Buddy The Byrack

http://www.vildatassar.se

2008-08-17T19:44:00.001+02:00

GLÖM INTE att det är på hemsidan du nu kan följa bloggen! Gå in på http://vildatassar.se och klicka dig vidare till BLOGG högst upp på sidan!!

Ha det gott!!

Flytvästen

2008-07-29T14:36:00.001+02:00

Här är nu strålande solsken så vi passar på att njuta i minipoolen! Buddy får pröva sin nya fina flytväst på bilden! Ha det härligt alla!

NY BLOGG!

2008-07-27T19:04:00.003+02:00

Bloggen på hemsidan är nu uppdaterad med historier och bilder från sommaren! Kolla in den istället! http://vildatassar.se och klicka på Blogg högst upp!

Buddy möter grävling!

2008-06-19T23:14:00.005+02:00

Dagen då jag bestämde mig för att köpa Buddy hade jag inte en tanke på att låta honom kravla runt i gryt och slåss med grävlingar. Jag hade inget som helst förståelse för vad meningen med det hela var, utan såg honom som en framtida agilityhund, lydnadshund och gud-vet-allt-hund... förutom just grythund.

Ungefär elva månader senare sitter jag här idag, nyss hemkommen från Skara och Axvallsgrytet. Buddy har för första gången fått möta en grävling, för första gången fått skälla ut en grävling och för absolut första gången fått massor med beröm och peppning för sitt skällande!

Vad är grytträning
Man tränar sin hund för grytjakt i ett provgryt där det finns lock på gångarna så att man kan observera hur hunden jobbar i grytet. Till sin hjälp har man en tam grävling som är speciellt tränad för sin uppgift.

Ett provgryt kan vara fast eller mobilt. Det har en kittel för grävlingen i mitten och dit leder tre gångar med olika hinder, som ska symbolisera de svårigheter som kan möta hunden under jord. En gång har ett liggande nålsöga på 13*17 cm, den andra har en stående, och i det tredje måste hunden hoppa upp 60 cm för att få kontakt med grävlingen.

Kitteln är rörlig så att tränaren eller provdomaren kan vrida fram det hål som grävlingen ska möta hunden ifrån. Man använder galler mellan hund och grävling för att undvika skador på djuren. Vid provet bedöms hundens smidighet och rörlighet samt förmåga att attackera utan alltför hård konfrontation.

Mötet
Inne i sin låda satt en grävling och tryckte. Med bara ett galler mellan dem blev Buddy lång i kroppen, halsen såg ut att vara tre decimeter när han ytterst tveksamt nosade på buren. Ganska snabbt bestämde han sig för att grävlingar inte var särskilt intressanta djur och vände sig till närmsta kissfläck istället. Vi lät det hela ta sin lilla tid och snart var han framme vid buren igen. För att hetsa honom lite stötte man i buren mot Buddy, vilket genast gav resultat. Han slängde sig ner och skällde vilt åt grävlingen. Jag hejade lika vilt på och svansen hans viftade nöjt mellan varven.

Tunneln
Så var det dags för nästa steg - att lägga sig ner i tunneln precis framför buren. Buddy spretade med benen och försökte lista ut en bra genväg till den grå, luriga saken inne i buren. Alla vägar utom just liggandes. Men med lite peppning lade han sig snart till rätta och skällde utav bara h*lvete. Jag hejade, peppade, taggade, berömde och svansen gick varm. Så stängdes locket ovanför honom och efter en sekunds tveksam tystnad satte han igång igen på min uppmuntran.

Dags att krypa!
Nybörjartunneln var lagd ovan jord och gick en ganska vid vinkel. Buddy låg fortfarande i och skällde, med locket stängt när jag fick order om att försöka locka ut honom genom tunneln. Jag ropade i andra änden, men han fick nog inte riktigt till tekniken utan gläfste lite till åt grävlingen istället. Man lyfte upp honom och vände på honom istället så att han hamnade åt rätt håll och då gick det så bra så att komma genom och ut till mig.

Här tog vi en rast på en halvtimma för att han skulle få smälta det hela lite innan vi provade igen. Nu lade han sig lite snabbare ner i tunneln och skällde glatt åt grävlingen. Han fick också ta sig genom hela tunneln och fram till buren en gång, insläppt av en medhjälpare och framlockad av mig.

Publik
Vi hade till och med publik, männen samlades vid sidan av och supportade, pappa berättade stolt hur dom hade viskat med varann "kolla, kolla!". Då blir man ju bara lite stolt =).

Befrielse
Det kändes så helt fantastiskt skönt att få berömma hans skällande istället för att bli upprörd över det, och Buddy såg så nöjd ut med sin insats. Det var verkligen uppfriskande att känna hur vi äntligen samarbetade på riktigt med varann, tveklöst.
Synd att det ligger så långt härifrån (1.5 timme...) men hädanefter ska jag verkligen försöka se till att det blir fler gånger. Vi behöver absolut dagar som denhär!

Foton och film

Buddy ligger i tunneln och skäller på grävlingen i den röda lådan!

Sommar

2008-06-17T20:10:00.002+02:00

Vi har äntligen hittat en hundmötes-hund, så nu är det bara kvar att planera ordentligt och fundera över vart vi ska hålla till, hur länge vi ska hålla på och när. Jag vill helst vara på en plats som är lite avsides så att man kan undkomma de flesta andra hundar åtminstonde, det får också helst vara på en plats med ganska öppna ytor så att man kan gå långt ifrån varann om man kommer till den punkt där man kan börja gå förbi. Sedan så är det ju lite tokigt att jag inte tagit det där nedra körkortet, allt hade varit så mycket enklare då. Nåja, det ska nog lösa sig, jag håller på att se över möjligheterna nu i alla fall. Känns bra att vara på väg. Hoppas på att hitta några till frivilliga med tiden eftersom jag gärna får möta olika hundar. Men det löser sig nog också ska ni se.

Idag cykelmotionerade jag honom. Det har han blivit jätteduktig på, han hänger med vid höger sida och jag försöker hålla honom i trav så långt det går men han föredrar att gallopera. Det fortsatte som vanligt med att han inte sa något åt människor - såå skönt! Till och med nere vid fotbollsplanen bland alla människor var han tyst förutom när vi skulle börja ta oss hem igen, då satte han igång och lät så där gällt och otroligt jobbigt. Men jag vet ju att det inte finns något att göra så jag sket fullt ut i det och när vi väl började cykla igen så tystnade han.
Vi såg en liten pudel, Buddy också och han höll sig faktiskt riktigt bra. Men vägen var smal så jag valde att sätta honom i korgen ca. 15 meter innan vi cyklade om för att slippa ett utfall framför cykeln eller något i den stilen. Där satt han mest och gnydde åt den glada lilla pudeln som stolt lekte med en rosa boll - mannen B var yyytterst avundsjuk.

Jag har planerat att Buddy ska få prova att gå i gryt också, tog kontakt med västkust-avdelningen häromdagen och var välkommen att dyka upp torsdagar runt 18.00 i Axvallsgrytet. Dessvärre kollade jag upp på gulasidorna vart axvall ligger och det är en bra bit här ifrån... Fasen att jag inte har körkort än!! Hoppas ändå att jag kan fjäska tillräckligt med någon av mina päron till att skjutsa oss dit och hem igen.

Vi småtränar lite lydnad till och från. Det går bra, förutom att Buddy har så mycket andra grymt bra idéer enligt honom själv - som att tillexempel rulla runt vid liggande under gång och se ytterst stött ut när jag inte berömmer denna fantastiska konst. Funderar på att anmäla oss till kurs så att vi kan börja träna med hundar runt om kring, men samtidigt känns det bakvänt när jag ju planerar att börja träna hundmöten över huvud taget nu. Nåja...

The Plan...

2008-06-12T13:29:00.003+02:00

Jag vet att jag en gång för ett par månader sedan måste det vara nu, försökte beskriva hur jag ville ta mig an Buddys hundmötesbekymmer. Det var nog svårt för mig att förklara på ett enkelt sätt, eftersom det inte är riktigt min idé från början. För er som läser tidningen Canis och har läst artikeln om koppelagression i senaste numret, vet nu hur jag vill göra. För er som inte läser canis har Åsa lagt ut artikeln på sin hemsida också http://www.asashundar.se/articles.php. Jag tror nämligen stenhårt på att Buddys känslor vid åsynen av en annan hund, inte kan brytas av hans egen vilja. Precis som att vi inte kan låta bli att vattnas i munnen vid tanken på citron som Åsa så bra beskrev det, hur mycket skäll eller mutor vi får för att låta bli.

Som jag sa så försökte jag förklara för ett par månader sedan hur jag tänkte göra och jag påbörjade även en del träning. Efter ett tag gav jag dessvärre upp idén eftersom det hela aldrig blev riktigt rätt för oss. Det jag inte gjorde då, som jag definitivt ska se till att göra nu, är att planera hundmöten.

Jag ska försöka hitta några frivilliga hundägare med lugna, snälla, hundar av varierande storlek och utseende helst och be dem agera figuranter. Jag ska undvika att springa in i hundar på våra vanliga dagspromenader eftersom det ju allra helst ska fungera att se en hund varje gång, och att möta en hund på andra sidan vägen är för nära för att han ska klara av det än helt enkelt.

Jag tror verkligen på den här idén eftersom jag förstår psykologin bakom. En känsla är alltid en känsla och innan man ändrar den - hur man än ändrar den - kan man inte förvänta sig en skillnad. Hundar grubblar inte över dåtid och framtid, men människan gör. Och även om det ibland är jobbigt, och lite tungt så ger det oss en fantastisk fördel. Vi kan planera, tänka i förväg ändra ett tidigare konsekvent förlopp!

Hade Buddy bara varit vild, busig och ung så hade ett redigt nej och kanske något som förstärkte det nej:et räckt antagligen, eftersom han allt som oftast annars lyder samma signal.

Jag är säker på att det går att skrämma hunden genom att själv vara självsäker och stenhård, skrämma den till att bli mer nervös för min ilska än för den mötande hunden. Och att man kan ändra känslan av obehag hos hunden genom att sätta den ner vid varje möte eftersom att det kanske får ägaren att känna sig trygg - ett stillastående objekt är lätt att kontrollera..? Och då även i slutändan få hunden att känna sig lite tryggare. Det finns ju mängder med sätt att träna på, men i min värld borde man inte bekämpa agression med agression, eller rädsla med rädsla. Jag vill inte behöva stanna upp stup i kvarten så fort vi ser en annan hund eftersom jag vill kunna träna med min hund och förhoppningsvis även tävla trots närheten av andra hundar.

