Nr 1000!!

Sedär ja!! Bloggen har nu nått 1000 besökare sedan den startades, inte en våg av besökare direkt men jag är så glad för er närvaro =), inte för att jag vet vilka alla är men roligt är det att se att några kikar in!

Idag, eller ja, igår blir det väl nu när klockan är 2.50 (jag har varit på Valborg movie night på Sf) hade jag och Buddy en heldag. På morgonen mös vi medan blodet fick tina upp. Jag gick sedan ut i sommarvärmen och blodade ett spår i skogen åt honom, ett spår som blev lite klantigt lagt och improviserat hehe men vad ska man göra. Jag var ett tag på väg att korsa första biten av spåret med sista biten, eftersom jag inte hade fattat att jag gått runt... hmmm... Inte bra tror jag hehe.

Solen är härlig verkligen, det var så varmt och skönt att jag bara gick runt i linne och uppvikta mjukisar inne bland granarna :). Jag gick hem och satte igång att trimma hårbollen, jag vill helst undvika att göra samma misstag om igen så att säga... Det är lika roligt varje gång att se honom nytrimmad, en helt ny hund dyker upp! Idag hann jag med ryggen, sidorna och båda bakbenen, tar väl resten imorrn tror jag.

Mitt i trimmet såg jag stora svarta moln rulla upp så jag tyckte det var bäst att komma iväg och spåra innan det började åska eller ösregna... Spåret hade legat i nästan två timmar idag men Buddy upptäckte som vanligt lukten direkt och gjorde sin grej. Han blev mycket riktigt förvirrad av mitt klantiga blodande men det rättade till sig. Jag tror också att han var lite för varm idag, för han irrade runt en massa och höll sig inte alls lika bra till spåret som innan. Tillslut hittade han sitt ben i varje fall och var hemskt nöjd med sin insats. Jag ville skynda mig hem men Buddy tyckte att han hade rätt till att ligga ner och tugga på sin vinst i lugn och ro. Jag fick honom tillslut, efter många om och men att bära benet med sig. Dock protest-lade han sig ner flera gånger under vägen och skulle myysa med sitt ben. Han helt enkelt bara pladask, la sig ner och vägrade röra på sig mer. Vi kom tillslut hem igen i varje fall och han fick mysa i hagen med sitt ack så kära ben. Lillgrabben var nööööjd.

Kraaam