänka er hur kul han är på en skala när jag väl tar ut honom på en av våra kortisar!!!

Istället har vi tränat en hel del under dagarna när jag har kommit hem från jobbet. Jag har börjat träna STÅ med honom nu, lite mer fokuserat. Det har varit en del av lydnaden som jag av någon anledning fått att framstå som väldigt jobbig i huvudet men som hittils går ganska smärtfritt. Han stannar inte riktigt så engagerat som jag vill, men vi kommer dit snart tror jag! Ligg under gång går bättre och bättre, han är riktigt snabb ner faktiskt. Dock tror jag att jag måste öva mer enskilt på SITT och LIGG för att han ska få in orden bättre, han verkar blanda ihop dom. Apporten har vi lite besvär med, han tar den så gärna så, men han håller den inte fast riktigt, utan han rullar den i munnen så att säga och det är ju inte så bra har jag förstått... Jag har börjat försöka reta honom till att hålla fast bättre genom att kampa lite och klicka för att han håller emot stadigt, och även genom att dra och släppa, dra och släppa och berömma för att han håller rätt. Men Buddy är så ivrig så han sätter ju igång och piper när han tycker att jag ahr krånglat till det alldeles för mycket och då fastnar han änna där... FOT är han riktigt duktig på, och LIGG KVAR går också bra. Nu tränar vi ju bara hemma än så länge, eller i närheten av hemmet, och inte bland varken andra hundar eller okända människor. Så det är ju lite lätt såklart...

En annan god nyhet är att jag på söndag ska ut till hundskolan på Nya varvet och få träffa en hundmassör, som jobbar med rehabilitering (tidigare på Blå Stjärnan) som ska gå igenom hela Buddy lite mer grundligt än vad kanske vetten gjorde sist. Han har krampat en andra gång nu häromdagen, då han av någon anledning böjer sig åt sidan, och ser ut att fastna med ett bakben rakt ut. Det ser riktigt konstigt ut, och man ser på Buddy att han tycker det är lite obehagligt. Första gången trodde jag att han kanske bara sträckt sig eller så, men nu är det plötsligt en andra gång och jag undrar jag. Kanske kan massören hitta felet?
Det är också två duktiga tjejer som ska titta på hur han beter sig och försöka hjälpa mig med mitt lilla minimonster.

Jag kom precis hem från Delsjön där jag hade varit och fikat med pappa, och såg alla dessa människor med sina trevliga hundar som gick snällt och tyst förbi - liiite avundsjuk måste jag ju säga att jag är. För mig innebär alla promenader där det finns risk för möte med folk och hundar stress och frustration =(... BLUÄCH!!!

Ha det nu så fint allesamman! Kramar!!

Glassigt

Idag tog jag mod till mig och tog en ny långis ner mot centrum och runt där omkring. Det var en mardröm rent ut sagt, Buddy pep, gnällde, flängde (han drar inte riktigt längre, han bara flänger), gläfste. Jag var glad att se att han inte skällde på varken cyklister, joggare, barnvagnar eller andra skumma människor i varje fall, det betyder ju att jag fått ordning på en av Buddys alla idéer i alla fall.

Hundmötena gick inget vidare bra idag, mestadels för att Buddy bet sönder hela pastejtuben :P vilket gjorde allt så mycket kladdigare och besvärligare - idag var den verkligen bara i vägen! Men jag är ändå glad att se att han faktiskt söker min kontakt vid hundmötena och försöker lista ut när pastejen ska dyka upp - det tycker jag bevisar att det finns hopp! Det är så gällt skällande bara, och sedan är han så gnällig lång tid efteråt och uppjagad vilket jag HATAR!!! :(
Då spelar det ingen roll att jag lugnt och bestämt ber honom att sluta, tar tag i honom, ryter, knickar i kopplet... Bläsh.

Vi gick däremot förbi en fastsatt hund utanför en mataffär, och där räckte det att jag sa nej skarpt ett par gånger. Han var väldigt intresserad, och gnällde och skällde ett par gånger men han var absolut inte omöjlig.

På vägen hem ringde Jennie så jag fick avreagera mig lite vilket jag tror behövdes, för Buddy lugnade sig faktiskt betydligt när han hörde att jag började slappna av igen. Då hittade han lustigt nog en pucko-burk som han bestämt skulle bära med sig :P, han som aldrig bär särskilt länge på något skulle absolut bära en puckoburk av alla saker ahahhaha! Han har lite självdistans min jycke och kan minst sagt driva med sig själv, jag kunde inte vara arg på honom mer då naturligtvis :P!