Jag vill att vi ska kunna gå på, att Buddy ska känna sig tillfreds med livet utan att få en oroskänsla i magen över att antingen den andra hunden ska göra något oväntat eller över att jag ska bli förbannad åt hans håll.

Ibland vill jag verkligen bara ge upp, det här är inte vad jag drömde om för ett år sedan. Men så länge det finns tro så finns det hopp! Och det här... det tror jag på.

En helg i vänstervarvets tecken!

2008-06-03T21:43:00.010+02:00

Hej på er alla!

Först nu har jag lite tid och energi över till att uppdatera er om helgen som varit.
Fredagen den 30 maj åkte vi alltså tåget upp till norrköping jag och mitt minimonster. Jag hade på inrådan av mormor med mig en skrammelburk att varna med om han blev gläfsig på stationen vilket faktiskt hjälpte en hel del. Buddy höll sig tyst och i väntan på tåget gick han mest runt och snusade på läskiga fläckar på perrongen trots mycket folk och stök.

Tågresan gick kanon, vi delade vagn med en svart malle tror jag. Buddy satt mest i sin bur med grisöra och allt utan att behöva bry sig om hunden i närheten. När vi gick av hade han väl vant sig efter ett par timmar tillsammans och kunde till och med gå själv på perrongen samtidigt som han visste att den andra hunden var bara en bit bakom utan att skälla och jaga upp sig.

Väl i norrköping möttes vi av vår nya vän Sarah direkt från jobbet! Vi åkte hem och lämpade av alla mina grejer, hämtade Yoggi och Harry och åkte iväg till Himpa. Än hade de inte fått hälsa på varann mer än genom ett kompostgaller lite grann. Vi släppte Buddy och Harry lösa tillsammans på en gång och det hela var smärtfritt. De lekte genast jage, och tumlade runt tillsammans. Buddy låg oftast efter, skällandes, men när han väl kom först blev han så förvånad och förstod inte alls meningen med att bli jagad utan väntade in Harry för att kunna brottas istället.

Vi åkte hem och jag hjälpte Sarah att trimma Harry lite, han hade ju något lång päls så att säga. Sedan sov vi (även om jag och Buddy mest somnade av ren utmattning efter besvärande besök av spöket Leifa...).

Dags för Årets border!!

Vi anlände enligt planerna till utställningsplatsen. Buddy skällde sig blå i ansiktet som vanligt så fort vi kom utanför bilen. Skrammel var skit samma i den stunden. Vi lyckades ta oss till gräsmattan under högljudda fanfarer från Buddy, här byggdes hans bur snabbt ihop och vi alla kunde slappna av. Där känner han sig trygg helt enkelt. Efter en stunds återhämtning plockade jag ut Buddy ur buren och nu kunde han i lugn och ro titta runt sig. Han vande sig, och kunde till och med gå och kissa utan några större sammanbrott. Lite skällande har var terrier rätt till ändå, så länge det inte är stressat orosskäll det vill säga.

Så in i ringen. ca 250 bordrar anmälda i olika åldrar och kön varav 15 juniorhanar. Domare Dave Fryer var ytterst peting i genomgången av var och en av hundarna. Vi gick våra vänstervarv och fick vänta i skydd av skuggan på att han skulle komma igenom alla hundarna. Buddy slickade på en stor isbit och var allmänt nöjd med livet där bland alla hundar och människor. Då är han helt fantastisk, när han väl slappnar av tar allt med ro.

Så var det dags för första gallringen och här åkte ju tyvärr Harry ut pga. short quantity i pälsen (för lite päls?) och något för lång svans - åtminstonde enligt kritiken men den verkade något intetsägande efter att ha läst Buddys kritik!

Buddy blev hur som helst kvar och tog sig ända till reservplatsen (5:a) bland juniorhanarna med ett HP!! Det tyckte jag var kanonkul och speciellt att han lyckades ro hem det på årets border!

Han skulle visst in bland bästa hanhundsbedömningen också även om jag tyckte att det verkade lite onödigt eftersom han uppenbarligen var utklassad av 4 andra juniorhanar och alltså inte borde ha någon som helst chans egentligen att ta sig vidare igen! Men det är ju roligt att visa upp honom och det är ju roligare för tävlingen i sig också.

Harry och Buddy busar i sjön!

Vi tog oss till sist hem (Buddy åkte ut i första gallringen, vilket i och för sig alla juniorhanarna gjorde). Med oss fick vi en kritiklapp som löd:

Young imatur but happy.
Head not yet strong.
Outline balance ok.
Perhaps little light bone.
Coat good quality but short quantity. Pelt feels
little thin but perhaps the age.
Movement erratic but should improve with maturity.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller inte men uppenbarligen gillade han Buddy så pass att han hamna 5:a och det glädjer mig =).

Vi åkte hem och åt god ost och kasslersallad! Sedan var vi alla så trötta att man inte kunde göra mer än att soova (Leifa eller ej!).

Östergötlands kennelklubbs officiella utställning i norrköping!
Dags för nästa etapp! Vi kom lagom i tid till utställningen och Buddy körde sig gamla vanliga rejs. Skällande så att folk ser uppriktigt förfärade ut men vad ska jag göra?! Jag bar honom till vår plats efter många om och men där han snart föll till ro. Ganska snart var det vår tur, vi var bara tre juniorer idag. Buddy dömdes först av norrmannen Per Kr Andersen. Idag åkte han dessvärre ut på en gång med en tvåa i kvalité! Lite tråkigt men han var väldigt trevlig och förklarade att det berodde på att pälsen inte var tillräckligt sträv för dagen och att han tyckte att Buddys skalle kunde utvecklas mer. Helt okej tycker jag och var glad för förklaringen!

Harry fick däremot en 1 i kvalité men åkte ut mot den andra juniorhanen. De två vildbasarna fick leka i hagen tillsammans istället medan Yoggi visades upp. Han gick vidare och vidare och tillslut bad Sarah mig att visa honom pga. värmen som tog kol på vem som helst som sprang i den för länge. Tveksamt tog jag över men Yoggi är så enkel att ha att göra med så det var ju inga problem alls. Här tackades dessvärre Yoggi av (i bäste hanhundsklassen). Istället gick vi och shoppade, en "hundens bok" åt alla papper att sitta i, en kylduk och en liten godisväska.

CG från Bombax tipsade om vattenspruta att ha på Buddy när han började skälla i ringen och det var jag väldigt glad åt, ska genast prova detta!

Så ville CG ha med en uppfödargrupp med fyra olika kombinationer. Jag skulle vissa Yoggi igen och så tog Sarah Harry. CG fick kalasfin kritik tydligen och det var ju jätteroligt! I slutändan vann även Bombax Couqe Rouge Bir:et - Grattis!!

Vi åkte hem ännu en gång den här gången med en kritik som löd:

God typ. Något högställd. Korrekt huvud som ännu kan utvecklas
mer i skalle o bredd. Korrekt bett. Bra hals och överlinje. Korrekt svans.
Stel skuldra. Något öppna vinklar. Rör sig lätt men något korta
steg fram. Kunde haft strävare päls. Hyggligt temprament.
Testiklar ok. Väl framförd!

Det sista är alltid lika roligt att höra!

Vi åkte hem till lägenheten igen, åt lite god sallad och slappade. Vi tog en tur förbi centrum för mina godisinköp och storhandlade åt Sarah och Fredrik. Sedan tog det inte lång tid förens vi var hemma i göteborg igen. Vi somnade som stenar båda två och har varit helt slut sedan dess!

Massor med tack till Sarah, Fredrik, Yoggi och Harry som tog oss under sina vingar ^^. Hade en kanontrevlig helg och hoppas att vi kanske gör om det i Augusti som sagt!

Nässjö

2008-05-30T18:36:00.001+02:00

Buddy tar en paus bland blommorna i nässjö! Snart är vi i norrköping hos sarah, yoggi och harry!

Dambesök

2008-05-28T22:19:00.002+02:00

Jodå, Buddy har haft dambesök också. En äldre kastrerad sheltie vid namn Molly med dålig syn ^^. Buddy hann inte märka henne förens jag satte ner honom precis invid och då är han ju som sagt knäpptyst och väldigt korrekt i sitt uppförande. Hon luktade nog väldigt spännande för det var bara i ändan på henne man såg honom närmsta stunden. Hon blev dessvärre lätt irriterad över den uppvaktande ungtuppen och skällde förargat åt honom, eller åt vad hon trodde var honom i varje fall. För att låta henne vara ifred satte vi Buddse i poolen där han förvånat kikade över kanten titt som tätt.

En vacker promenad

2008-05-28T22:06:00.005+02:00

Flickbesök

2008-05-22T22:00:00.004+02:00

Jag och unge herrn bestämde oss för att ta en riktigt lång härlig promenad i solen idag. Jag kaxade upp mig själv och bestämde mig helt sonika i att idag skulle jag för det första, inte bli upprörd själv även om min hund blev det. För det andra, att jag skulle avleda buddy med godisspår vid hundmöten, även om det inte fungerar perfekt - det får honom i alla fall att strunta i hunden någolunda vilket ÄR bra! Sedan bestämde jag mig för att jag skulle njuta av att ta en lugn, skön promenad och Buddy med. Jag blockerade ut allt eventuellt pip/skäll med iPoden och mängder med bra musik. Vi gick hela vägen ner till centrum, vi mötte en schnauzer på vägen. Buddy letade godis och skällde till lite mellan varven. Efter att hunden försvunnit skällde buddy spänt med svansen i vädret åt det håll hunden gått. Jag sa åt honom att nu gick vi och så hade han inget annat val än att följa med mig. Han tystnade och återgick till kisserier.

Vi fortsatte mot råda säteri och stallet. Vi mötte både fotgängare, cyklister, joggare, barn. Även om han ibalnd spände upp svansen så räckte det att jag smackade lite och sa a-a så vände han sig om, tittade på mig och återgick till sina kisserier - Hallelujamoment!

