Första mötet

Första daten med matte idag! Där satt jag i lugn och ro med alla mina systrar och bröder (3 bröder och tre söta systrar) när två par händer dyker upp ur ingenstans och langar över mig till en människa med underlig doft. Och vaaad hon kramades, och gullade! Såntdär sliskigt babyspråk ni vet, och det är så obehagligt för man kan liksom inte styyra sig! Det börjar tjicklas i hela kroppen och svansen börjar flänga fram och tillbaks och till råga på allt så börjar man PUSSAS - heeelt ofrivilligt! Jag försökte att hejda mig själv genom att slänga upp en av mina stora tassar i nyllet på henne men iiiicke! Pussas skulle jag. När jag äntligen kom ner på marken ute i hagen så fick jag ju visa vilken man jag egentligen är, så jag kissade och sedan snodde jag plastgaffeln ifrån syrran, eller brorsan?! Hur som helst så kunde jag stolt med svansen upp i vädret strutta iväg med min vunna plastgaffel . Under tiden babypratade matte med syskonen mina och MINSANN, dom kunde inte heller hålla sig coola. Tillslut tyckte jag allt att det blev lite föör kärleksfullt där borta så jag klämde mig imellan klämde till med några pip bara för att vara på den säkra sidan.

När det kom in två ruskor med busblad på pinne så var jag genast där, och SE! här är jag med ett vunnet blad (åtminstonde så troor jag kanske att det är jag, några av oss vart ju så lika - fast jag är liite snyggare naturligtvis). Och sen kom den stora tygtunneln in, inte för att jag bryr mig särskilt mycket om runda tunnlar, men sjutton va spännande den svarta plastpåsen var! Ni skulle sett hur jag brottade ner det monstret i backen!

Jag fick komma ut utanför nätet en stund med, matte ville visst att jag skulle mysa men jag höll mig till att gnaga på gallret. Och mammas koppel. Fast sen vet ni, så kände min superkänsliga nos att det fanns något spännande i den där mattes ficka på magen. Efter att ha kämpat med att komma upp i knät hennes så försäkrade jag mig om lukten (jojo, något riktigt smarrigt var det nog, hade jag frågat matte så skulle jag fått veta att det var schmackos) och sen satte jag igång att gräva. Gick inte så bra dessvärre så jag gnagde lite på mattes fingrar istället. När mamma var i närheten upptäckte jag att det faktiskt fanns lite mjölk kvar i tuttarna hennes och vem passar inte på då? Naturligtvis skulle alla andra i familjen också vara med och käka en sån festmåltid, och är man 7 stycken sjuveckorsvalpar, jaa då ser det ut såhär vid måltiden! Tycker att morsan ser lite väl plågad ut ändå, vi som är så söta.

Vi gick in en stund, och människorna åt rabarbertårta som matte tyckte var hemskt god. Jag fick komma upp en sväng till henne igen efteråt, och vilken lyx! Jag fick ju smaka vaniljvisp för första gången i mitt liv, OBOY! va gott det var! Sedan provade matte att ställa mig på bordet, jag tyckte det var säkrast att ta det lugnt och sitta ner. Men så var det dendär schmackos-lukten igen, den låg bara en liten bit framför mig på bordet. Så något tveksamt (fast jag låtsades bara vara försiktig såklart) knatade jag fram dit och satte mig istället. Sen höll jag på att drulla ner från bordet, rumpan gled utanför liksom... men matte satt ju precis framför och räddade mig så det var ju ingen fara. Sa inte ett knyst ens. Vi kramades lite till och hon tittade på mina huggtänder (såg allt att hon blev lite skrajsen) och så pussades jag igeeen *suck*. Matte fick plötsligt skynda sig iväg för att hinna med sitt tåg och kvar blev jag. Såhär säger matte om mig i alla fall;
Jag var där i ungefär två timmar och om jag ska beskriva det lilla livet, som i stamtavlan heter Asger, så blir det såhär: En mörk liten raggig sötsak med små mörka, runda ögon. Lugn i lynnet, men med massor av gömmer fyllda med energi. Tycker att det är ganska så mysigt att kela. En riktig hundnos, han lyckades genast snappa upp att det fanns godis långt ner i min ficka och var genast där och krafsade. En stabil liten kille som verkar tåla det mesta. Valpmagen var precis så go som den ska, rund och len. Mörk, tjock, sträv päls men med aningar till ljusare färger i de undre lagren. Världens sockersötaste lilla parvel såklart!

Mm, det låter väl bra? Mattes lilla ängel var jag visst, jojo man tackar! Nu ska jag sova en låång stund. Matte kommer visst och hämtar mig om ett par dagar - spännande indeed!
Vi hörs!! // ValpenUtanNamn (änsålänge, tydligen är "Trubbel" en kandidat)