Så vi vände faktiskt tillbaka igen, så band jag fast honom utanför statoil medan jag gick in och köpte en glass som vi tillsammans åt upp på en bänk mitt i centrum. Mmmm sa Buddy och försökte stoppa in hela struten i munnen och låtsas som om han inte alls försökte sno den av mig.

"... under gång"

Idag mina vänner har jag för första gången på länge haft ett litet träningspass med Buddy. Jag har ju fått lite hopp för oss igen och tyckte det vore kul att försöka få in lite grunder i lydnaden igen.

Fotpositionen har han börjat få pejl på trots bristen på träning.

Idag har vi tränat på framför allt kommandot STÅ. Jag är lite ur kängorna och började genom ren klickerträning och shaping, vilket inte samarbetade med oss. Buddy förstod inte vad som gav utdelning helt och jag lyckades klicka fel flera gånger så det blev bara en enda röra av det. Så jag körde gamla metoden plus klicker istället, men utan shapingen då som ni förstår ^^.
Alltså, jag går baklänges, Buddy följer efter, jag låtsas kasta en godis över honom vilket gör att Buddy stannar upp och tittar efter godisen i vilken sekund jag klickar och kastar en riktig godis mot honom eller över honom. Detta fattade han betydligt bättre och någon frustration behövde inte uppstå.

Liggande under gång har jag också tränat en del. Än så länge går jag baklänges med Buddy framför mig, kommenderar LIGG samtidigt som jag sakta fortsätter trampa baklänges. Om då Buddy lägger sig, med engagemang och relativt säkert kastar jag dit en godis.

Jag tror dock att Buddy kan ligg bättre än sitt, för han har börjat lägga sig på sittkommandot... får nog fräsha upp minnet lite!

Vi tränade också NEJ idag igen, ett kommando som är himla användbart men som jag tror Buddy har tappat lite koll på. Först gick vi förbi ett fat med frolic, sedan lite korv och sedan Maja som satt och lockade på honom med godis i handen och sedan med leksak. Det gick ganska bra faktiskt även om Maja var lite svår att slita sig från ^^.

Happy feet

Idag var en strålande dag här på västkusten. Förutom att jag försov mig och fick rusa iväg till skolan utan att äta mer än en vie-shot så fortsatte dagen utmärkt.

Jag slappade lite hemma och drack en stor kopp te innan jag och lillskrutt tog oss ut i skogen igen. Det var superhärligt ute verkligen, fåglarna sjöng och i solen var det över 20 grader varm!!
Jag tänkte att, jamen idag är han säkert besvärlig i kopplet igen (min annars så positiva attityd börjar svika mig)... men ännu en gång kan jag stolt berätta att Buddy gick lika bra i kopplet idag som han gjorde sist. Inget pip och gnäll, ingen stress, ingen hyperkoll på allt runt om kring. Bara... underbart! Han fick gå i koppel ända till Älgängen som jag frimodigt har valt att kalla området mitt i mellan skogarna där ett elspår går. Det gick sååå bra och jag är såå nöjd idag!

Vi stannade i älgspåret idag, jag satt och solade på en bit berg medan Buddy sprang runt och undersökte. Efter ett tag följde jag med runt på älgängen och kollade runt, och hittade till min stora glädje ett älgtorn. Hihi det var som att bli barn igen och jag var naturligtvis tvungen att klättra upp och kika ^^. Buddy tyckte nog det var lite tjaskigt att inte han också fick följa med upp...

Jag såg en citronfjäril som jag gärna hade fotat och följde därför efter den på en lite trekking. Mitt i jakten hittade jag något mer spännande och nästan lite läskigt - ett grythål!! Det var ganska litet, men jag vet inte hur liten en grävling kan vara? Hmhm, hur som helst så var jag nyfiken på hur Buddy skulle hantera grytet. Först vände jag på direkten naturligtvis eftersom jag var rädd att någon av oss skulle bli skadad, men så tyckte jag bestämt att om det nu hade varit ett djur där i så hade nog Buddy visat det ganska tydligt. Han gick dit och körde ner huvudet och hade nog gärna fortsatt lite till men jag tyckte det var onödigt att utmana ödet ;).


Vi fortsatte i skogen och Buddy springer lös hela tiden. Han fick gå balans på en ny stock idag och det gick bra som vanligt. Han fick också hoppa lite till över små fallna miniträd. Och leta godis förstås!

Det var en kalashärlig dag!!


På denna bilden ser ni vårat vita hus där bakom träden föresten ^^.