Vi gick på äventyr vid rådasjön. Hittade en härlig stig utmed sjön. Plötsligt hittade jag en man sittandes på en stenstrand, med ett tomt koppel i näven. Han satt med ryggen till och märkte inte vår ankomst förens hans hund plötsligt dök upp hos Buddy och jag förvånat utbrast ett OJ! Buddy hann inte ens märka att där fanns en annan hund innan hon var framme och undersökte mannen. Det hela gick som vanligt bra (Buddy är mycket duktig när han väl får hälsa på andra hundar). Det var en snäll tik som visst var lite lekfull. Hon hittade mina kycklingbitar och bestämde sig för att jag var en bra en. Det visade sig senare när hon plötsligt dök upp hos mig och Buddy där vi i lugn och ro myste på en klippudde. Buddy blev glad och skulle till och med bada mitt i allt. Vi hade det trevligt en stund men någon ägare dök visst aldrig upp! Jag blev oroad att han kanske inte märkt att hans hund försvunnit så jag gick bortot där han suttit, men ingen herre där inte. Vi gick åt samma håll han borde ha gått istället och tiken följde nöjt med mig och buddy, lös. Efter en kvarts promenad utan lycka, kom vi fram till stallet igen och pga. bilarna tog jag buddys koppel och kopplade tiken. Ingen herre någonstans. Hon gick snällt fot med oss, jag med Buddy under armen och hon hade nog gärna följt med hela vägen hem.

Som tur var vände vi tillbaka på stigen igen och där kom till vår allas glädje faktiskt tikens ägare. Han ursäktade sig så hemskt mycket och förklarade att han hade sett när hon drog iväg "och då tänkte jag, att nu sjutton ska jag springa och gömma mig så att hon får leta ordentligt!!!" sade den mycket trevliga mannen. Tanken var god men mina kycklingbitar var helt enkelt godare ;).

Det var en väldigt trevlig hund som Buddy nog gärna hade fått leka lite lös med, och det ställde nog till min tanke om hundmötesträningen men det gjorde inte så mycket när allt gick så bra tillslut =).

Det hela slutade med att när vi kom hem hade vi varit ute i tre timmar!!

Ha det gott mina vänner!!

Snabb uppdatering

2008-05-19T15:38:00.002+02:00

Hej!

Hinner inte riktigt med i svängarna här. Finns ändå inte så mycket att uppdatera er med.

Buddy har fått ettårs-sprutan. Vi pratade lite om kastrering med veterinären. Provar nog i alla fall hormonsprutan, bara för att se om det överhuvudtaget kan ha med hormoner att göra. Han tyckte inte att Buddy borde bli riktigt så uppjagad som han blir (när vi gick där ifrån hade Buddy fradga runt läpparna efter att ha varit i samma rum som två tysta, lugna hundar) folk höjer på ögonenbrynen och ser lagom förfärade ut när Buddy har fått höras. Veterinären älskar han i varje fall =). Men som jag sagt nu i det sista, jag vill verkligen ge oss en chans, och jag vill att han ska hinna mogna och bli en vuxen man :P innan jag tappar modet.

Vi söker efter spårkurser, och även andra kurser att gå nu i sommar.

Pratade med veterinären om Buddys knä också, som Birthe hittade lite obekvämheter runt när hon masserade honom. Och vetten trodde säkert att han kunde ha en luxation men att det antagligen inte påverkade Buddy mer än när det hamnade ur led. Så det var ju bra då i alla fall =).

Just nu gör vi inte mycket mer än att gå långa promenader i skogen. Vi bara strosar och gör trevliga, lugna saker ihop. Balanserar, letar köttbullar osv. I första hand är det början på promenader som är hemska, och hundmöten är min mardröm. Det hjälper knappast någon av oss att jag går omkring och får en klump i magen så fort jag ser skymten av en annan hund. Han är ju inte elak, men otroligt osäker och gör utfall i ett försök att verka lite farlig... så uppfattar vi alla honom så det tror jag nog stämmer. Han låter nåt så fruktansvärt illa bara och folk höjer på ögonenbrynen och ser chockade ut... Så fort han råkar komma fram för att hälsa så fjäskar han ju och han beter sig helt korrekt med andra hundar när han väl fått komma fram. Det är ju det som är så snurrigt, han vill absolut stensäkert fram, men samtidigt inte för att bråka utan för att hälsa. Det gör mig bara förvirrad... Fruktansvärt jobbigt är det i varje fall. Men vi ger som sagt absolut inte upp, jag bara måste bygga upp tron på mig själv lite grann och så vill jag nog gärna få lite hjälp på kurser också. Hmhm...

1 år

2008-05-08T23:27:00.000+02:00

Lillen har gått och blivit ett år, tänka sig. Detta var vi naturligtvis tvungna att fira (för barnens skull... *eehrm..*). Jag hade som tur var ledigt från jobbet och kunde ägna mig hela dagen åt lillskrutten. Solen sken och jag hade sista skvätten blod kvar, så jag tyckte att jag lika gärna kunde använda upp den. Idag drog jag ett grisöra istället eftersom renbenen har fått honom att kräkas när han svalt för stora bitar :\.

Efter att ha låtit spåret lägga till sig i runt tre timmar stegade vi så ut ännu en gång. Buddy vet precis vad som ska göras. Nu blodar jag mycket mindre än första gångerna, och det märks, för nu yrar han runt lite mer och tappar lite ibland. Han hittade i alla fall fram fort, han tog visst en genväg till och med (hmhm, svårt att lägga bra spår när man inte riktigt ser vart man gick tidigare hehe).

Vi satt sedan i solen i skogen, Buddy åt nöjt upp sitt grisöra och jag drack fruktdricka. Vi tog oss en promenix innan vi gick hem och var ute i ungefär 2 timmar. Det var kalashärligt och Buddy som en sten minst sagt när vi kom hem!

Efter middagen var det dags för tårta, Buddy fick sin helt egna bit gjord på tårtbotten, på första lagret smetade jag leverpastej, på andra lagret lade jag korvbitar och på tredje lagret smetade jag grädde. Dekoration fick bli halva köttbullar! Vi till och med sjöng för monstret medan han hurtigt satt snällt och väntade på att få sitt varsågod.

Naturligtvis fick han ett paket också, med en jättesöt liten grispipleksak. Nya favoriten nu när alla andra är dödade :P.

Platsliggning

2008-05-03T14:48:00.002+02:00

Idag har vi haft hårdträning. Lydnad och lite agility blev det, i ett tretimmars-pass!
Vi höll till på fotbollsplanen här bredvid, utrustade med långlina, vatten, godis i olika former, klicker sommarvärme och ett härligt humör!!

Jag är rätt så värdelös på att planera mina träningspass, vilket jag nu har kommit fram till att jag ska försöka börja med. Det känns enklare att träna om man har ett visst mål för dagen, för varje moment osv. Att dessutom föra träningsdagbok vore ju det ultimata, vi får väl se.

Jag har i varje fall kommit fram till att Buddy jobbar myyycket bättre om jag är energisk och mer lekfull. Han håller mycket bättre engagemang mot mig, bättre fart och är fantastiskt nog tystare. Vi tränade det vanliga, plus att jag har börjat jobba mer med sättande under gång. Jag har även börjat försvåra platsliggningen och kvarsittningen, jag studsar runt mycket mer, springer, springer runt bakom honom osv.

Idag klickade jag mycket för frivillig apportering också. När han sprang iväg och hämtade en pinne på eget bevåg under vattenpausen som han glatt kom till mig med var jag snabb på klickern och belönade! Det är lika roligt varje gång att se när ljuset tänds i ögonen på honom.

Jag plockade ihop lite murknade brädor och byggde provosoriska hopphinder också. Även slalom började vi för första gången introducera lillen för. Ska blir kanonkul när vi kan sätta igång på riktigt! Unge herrn fyller ju ett år på torsdag!

Moving on

2008-05-03T00:01:00.002+02:00

Sedär ja, då var han äntligen färdigtrimmad. Tycker alltid att han ser lika dum ut i huvudet. Men jag kunde inte göra det annorlunda heller insåg jag eftersom han har så mycket päls på huvudet att det såg skevt ut att inte trimma av en hel del av huvudet också. Nåja, han har ju snyggat till sig så fort lurvet börjat återkomma igen förut så det ska nog bli bra.

Vi tränar på varje dag i varje fall. Jag har fått lite power tillbaka känner jag och det märks på Buddy också. Tror nog vi ska lösa det här jag och han. En del tjatar om kastrering, men jag vet inte. Det känns så motvilligt att ens överväga, kan inte folk acceptera det då istället för att tjata på om hur fantastiskt dumt det är av mig att tveka, som om jag inte fanns i rummet!! Idioti...

Imorgon blir det spår om det är fint väder igen ^^ och lydnad. Kanske ska testa lite agility om jag kan knåpa ihop lite egna hinder här på hemmaplan (det där körkortet känns lika läskande som en iskall cola en het sommardag...).

Nr 1000!!

2008-05-01T02:47:00.002+02:00

Sedär ja!! Bloggen har nu nått 1000 besökare sedan den startades, inte en våg av besökare direkt men jag är så glad för er närvaro =), inte för att jag vet vilka alla är men roligt är det att se att några kikar in!

Idag, eller ja, igår blir det väl nu när klockan är 2.50 (jag har varit på Valborg movie night på Sf) hade jag och Buddy en heldag. På morgonen mös vi medan blodet fick tina upp. Jag gick sedan ut i sommarvärmen och blodade ett spår i skogen åt honom, ett spår som blev lite klantigt lagt och improviserat hehe men vad ska man göra. Jag var ett tag på väg att korsa första biten av spåret med sista biten, eftersom jag inte hade fattat att jag gått runt... hmmm... Inte bra tror jag hehe.

Solen är härlig verkligen, det var så varmt och skönt att jag bara gick runt i linne och uppvikta mjukisar inne bland granarna :). Jag gick hem och satte igång att trimma hårbollen, jag vill helst undvika att göra samma misstag om igen så att säga... Det är lika roligt varje gång att se honom nytrimmad, en helt ny hund dyker upp! Idag hann jag med ryggen, sidorna och båda bakbenen, tar väl resten imorrn tror jag.

Mitt i trimmet såg jag stora svarta moln rulla upp så jag tyckte det var bäst att komma iväg och spåra innan det började åska eller ösregna... Spåret hade legat i nästan två timmar idag men Buddy upptäckte som vanligt lukten direkt och gjorde sin grej. Han blev mycket riktigt förvirrad av mitt klantiga blodande men det rättade till sig. Jag tror också att han var lite för varm idag, för han irrade runt en massa och höll sig inte alls lika bra till spåret som innan. Tillslut hittade han sitt ben i varje fall och var hemskt nöjd med sin insats. Jag ville skynda mig hem men Buddy tyckte att han hade rätt till att ligga ner och tugga på sin vinst i lugn och ro. Jag fick honom tillslut, efter många om och men att bära benet med sig. Dock protest-lade han sig ner flera gånger under vägen och skulle myysa med sitt ben. Han helt enkelt bara pladask, la sig ner och vägrade röra på sig mer. Vi kom tillslut hem igen i varje fall och han fick mysa i hagen med sitt ack så kära ben. Lillgrabben var nööööjd.

Kraaam

LiggliggLigGliggLiGgliGG

2008-04-29T22:07:00.002+02:00

Idag körde vi på lydnadsträning istället för spårning eftersom jag kom hem så pass sent att både blodning, middag, och spårning skulle komma att kokas ihop i en enda soppa. Jag tog med mig spårlinan och satte fast i halsbandet på honom istället för att låta honom vara helt lös, eftersom jag ville träna på fotbollsplanen här intill.

Vi tränade fot, läggande under gång, stå, ligg/sitt kvar, hit, backa... och lite apport, men utan apportbock =).

Inget nytt att rapportera egentligen, mer än att jag tycker det är tråkigt att träna stå och att Buddy ännu inte vill lägga sig ner om jag ökar takten ifrån honom. Han niger men följer efter igen... Hmhm. Det kom ett par och gick förbi oss medan vi tränade, och Buddy reagerar på deras ankomst visserligen men inte mer än att han gläfser till någon gång på dom innan han återgår till att fjäska åt sig godis.

Jag tycker det är såå tråkigt att träna själv bara... =(.

Ska leta upp en viltspårkurs nu åt oss, kanske också lydnadskurs. Viltspåret verkar passa Buddy som handen i handsken, han blir en helt ny hund när han sätter nosen till.

Mer irriterande nyheter är att han har börjat ta sig friheten att sticka ut i skogen bakom huset och bada i träsken - grrrrr... Och inte kommer han när man ropar. Går man promenad, ja då kommer han som ett skott på inkallning, men inte hemma inte när han vet att det brukar bli lite tråkigt. Ännu en sak att börja om träningen på! UÄCK!

Nåja, ha det gott i vårsolen allihopa!!!

Blodad... nos..?

2008-04-27T16:05:00.005+02:00

Det här mina vänner var kul! Buddy har ju på grund av sin stackars slicade trampdyna inte gått en enda riktigt långpromenad på över en vecka, och jag förväntade mig en helhispig hund (buddy gånger hundra)... Jag satte på kopplet, och ut gick vi. Buddy var helivrig, och försökte allt han kunde att hålla sig ifrån att försöka springa i kopplet, han är så söt när han nästan skuttar fram av lycka. Jag tyckte att jag lika bra får låta honom hållas nu när han fått så lite motion på så länge så han fick dra som han ville. Han pep i varje fall inte, en kortis bara men sedan släppte han det. Jätteskönt!!
Så kom vi fram till startsnitseln, och Buddy märkte direkt en intressant doft. Han blev till och med lite tveksam även om han var väääldigt nyfiken. Jag stannade honom innan vi kom fram till blodets början och bytte kopplet mot selen och spårlinan. Pekade tydligt på blodet och uppmuntrade: sööök spååår! Jag sa ju tidigare att jag trodde att han skulle vara lika hispig på blodspår som på alla andra spår men där hade jag fel!! Här var en vääldigt nyfiken, koncentrerad liten border som kikade fram. Han tappade spåret precis i början och började flänga runt och titta på mig som ett frågetecken. Jag lät honom hållas och forsatte bara uppmuntra: spåååra! Vips så hade han näsan i marken igen. På slutet drog han iväg lite längre ifrån mig men aldrig mer än en 7-8 meter ifrån mig. Han hittade sitt renben och ytterst nöjt bar han med sig det därifrån! Det var himla kul att se verkligen och vi kommer absolut att fortsätta med det här!!

Vi var kvar i skogen någon timma, jag fikade och Buddse gnagde på sitt läskiga ben. Väl hemma var Buddy heltrött. Han hade ju naturligtvis lyckats bada i en lerpöl så det fick bli ett jordgubbsbad, kloklippning, kardning och massage så fort vi kom innanför dörren. Sedan dess har han sovit som en prins vid min sida =).

Kraam!

Ett hundgöra!

2008-04-27T11:26:00.002+02:00

Idag blir det spårning för hela slanten! Äntligen säger nog både jag och Buddy! Jag har inväntat att spårselarna skulle komma in i Buddys storlek och nu i veckan kom dom till sist, vi var nere igår och köpte en åt lillmonstret.
Jag har varit ute i skogen nu på förmiddagen och blodat, snitslat och dragit renben efter mig i ett lagom lätt spår för min nybörjarhund =) hehe även tillräckligt lätt för mig som också måste kallas nybörjare, sist jag gick ett blodspår var jag nog 13... Jag tippar på att spåret är en 50-70 meter långt, går i öppen skogsterräng och med två mindre små vinklar. Jag blodade på rejält åt honom också eftersom jag vet hur ivirig och j*kla fartfyllt han spårar i vanliga fall, när jag har dragit korv och så i skogen. Han är inte särskilt nogrann så att säga hehe men jag tänkte att om spåret är riktigt tydligt så kanske han faktiskt använder nosen ordentligt!

Det ska få ligga till sig en timme nu tänkte jag innan vi knatar ut och kör premiärspåret!! Wiie! Jag uppdaterar med resultatet senare!

Spavistelse

2008-04-20T17:07:00.002+02:00

Så har vi alltså varit ute på hundskolan vid nya varvet och träffat Marika och Birthe. Marika som är hundpsykolog och som har många års erfarenhet på nacken förstod precis vad jag menade med att Buddy är vääldigt överdriven och har svårt att lugna ner sig igen. Även hon drog tankarna till att något traumatiskt kan ha hänt honom när han var plutt som fortsätter att spöka för honom. Vi pratade, hon ställde frågor och utvärderade och funderade.

Jag fick även träffa Birthe som sagt som är hundmassör och som jobbar med rehabilitering proffessionellt på djursjukhus. Hon knådade igenom hela buddy och verkade hitta en öm punkt runt vänster knä. Hon kunde inte känna en tydlig patella luxation utan knäskålen verkade sitta bra, hon kunde röra den i sidled men inte så pass att hon vågade uttala sig om det kunde vara en luxation. Åtminstonde reagerade han starkt på att hon tröck omkring det vänstra knäet till skillnad från när hon rörde vid det högra. Ska ta upp det med veterinären vid ettårskontrollen, kanske blir en röntken då...

Jag fick rådet att forsätta massera honom en gång om dagen ungefär vilket jag tänker försöka göra och sedan uppdatera. Marika tyckte dessvärre att det nog är klokt av mig att sälja honom om jag hittar ett riktigt bra hem, efter att hon sett honom irl. Han är för utflippad för att vi ska kunna leva ett roligt liv tillsammans som det är nu, och hon trodde dessutom att även om det KANSKE gick att träna så skulle det förmodligen ska väldigt, väldigt lång tid innan man ens nådde ett någolunda okej resultat.

Men ja, vi får väl se hur det slutar detta... Inte än på länge tror jag i varje fall =).

Kramar

Nytt utseende...

2008-04-17T14:47:00.003+02:00

Jag tyckte det var dags för en uppfräshning av bloggen nu när Buddy ju verkar bo kvar här ett tag till. Summer Edition helt enkelt.

Hur står det till på Buddyfronten då..? Jodå, allt är som vanligt. Fast med ett extra minus; lillen lyckades skära upp en trampdyna på någon glasbit. Det blev inte särskilt djupt, det går ner i köttet visserligen men verkar läka ordentligt! Jag har bara sett till att hålla rent, tvättat med jod varje dag och bytt omslag. Har senaste dagarna börjat använda fucidinsalva i såret också, med veterinärs godkännande.

Detta innebär dessvärre att vi inte har kunnat ta en enda ordentlig promenad på en vecka, eftersom såret sitter så dumt till (på en av tårna) så att det inte kan läka i lugn och ro om han hela tiden skulle få det att spricka upp pga. för mycket gående. Så ni kan ju tänka er hur kul han är på en skala när jag väl tar ut honom på en av våra kortisar!!!

Istället har vi tränat en hel del under dagarna när jag har kommit hem från jobbet. Jag har börjat träna STÅ med honom nu, lite mer fokuserat. Det har varit en del av lydnaden som jag av någon anledning fått att framstå som väldigt jobbig i huvudet men som hittils går ganska smärtfritt. Han stannar inte riktigt så engagerat som jag vill, men vi kommer dit snart tror jag! Ligg under gång går bättre och bättre, han är riktigt snabb ner faktiskt. Dock tror jag att jag måste öva mer enskilt på SITT och LIGG för att han ska få in orden bättre, han verkar blanda ihop dom. Apporten har vi lite besvär med, han tar den så gärna så, men han håller den inte fast riktigt, utan han rullar den i munnen så att säga och det är ju inte så bra har jag förstått... Jag har börjat försöka reta honom till att hålla fast bättre genom att kampa lite och klicka för att han håller emot stadigt, och även genom att dra och släppa, dra och släppa och berömma för att han håller rätt. Men Buddy är så ivrig så han sätter ju igång och piper när han tycker att jag ahr krånglat till det alldeles för mycket och då fastnar han änna där... FOT är han riktigt duktig på, och LIGG KVAR går också bra. Nu tränar vi ju bara hemma än så länge, eller i närheten av hemmet, och inte bland varken andra hundar eller okända människor. Så det är ju lite lätt såklart...

En annan god nyhet är att jag på söndag ska ut till hundskolan på Nya varvet och få träffa en hundmassör, som jobbar med rehabilitering (tidigare på Blå Stjärnan) som ska gå igenom hela Buddy lite mer grundligt än vad kanske vetten gjorde sist. Han har krampat en andra gång nu häromdagen, då han av någon anledning böjer sig åt sidan, och ser ut att fastna med ett bakben rakt ut. Det ser riktigt konstigt ut, och man ser på Buddy att han tycker det är lite obehagligt. Första gången trodde jag att han kanske bara sträckt sig eller så, men nu är det plötsligt en andra gång och jag undrar jag. Kanske kan massören hitta felet?
Det är också två duktiga tjejer som ska titta på hur han beter sig och försöka hjälpa mig med mitt lilla minimonster.

Jag kom precis hem från Delsjön där jag hade varit och fikat med pappa, och såg alla dessa människor med sina trevliga hundar som gick snällt och tyst förbi - liiite avundsjuk måste jag ju säga att jag är. För mig innebär alla promenader där det finns risk för möte med folk och hundar stress och frustration =(... BLUÄCH!!!

Ha det nu så fint allesamman! Kramar!!

Glassigt

2008-04-06T15:59:00.004+02:00

Idag tog jag mod till mig och tog en ny långis ner mot centrum och runt där omkring. Det var en mardröm rent ut sagt, Buddy pep, gnällde, flängde (han drar inte riktigt längre, han bara flänger), gläfste. Jag var glad att se att han inte skällde på varken cyklister, joggare, barnvagnar eller andra skumma människor i varje fall, det betyder ju att jag fått ordning på en av Buddys alla idéer i alla fall.

Hundmötena gick inget vidare bra idag, mestadels för att Buddy bet sönder hela pastejtuben :P vilket gjorde allt så mycket kladdigare och besvärligare - idag var den verkligen bara i vägen! Men jag är ändå glad att se att han faktiskt söker min kontakt vid hundmötena och försöker lista ut när pastejen ska dyka upp - det tycker jag bevisar att det finns hopp! Det är så gällt skällande bara, och sedan är han så gnällig lång tid efteråt och uppjagad vilket jag HATAR!!! :(
Då spelar det ingen roll att jag lugnt och bestämt ber honom att sluta, tar tag i honom, ryter, knickar i kopplet... Bläsh.

Vi gick däremot förbi en fastsatt hund utanför en mataffär, och där räckte det att jag sa nej skarpt ett par gånger. Han var väldigt intresserad, och gnällde och skällde ett par gånger men han var absolut inte omöjlig.

På vägen hem ringde Jennie så jag fick avreagera mig lite vilket jag tror behövdes, för Buddy lugnade sig faktiskt betydligt när han hörde att jag började slappna av igen. Då hittade han lustigt nog en pucko-burk som han bestämt skulle bära med sig :P, han som aldrig bär särskilt länge på något skulle absolut bära en puckoburk av alla saker ahahhaha! Han har lite självdistans min jycke och kan minst sagt driva med sig själv, jag kunde inte vara arg på honom mer då naturligtvis :P!

Så vi vände faktiskt tillbaka igen, så band jag fast honom utanför statoil medan jag gick in och köpte en glass som vi tillsammans åt upp på en bänk mitt i centrum. Mmmm sa Buddy och försökte stoppa in hela struten i munnen och låtsas som om han inte alls försökte sno den av mig.

"... under gång"

2008-04-04T20:38:00.002+02:00

Idag mina vänner har jag för första gången på länge haft ett litet träningspass med Buddy. Jag har ju fått lite hopp för oss igen och tyckte det vore kul att försöka få in lite grunder i lydnaden igen.

Fotpositionen har han börjat få pejl på trots bristen på träning.

Idag har vi tränat på framför allt kommandot STÅ. Jag är lite ur kängorna och började genom ren klickerträning och shaping, vilket inte samarbetade med oss. Buddy förstod inte vad som gav utdelning helt och jag lyckades klicka fel flera gånger så det blev bara en enda röra av det. Så jag körde gamla metoden plus klicker istället, men utan shapingen då som ni förstår ^^.
Alltså, jag går baklänges, Buddy följer efter, jag låtsas kasta en godis över honom vilket gör att Buddy stannar upp och tittar efter godisen i vilken sekund jag klickar och kastar en riktig godis mot honom eller över honom. Detta fattade han betydligt bättre och någon frustration behövde inte uppstå.

Liggande under gång har jag också tränat en del. Än så länge går jag baklänges med Buddy framför mig, kommenderar LIGG samtidigt som jag sakta fortsätter trampa baklänges. Om då Buddy lägger sig, med engagemang och relativt säkert kastar jag dit en godis.

Jag tror dock att Buddy kan ligg bättre än sitt, för han har börjat lägga sig på sittkommandot... får nog fräsha upp minnet lite!

Vi tränade också NEJ idag igen, ett kommando som är himla användbart men som jag tror Buddy har tappat lite koll på. Först gick vi förbi ett fat med frolic, sedan lite korv och sedan Maja som satt och lockade på honom med godis i handen och sedan med leksak. Det gick ganska bra faktiskt även om Maja var lite svår att slita sig från ^^.

Happy feet

2008-04-03T20:50:00.004+02:00

Idag var en strålande dag här på västkusten. Förutom att jag försov mig och fick rusa iväg till skolan utan att äta mer än en vie-shot så fortsatte dagen utmärkt.

Jag slappade lite hemma och drack en stor kopp te innan jag och lillskrutt tog oss ut i skogen igen. Det var superhärligt ute verkligen, fåglarna sjöng och i solen var det över 20 grader varm!!
Jag tänkte att, jamen idag är han säkert besvärlig i kopplet igen (min annars så positiva attityd börjar svika mig)... men ännu en gång kan jag stolt berätta att Buddy gick lika bra i kopplet idag som han gjorde sist. Inget pip och gnäll, ingen stress, ingen hyperkoll på allt runt om kring. Bara... underbart! Han fick gå i koppel ända till Älgängen som jag frimodigt har valt att kalla området mitt i mellan skogarna där ett elspår går. Det gick sååå bra och jag är såå nöjd idag!

Vi stannade i älgspåret idag, jag satt och solade på en bit berg medan Buddy sprang runt och undersökte. Efter ett tag följde jag med runt på älgängen och kollade runt, och hittade till min stora glädje ett älgtorn. Hihi det var som att bli barn igen och jag var naturligtvis tvungen att klättra upp och kika ^^. Buddy tyckte nog det var lite tjaskigt att inte han också fick följa med upp...

Jag såg en citronfjäril som jag gärna hade fotat och följde därför efter den på en lite trekking. Mitt i jakten hittade jag något mer spännande och nästan lite läskigt - ett grythål!! Det var ganska litet, men jag vet inte hur liten en grävling kan vara? Hmhm, hur som helst så var jag nyfiken på hur Buddy skulle hantera grytet. Först vände jag på direkten naturligtvis eftersom jag var rädd att någon av oss skulle bli skadad, men så tyckte jag bestämt att om det nu hade varit ett djur där i så hade nog Buddy visat det ganska tydligt. Han gick dit och körde ner huvudet och hade nog gärna fortsatt lite till men jag tyckte det var onödigt att utmana ödet ;).

Vi fortsatte i skogen och Buddy springer lös hela tiden. Han fick gå balans på en ny stock idag och det gick bra som vanligt. Han fick också hoppa lite till över små fallna miniträd. Och leta godis förstås!

Det var en kalashärlig dag!!

På denna bilden ser ni vårat vita hus där bakom träden föresten ^^.

DrippDropp

2008-03-31T17:50:00.005+02:00

Idag har jag jobbat 6 timmar - ståendes konstant och hela tiden i rörelse. När jag kom hem var jag så där lagom sugen att kämpa med Buddy förbi hundar och folk, och dessutom i detta grådassiga regnväder! Jag bestämde mig för att göra både mig och Buddy glada och knata ut i skogen istället. Där trivs både jag och han allra bäst!

Jag brukar släppa honom lös på en gång i vanliga fall för att slippa stressen han upplever av att inte få springa lös på en gång i skogen (jag tror att jag skulle ha gått mer med koppel på honom även i skogen när han var liten så kanske han inte hade haft så höga förväntningar). Idag tänkte jag att jag ju måste träna lite med honom i alla fall och lät därför kopplet sitta kvar. Nu var det ett tag sedan sist jag tog honom in i skogen bakom huset (rena rama lerbadkaret) och det kanske var därför, men han betedde sig jättebra!! Han drog inte, han pep inte, han flåsade inte. Det var JÄTTESKÖNT!!

Det gick så bra att det liksom inte var något att träna så jag släppte honom istället och lät honom leva rövare i leran.

Vi var ute i skogen lite mer än en timme, vi promenerade inte utan vi var bara ute och busade runt. Eller Buddy busade och jag fotade ^^. Vi tränade lite mer hopp över hinder, jag blir ju så sugen nu när Beila och Jennie tränar för fulla muggar!! Även en del balans men det brukar vi ju göra, våta stockar är inte det lättaste att dansa på bakbenen på men det kan min skrutt han!

Han fick leta godis på marken en massa också förstås, det tycker han om =). Och så tränade vi lite ligg på avstånd, alltså att han ska lägga sig på kommando fasten inte precis vid mina fötter utan ett par meter bort. Det tycker han är lite svårt, säger jag ligg springer han helst först fram till mig och lägger sig där, när jag ju vill att han ska lägga sig på en gång på studs. Efter ett tag började han dock fatta och ett par gånger la han sig riktigt bra, och som belöning fick han jaga en kotte i luften =).

När vi kom hem igen såg Buddy ut som ett lermonster så det fick bli en dush med jordgubbsschampot =).

Kan det gå?

2008-03-31T00:37:00.002+02:00

Idag bestämde jag mig för att ta ännu en långpromenad på asfalterade vägar här i mölnlycke, vi gjorde ett andra försök strax efter "en bra dag" inlägget men då gick det käpprätt åt skogen igen.

Jag vet av erfarenhet att min stresströskel har blivit lägre och lägre med Buddy, och vissa dagar kan jag bli så frustrerad att tårarna svider innanför ögonlocken när vi är ute. Sådana dagar måste jag tvärt vända hem igen och försöka släppa honom i skogen istället för att inte bryta ihop själv. Därför är det viktigt att jag har rätt känsla redan innan jag bestämmer mig för att gå ut, jag måste känna mig lugn, avslappnad och okej med att det kan bli riktigt jobbigt. Jag måste också känna mig förmögen till att blockera ut stresslätena från Buddy för att jag inte ska bli påverkad. Idag var en sån dag.

Jag hade som vanligt kycklingleverpastejen med mig och frolic. Vi gick hela vägen ner till massetjärn och så gick vi genom centrum och hem igen.

Buddys slitande i kopplet har för det första avtagit avsevärt, han springer lite för huller om buller, från ena sidan till andra i en vändning så att säga men det tycker jag bara hör åldern till och tänker inte bekymra mig över det. Numer när kopplet är "för" sträckt räcker det att jag gör en liten knyck så vänder han på huvudet och saktar ner lite grann. Han vänder sig ofta om och går en fotvariant med kalaskontakt också, destovärre gnäller han samtidigt vilket ju inte är direkt uppskattat vare sig av mig i allmänhet eller på eventuella framtida tävlingar hmhm...

Människor, barn, cyklar osv. har han också blivit bättre på att hantera nu, jag tror att han oavsiktligt har börjat lära sig att skvallra när det kommer någon. Varje gång vi mötte någon idag tittade han först spänt men tyst på den mötande för att sedan vända på huvudet och få en frolic. Jag utnyttjade hans vilja att samarbeta och lockade honom till att gå fint bredvid mig förbi de mötande också, alltså att han går fotvarianten. Jag har valt att kalla det "gå fint" vilket jag upprepar varje gång han går så både frivilligt och lockat. Detta för att förhindra att han gör ett tjuvnyp åt sidan för att försöka hälsa på någon och även för att i framtiden kunna utnyttja det även när han är lös.

Hundar hanterade han också mycket, mycket bra idag (peppar, peppar!!). Vi hade tur och det fanns varje gång gott om utrymme på sidorna att gå på vid varje möte. Han är fortfarande spänd, och vi är långt, lååångt ifrån ens närheten av ett okej hundmöte, men det funkar bättre i alla fall. Jag vill ju kunna ha honom i stora hundgrupper senare utan att han ballar ur och att han fortfarande ska kunna fokusera på mig trots andra hundar.

Jag tränar nu så, vilket jag gjort hela tiden sedan ett tag tillbaka, med hjälp av kycklingleverpastejen. Jag använder endast pastejen vid hundmöten, och aldrig, aldrig annars. Vi promenerar som vanligt vid hundmöte, ända tills Buddy har uppmärksammat hunden. Först när jag ser att han har spetsat öronen på hunden men innan han har hunnit skälla eller göra något som helst ljud, berömmer jag lugnt och plockar upp pastejen. Oftast vänder sig då Buddy om för att få pastej. Jag fortsätter då gå, men i en så vid båge som möjligt. Buddy får slicka en klick, sedan får han gå ett par steg, fortsätta ha kontakt eller vända sig om och sedan återuppta kontakten för att få en ny klick. Än så accepterar jag ljud till viss del, det viktigaste är att han frivilligt jobbar mot mig för att få en klick istället för att fokusera på hunden och jaga upp sig för mycket.

Om han ändå jagar upp sig, mer än några obligatoriska skall, så andas jag djupa andetag och försöker uppmuntra när han väl är tyst och kanske slänger ett öga mot mig och pastejen. Antagligen är det mitt fel när detta sker, eftersom jag förmodligen var för långsam i starten.

På slutet av promenaden skenade saker och ting tyvärr iväg när vi fick först syn på en hund långt borta, och sedan när jag trodde att allt gått bra med den hunden så dyker en ny hund upp runt hörnet bara några meter från oss. TYPISKT!! Och som om inte det vore nog så får vi direkt efter ett nytt möte. Dessutom var pastejen inte lika attraktiv som innan så det hela var ganska lönlöst.

Vi roade oss också med en lite hopp över ett lågt hinder på vägen, en massa balans på murar i olika bredd och slalom mellan vägstolpar, dessvärre står dom för brett isär för att Buddy ska fatta vad han gör tror jag :P. Jag önskar att jag kunde träna agility med honom men risken finns att det skadar mer än det gör nytta =(.

Ha det bra allesammans!

En bra dag

2008-03-27T17:44:00.002+01:00

Idag har Buddys päls trimmats ner igen och för första gången tror jag att hans riktiga vuxenpäls har tagit plats. Under de långa sträva stråna hittade jag nu nämligen en mörk, redan sträv, glansig päls. Förra gången blev han så ljus i pälsen när jag trimmade honom men nu blev han mörkare än vad han varit. Snygg blev han också, jag lät bli att ta särskilt mycket i ansiktet, bara det värsta och på öronen.

För första gången på länge tog vi en längre tur på asfalterade vägar där jag vet att vi träffar både människor och hundar eftersom jag skulle följa Nellie till hennes kompis. Jag hade leverpastejtuben i fickan och lite frolic (som Buddy förövrigt blir en hel gasmaskin av). I början gick allt som vanligt, något lät någonstans i närheten och Buddy började skälla, gny och allmänt bete sig riktigt jobbigt. Han hör inte om jag pratar med honom, nejar jag skarpt så skäller han av frustration mot mig och det hela brukar bara vara en ond cirkel. Idag tappade jag tålamodet fort och lyfte nästan upp honom i halsskinnet på sidorna av huvudet medan jag mycket bestämt, men behärskat sa att nu fick det vara nog och nu räckte det med dumheterna! Och banne mig, jag har tagit i honom förr, lagt ner honom på marken och hela faderullan utan vidare verkan mer än ökad nervositet. Men idag var det som om han fattade att det het enkelt var onödigt att fortsätta, och han återgick till att lukta på kissfläckar och försöka hålla sig i ordning i kopplet.

Efter ett tag fick vi möte med två sibbar som också är lite ivriga att få hälsa, de pratar mer än vad de skäller i alla fall. När Buddy sett dem komma berömde jag och tog upp leverpastejen innan han hann börja skälla. Det hela gick väldigt lugnt och bra till. Buddy står på spänn, men är mer intresserad av leverpastej än av de två hundarna som vi dessutom förflyttade oss bort ifrån samtidigt. När hundarna gått förbi går vi på och för att han ska fortsätta få sin pastej måste han gå tyst med mig på min ena sida och hålla kontakt med mig. Det gick faktiskt väldigt bra och han hann inte stressa upp sig som han annars har förmågan att göra. Vi såg även lite barn och andra mnniskor som han fick en frolicbit för varje gång han lyssnade till mitt "äh, vi går förbi dom där" och luktade i snön istället för att skälla på dom.

Det känns så bra när vi har bra dagar, och jag blir taggad på att försöka träna honom igen. Kanske jag borde ge det en 6 månader till? Fast hittar jag ett perfekt nytt hem åt honom så blir det nog så att jag säljer ändå. Hmhm.

Hittade en Nora

2008-03-27T01:06:00.002+01:00

Häromdagen hade vi Buddy lös runt Finnsjön, det brukar gå väldigt bra eftersom han normalt kommer som ett skott på inkallning. Just denna dag dock försvann han bakom en kurva och tro på sjutton att det fanns en hund på andra sidan, nämligen Nora. Buddy skällde med raggen rest men ägarna till Nora var lugna och släppte lös stackars Nora som väl var halvt döv. En 22 månaders tik med vana av bordrar tydligen =). Buddy skällde och de lekte jage medan Buddy skällde som en idiot. Nora busade runt och vad helt klart äldst i gänget. Inte så att hon sa ifrån någon minsta gång trots Buddys gälla skall rätt upp i nyllet på henne men nog var hon värd att fjäska lite för. Jag fick knappt med mig honom därifrån igen! Hmhm. Blir nog till att börja ha långlinan på honom så att jag kan träna detta lite bättre.

I owe you

2008-03-27T00:41:00.002+01:00

Jag känner att jag på lite vis är skyldig er en uppdatering, även om ni nog försöker att inte doppa näsan i blöt så vet jag hur nyfiken vår mänskliga själ är ;).

Buddy har inte hittat ett nytt hem än. Ett tag trodde jag att vi hade hamnat helt rätt, hos ett medelålders par på en bondgård med erfarenhet av lite besvärliga jyckar men de ångrade sig tyvärr i sista sekunden. Efter det har det inte funnits några mer direkt värda alternativ.

Det är svårt detta, som ni säkert kan föreställa er. Tyvärr känns det ofta som att jag måste försvara mig mycket, och jag förstår att det ytligt sett mest ser ut som att jag helt enkelt kommit på andra tankar och att Buddy i själva verket bara är en extra vild, olydig tonåring. Ibland blir jag rädd att jag faktiskt kanske överdriver problemen, speciellt när någon lagt sig till med "experttonen" och låter som om de vet allt om vad jag pratar om. Men så tänker jag över allt igen, och tar honom på en promenad. Och upplever samma sak om igen, jagat, nervöst beteende, flåsigt, frustrationsskällande, gälla utskällningar av både människor och hundar, skum i mungiporna efter en stunds upphetsning, adrenalinskakningar... Det hela lugnar sig efter ett tag i kopplet, hundar beter han sig fortfarande rabiat mot med raggen rest i manke och vid svansroten och under vilt, gällt skällande. Hos andra drar han i kopplet, med mig går han under vägledning relativt bra även om han verkligen får anstränga sig och gnäller i protest. Att han dessutom beter sig lika dant vare sig det finns andra människor i närheten eller inte hjälper inte mycket.

Vad kan jag ha gjort för fel för att det skulle ha blivit såhär? Är det mitt fel? Det har ju inte hänt något så vitt vi vet, så är det då verkligen mitt fel? Kommer han växa ur det? Kan en kastraktion hjälpa, när han betett sig jagat sen han var runt 3 månader? Kan jag träna bort det? Kan jag träna bort det så pass att han fungerar som en tävlingshund eller bara så pass att han inte är jobbig att ta ut på promenader längre? Är det jag som är fel?

Ibland tänker jag att jag ska fortsätta försöka, att jag itne ska ge upp, att om han bara lär sig att slappna av och att befinna sig bland andra hundar utan att totalt tappa greppet så kan jag ha honom till det han var tänkt till. Och om han bara lär sig att vara tyst hemma när han är själv så blir det inga problem när jag flyttar hemifrån. Men hur länge kan det ta att träna det? Och är det möjligt för honom att kunna slappna av i sådana miljöer med tiden? Kan han må bättre hos någon annan?

När jag väljer att omplacera så känner jag mig som en förlorare som borde skämmas, och när jag väljer att behålla honom så känner jag mig orealistisk och faktiskt lite självisk gentemot Buddy.
Tänk att det skulle bli så här mycket krongel?

Ett brustet hjärta...

2008-03-07T16:34:00.003+01:00

Aldrig har jag känt mig så vilsen...
Jag kan inte säga det rakt ut, jag kan inte skriva alla orden i absolut bestämdhet. Men Buddy kommer att få bo hos någon annan i framtiden, om förhoppningsvis inte all för lång tid får han lämna oss och lära sig att älska någon annan. Jag har gråtit många kvällar i rad och försökt se en annan möjlighet... men...
Det gör mig otroligt ont, men jag kan bara inte...

How's it goin'?

2008-03-02T19:54:00.002+01:00

Förstår om ni är nyfikna på hur det går för oss här på västkusten!

Än är han inte kastrerad och än har inga direkta beslut tagits.

Jag fick ett mail med tips om akupunktur från en av er (tack så hemskt mycket för omtanken, jag glömde av att svara bara =)). Det låter intressant och jag ska ringa och bara höra efter, även om jag inte har några större förhoppningar.

Jag ska beställa hem blod på konsum om dom kan fixa det hade jag tänkt och börja lägga lite blodspår åt honom här ute i skogen, det kanske hjälper mot separationsångesten lite på så sätt att han åtminstonde inte har en massa "strunt" i huvudet hela dagarna pga. för lite arbete.
Men det hjälper knappast mot den jobbrelaterade stressen. Det är så tråkigt eftersom jag köpte honom för att kunna träna och tävla i diverse hundsporter, men han stressar upp sig så fort vi börjar träna något även om vi bara är hemma på golvet. Och han kan inte befinna sig i hundars närhet utan att stressa upp sig för mycket för att han (och jag) ska må bra. Det är möjjligt att det går att träna bort, men den tiden har tyvärr inte jag och inte heller ekonomin i värsta fall =(.

Hästmänniskor säger allihop samma sak; hade det varit en häst så hade man sålt den på en gång. Men så är det den där lilla detaljen med förmänskligandet av hundar, Buddy bor inomhus med oss, han ser på tv med oss, smakar popcorn av oss, sover i min säng tätt, tätt intill mig... Han har ju blivit som en familjen, och att omplacera honom känns som ett stort svek. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen om jag faktiskt bestämde mig för att låta honom flytta. Jag är mer än villig att sälja problemen men hunden behåller jag tack - så att säga...
Ännu värre är det faktum att ju mer jag drar ut på det desto värre kommer det att bli den dag jag verkligen måste. Och om jag ska omplacera honom, då vill jag ju vara säker på att han kommer till rätt person på en gång.

Någon som inte har tävlingsambitioner, men någon som kan tänka sig att träna lite gryt och spår för hundens skull kanske. Någon som är hemma mycket och som har tålamodet det krävs för att ha hand om en terrier och som kan ge honom all den kärlek han är värd. Eller till någon som kanske har tävlingsambitioner men som har förutsättningar till att lägga tid på att försöka träna bort problemen.

Jag har så svårt att ta ett beslut i detta att jag tror att jag ignorerar problemet, jag bestämmer mig aldrig för något. Jag ältar dag ut och dag in och får dåligt samvete om och om igen men jag kommer aldrig fram till något. Vad gör man? *suck*... =(

What to do...

2008-02-13T20:02:00.002+01:00

Snabb uppdatering: tänker försöka med en kastrering på lillgrabben, ska höra med vet. om det kanske är en idé att prova kemisk kastrering och se om det hjälper. Pratade med Yvette som äger djuraffären i mölnlycke om Buddys hysteri och hon fick se filmerna på mobilen, även hon liksom min mormor har sagt att jag borde prova att kasterera och se vad som händer. Även hon funderade på om något kanske hänt honom, kanske att han fått för lite syre till hjärnan under förlossningen eller om det hänt något särskilt när ingen har sett. Speciellt eftersom att han framför allt haft separationsångest sedan dag 1 och är så otroligt stressad utomhus så att han inte kan slappna av för fem öre!

Lite tråkigt med kastrering men jag skulle ändå inte vilja vara ansvarig för att han fick avkommor så som han är. Han är en grymt go hund, bortsett från hysterin som slår på lite för ofta för att man ska orka med tyvärr...

Topkondition...

2008-02-12T23:04:00.000+01:00

Jaha ja, Buddy är förklarad frisk. I topkondition till och med, bra i hullet, fint musklar, ingen smärta i rygg eller nacke, fin i pälsen, jättefina tänder, bra i öronen, låter bra i lungor och hjärta, analsäckarna var bra, trevlig i allmänhet. Vi struntade i blodprovet eftersom veterinären inte trodde vi skulle hitta något alls där och dom proven kostar grymt mycket pengar.

Det känns naturligtvis bra, jag vill ju att han ska må bra. Men det känns fortfarande tungt att problemet sitter i psyket, det tar såå mycket av min tid och min energi men jag kan inte göra annat än försöka. Jag älskar mitt lilla hjärta, men just nu är han mer fotboja än min bästa vän =(.

Om problemet hänger i sig så kommer jag inte kunna tävla i de sporter jag vill osv, eftersom det alltid finns mycket andra hundar och människor omkring då och det är ofta på för honom okända platser. Jag kommer inte kunna flytta till en lägenhet med honom eftersom han ylar konstant tills jag kommer hem hur många eller få timmar det än går. Jag kommer inte kunna lämna honom till någon annan om jag vill resa eller liknande. Jag kommer inte kunna jobba normalt eftersom han tycker det är såå jobbigt att vara utan mig. Tungt är ordet.

Buddy i gävle

2008-01-31T09:48:00.001+01:00

Buddy lever livet här i snölandskapet! Tidigt på morgonen är vi ute och släpper honom lös. Han springer snabbt som vinden, duttar ner nosen mellan varven, plockar upp lite snö och kastar iväg. Haha så himla söt är han. Just nu står vi och tittar på en tråkig bulldog haha. Ha de gott!

Vetbesök

2008-01-28T21:04:00.000+01:00

Igår var det härligt väder ute så vi tog oss ut till Gunnebo med hjälp av mamma och bilen för att ta en längre promenad i området. JAg tänkte att det väl skulle gå bra nu när det har börjat bli bättre hemma men tji fick jag. I andra änden av kopplet hade jag en hyperstressad hund igen. Han drog, flåsade, gnällde - han verkligen gråter -, frustrationsskällde, skällde på lite folk... För varje hund matade jag med leverpastej som innan och det går bra förutom att han skäller efter att hunden försvunnit precis osm om han bara MÅSTE skälla lite.
Först bara gick jag på, raskt. När det inte hjälpte lämnade jag över honom till mamma och då blev det bara ännu värre eftersom han trodde att jag skulle försvinna. Så tog jag över och tappade humöret efter 20 min superstress så jag röt ifrån, tog tag i halsbandet och pratade väldigt bestämt till honom att nu fasen får det vara nog. Inte sjutton hjälper det men det vet jag ju redan tyvärr.
Jag tvingade oss att fortsätta promenaden, han fick leta lite godis vid ett tillfälle på marken sedan satt ejag honom i bilen medan vi var och fikade.

Så här kan vi bara inte ha det och det känns inte normalt. Han får motionen han ska ha, han får jobba med huvudet i lagom mängd han får vilan han vill ha. Dessutom har jag fått höra av uppfödaren och fått lite uppdateringar kring de andra valparna i kullen (vilket var himla roligt att få höra) och ingen av dem verkar ha lika problem som Buddy. Därför har jag nu ringt husdjurshälsan och bokat tid för en hälsoundersökning och samtidigt ta en till titt på hans ögon som ju inte vill sluta vara. Det är faktiskt så att jag hoppas lite på ett resultat där, så att jag äntligen kan få svar på problemet. Hmhm, det är inte roligt det här i varje fall, jag vill ju bara att mitt lilla hjärta ska må bra och kunna njuta av livet.

Nu åker vi till Gävle och träffar Jennie och Beila en vecka sedan kommer vi hem och går till vetten...

Hararnas fiende också?!

2008-01-23T20:42:00.000+01:00

Efter att ha jobbat nästan 9 timmar och suttit ner högst tio minuter för att käka lite snabbt är man lagom pigg på att gå ut och gå en långpromenad i riktigt fint regn med en jobbig hund... men vad har man för val?
Ut gick vi och till min lycka var han inte hysterisk, lite pipig - visst - men inte sådär extremt. Dessutom skällde han bara ett enda skall på en enda människa idag av flera. De andra blev han lite osäker kring och slickade sig mycket om nosen samtidigt som han höll en väldigt osäker hållning samtidigit som han pep lite extra men skällde gjorde han inte. Varje gång vi hade gått förbi en person och han hade varit tyst fick han leta upp några godbitar på marken. Vi mötte inga andra hundar idag så leverpastejen förblev i min ficka.

Dagens spänning dök upp när jag släppte Buddy lös i ett förhållandevis folktomt område. Samma sekund jag släppte honom dök naturligtvis en j*kla hare upp framför näsan på oss och satte av i full karriär. Jag hann inte tänka innan Buddy var efter. Lååångt bort sprang han och sket fullständigt i mina nej och kom inte på inkallning... SKIT tänkte jag. Men så fantastiskt nog upptäckte han min frånvaro efter bara några sekunder och vände då tillbaka. Typiskt nog kom det ett par gåendes bakom mig med en golden i koppel. Jag visste att Buddy skulle balla ur och bli totalblockerad om han såg den så jag var därmen tvungen att gå i riktning mot Buddy som då tyckte att han fått stöd nog till att fortsätta jakten.

Väldigt irriterad vände jag rakt in i terrängen och då fattade Buddy att jag kunde försvinna och kom tillbaka igen under vilda hurrarop av mig. Sedan sprang han faktiskt inte efter igen tack och lov, han gick lite fram och tillbaka och kollade efter den men höll sig hela tiden i närheten av mig, lyssnade på NEJ och inkallning så han fick fortsätta gå lös en bit till.

Ganska skönt när allt kommer omkring ^^. Nu har mamma skämt bort honom med kalvstek dessutom så nu är han helnöjd.

Rådjurens fiende..?

2008-01-22T20:19:00.000+01:00

På väg hem ifrån skolan imorse ringde plötsligt mobilen och en jagad mamma hördes i högtalarn: "Amanda han kommer ju inte när jag ropar på honom, han skiter fullständigt i mig!! Han sprang ner för slänten plötsligt och då såg jag två vita rumpor springa iväg!!" Med andan i halsen säger jag: "Va? Men han sprang väl inte efter?" varpå mamma tack och lov förklarar att nädå, han sprang inte efter men han struttar omkring nere i skogskanten och vill inte komma in. "På med högtalartelen" säger jag och får sedan ropa för allt vad jag har genom telefonen. Tricket funkade utmärkt och strax var Buddy inne i huset igen.

Så nu har han minsann kommit på att rådjur existerar. Grymt glad att han inte stack efter, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden nu när han väl har fått upptäcka dom. Blir till att lägga lite extra tid på inkallningsträning i skogen tror jag och förbudsövningar framöver bara för att säkra läget liite i alla fall!

I övrigt har vi haft en skön dag idag. När jag kom hem från skolan fick han leta godis på golvet, lösa problemet med godis gömt mellan två lådor och godis under en låda. Jag lärde honom också att "städa" nästan fullständigt. Han är inte helt hundra än på vad han ska göra, men absolut 98% säker så snart kan jag sätta kommando på det. "Rulla runt" kan jag nog också sätta kommando på snart samt "Dansa". Vi provade också på att vara cirkushund, då ska Buddy hoppa upp på min rygg när jag står på alla fyra. Buddy fnös och låg mest på golvet och försökte rulla runt istället. Ibland lade han sig mitt emot mig och stirrade uppkäftigt på mig samtidigt som han jamande förklarade att jag betedde mig ytterst underligt där jag kröp om kring på golvet med knäckebröd på ryggen ^^. Det slutade med att jag låg i en hög på golvet och skrattade åt min lilla filur som i sin tur passade på att brotta ner mig :P.

På vår långpromenad hade jag kycklingleverpastej i ena fickan och vanligt hundgodis i andra. Varje människa som plötsligt dyker upp får Buddy leta godis i marken för och varje hund vi ser får Buddy äta leverpastej för. Det går faktiskt superbra! Ja alltså, resultatet har jag ju ingen aning om än men dyker leverpastejen upp så är det den, och enbart den som gäller för Buddy. Idag gick vi förbi en kvinna och henne inte särskilt hundglada cockerspaniel som satt fot vid sidan av kvinnan. Jag ledde förbi Buddy med leverpastejen i munnen bara med någon meter i mellanrum medan cocker satt och morrade åt stackars Buddy :P. Buddy var tyst och åt sin pastej med kärlek i blicken! Skönt, jag tror verkligen att detta kan göra tricket!

Vi stannade ockå utanför Ica där vi körde mer passivitetsträning vilket jag måste säga gick bättre än förväntat med tanke på tidigare erfarenhet. Visst pep han men han skällde inte på folket som gick ut och in och tillslut satte han sig faktiskt ner och bara tittade också. Då var jag snabb som sjuttton med att belöna och gå därifrån så att vi faktiskt hade en lyckad träning i fickan med oss hem.

Vi gick vidare och Buddy fick även testa sina balanskunskaper genom att klättra upp för en stockhög (jag kollade nogrannt först att ingen stock var lös och kunde börja rulla, dom var rätt så ihopfrysta allihop). Det var kämpigt tyckte Buddy att ta sig ut på den högsta stocken och stå i balans där när man inte hade någon mark nära under. Men han gjorde det! Efter många om och men..

Ja, idag var en bra dag helt enkelt!

Passivitetsträning?!

2008-01-20T13:31:00.000+01:00

Eeh ja... Ni kan ju få se hur bra det gick på en skala...

Här har vi suttit "stilla" i ca. 20 min. Inspelat 11.25

20 minuter senare. Inspelat 11.51

20 minuter senare. Inspelat 12.17

Vi satt kvar ytterligare ca 40 minuter. I slutet låg han ner, skakandes men tyst.
Då gav jag upp för den här gången.

En film

2008-01-19T22:41:00.000+01:00

Bara för att ni ska få en uppfattning om vad jag pratar om.
Detta är första minutrarna på promenaden, jag påverkar honom inte på något sätt här utan följer bara passivt med. Det finns ingen i närheten utom skogen.

Tålamodets gräns och Aha-upplevelse

2008-01-19T22:10:00.000+01:00

Jag började faktiskt närma mig ett fullständigt bryt när det gäller Buddys stress. De senaste dagarna har jag en känsla av att allt bara eskalerat plötsligt; från att skälla på en del människor och alla hundar till att skälla på allt och ingenting, från att klara av att gå ordentligt i kopplet 70% av promenaden till 30%...

Det är tufft, när man inte får klarhet i problemets fulla orsak. Visst finns där parametrar som med all säkerhet påverkar men som kanske inte är hela historien trots allt. Efter lite konsultation med en hundpsykolog har jag bestämt mig för att prova vad jag beskrev i förra inlägget - normal motion varje dag med minst en längre promenad, och mycket mer mental träning - under två veckors tid. Har också gett mig fan på att lära honom att bara vara passiv också, hemma är det inget problem men ute i skogen (på vägar går det knappt att stå still utan att han ballar ur fullständigt) tar det någon timma eller mer innan han faktiskt slappnar av och blir tyst.

Idag var en helt hysterisk dag, vi var ute i skogen i två timmar och roade oss med olika aktiveringsuppgifter. Buddy gnällde MYCKET, flåsade, och skällde. Ett tag när han satt fastknuten i ett träd medan jag gjorde godisträd en meter ifrån honom skällde han konstant i över en halvtimma (efter att jag gjort klart träden satte jag mig ner med ryggen åt honom för att bara ignorera skiten). Tillslut brast det för mig och det slutade med att jag fräste ifrån ordentligt åt honom, vilket visserligen fick honom tyst men jag VILL INTE behöva ryta och visa ilska för att han ska klara av att vara tyst i en tyst skog.......

Förutom träning har jag bestämt mig för att låta en veterinär göra en genomgång av honom för att kontrollera att inget är fel fysiskt. Smärta, hormonfel, kanske han ser skumt pga. ögoninflamationen han haft sedan han var liten... Inte vet jag men allt är värt att kolla upp.

Jag började som sagt tycka att problemet har eskalerat de senaste dagarna, och tror faktiskt jag insåg varför idag(tack och lov). Min egen dator är som sagt sönder och därför sitter jag ute på familjedatorn istället som i sin tur står ute i allrummet på övervåningen och väldigt lite inne på mitt eget rum. Innan har Buddy alltid varit med mig inne på rummet medan jag kollat på mina serier, fixat med hemsidan, läst böcker osv, osv, och därmed vilat mycket eller roat sig själv. Nu är han hela tiden mitt i och har nog i ärlighetens namn vilat väldigt lite jämfört med innan. Det tror jag absolut har en enorm påverkan på hans humör, ju mindre vila destomer energi måste ju kroppen få igång för varje aktivitet och ju mer måste stresshormonet utsöndras. Exakt så är det kanske inte men ni förstår säkert hur jag tänker?

Så nu måste jag lära honom att vila också även om det händer saker runt om..? hmmm...

Buddy jobbar på att få ur godisarna som är gömda mellan två burkar.

Kycklinglevern till undsättning

2008-01-17T22:48:00.000+01:00

Det hela började imorse på första promenaden... Efter 2 dagar nästan helt utan promenader pga. min besvärliga ljumske hade Buddy byggt upp ett nytt lager med överskottsenergi. Vi har hittils bara haft kravlösa promenader där jag skiter i hur Buddy beter sig och där allt handlar om att låta honom motionera av sig ruset. Antingen har vi gått långa stunder i skogen där han springer lös hela tiden eller i koppel (också utan krav, att han inte går ordentligt i koppel får jag skylla mig själv för).

Hur kommer det sig att det först är sista tiden jag har börjat ge honom ordentliga långpromenader då? Jo, så här ligger det till. Innan jag köpte Buddy hade jag klart för mig hur jag skulle hantera det mesta. En liten valp tar man inga långpromenader med, dels har de inget behov av att motionera och dels bygger det bara upp ett otroligt högt aktivitetsbehov (tänk dig var mycket motion en vuxen hund kommer kräva för att må bra om den som liten valp fick gå allt från en halvtimme och uppåt om dagen?!). Allt eftersom valpen växer till sig (vilket alla raser gör i lite olika takt) behöver den få röra mer och mer på sig. Det viktigaste är dock att bara få följa med till olika platser och miljöer där den i lugn och ro kan sitta och uppleva världen i sin takt.

Okej, jag kan teorin om det där enkelt sammanfattat utan att skriva en uppsats. MEN så dök boven hundforum upp. Nu skyller jag inte alls på alla andra, jag skyller snarare på min inkompetens att lita på mig själv. Här skreks det högt(!) när någon tog en längre promenad med en 6månaders hund av mindre/mellanstorlek (tänk terrier). Det var HELT onödigt och det behövs INTE, och man ska INTE, och det SKADAR mer än det gör nytta. Det är inte heller bara halvdana svenssons som skriar utan folk man faktiskt får anse ha viss kunskap och (mycket) erfarenhet. Och här sitter jag, dödligt nervös över att just min hund inte ska bli en fungerande hund, och tuggar på naglarna. Okej, jag vet vad jag vet, men om nu dessa säger annorlunda - borde inte DE ha rätt som ju faktiskt haft många hundar?

Nu säger jag inte att dessa människor har fel, men vad jag glömde är att alla hundar är individer som alla kräver olika mycket. Buddy har ALLTID haft enormt mycket energi. Det är många hundmänniskor som påpekat den till synes aldrig sinande energin hos min lille terrier och jag har nickat och smålett åt påståendet men aldrig reflekterat mer över det. Jag som aldrig ägt en egen valp har inga tidigare erfarenheter av hur mycket energi de normalt brukar och hade helt enkelt inget att jämföra med.

Jag har inga direkta belägg för att detta jag säger är sant, mer än att han faktiskt är otroligt energisk och alltid varit. Men vad jag kommit fram till de senaste två månaderna eller så, är att MIN hund helt enkelt behöver få ordentlig motion och lite hjärnjumpa varje dag för att vara harmonisk. Överstimulerad kan han absolut inte vara eftersom jag varit på tok för sjåpig med aktiviteter pga. otilliten för mig själv och mitt egna förnuft.

Hur som helst sitter jag här nu med en fullvuxen borderterrier-tonåring med ett skriande behov av mer aktivitet och hur kan jag annat än att ge honom vad han faktiskt behöver? Och detta kom jag fram till någon gång i slutet på november och började därmed att försöka lyssna mer till mig själv igen och personer jag vet att jag kan lita på. Tråkigt sätt att lära sig på men samtidigt en mycket nyttig läxa tror jag!

Så blev Buddy dålig i magen och det löste sig inte på lång tid, det hela slutade med att han levde på ris och kokt torsk ett tag och sedan åt ett specialfoder från veterinären. Jag blev nojig och ville att han skulle ta det lugnt.

Och så blev det tillslut januari och jag har undan för undan gett honom mer och mer aktivitet, men i så små portioner att det inte blir en för plötslig förändring. Först nu senaste veckan började vi gå fler långa promenader över en timma ett par dagar i veckan och mycket riktigt blev Buddy behagligare att ha på promenader bland folk. Inte så att problemen försvann men han drog inte lika mycket i kopplet och framför allt så pep och skällde han inte över ingenting och stressade upp sig så fort vi började vår promenad.

Och så kom det sig att jag ena dagen mådde halvkasst, och dagen efter fick jag ont i ljumsken och kunde knappt röra på benet utan att det nöp till. Så var han utan motion (över huvudtaget, kissa och bajsa fick han göra i skogen bakom huset) i två dagar och ytterst lite aktivitet hemma.

Så är vi tillbaka till nutiden. Idag skulle jag påbörja vår hundmötesträning. Planen var kycklingleverpastej på tub att låta Buddy kalasa med så fort han såg en hund, hur han än beter sig. Jag vill att han ska omvärdera situationen hundmöten innebär till något trevligt och mysigt istället för något obehagligt.

Okej, jag kommer hem från skolans infomöte och tar med mig hunden ut. Direkt börjar han pipa, flåsa och dra i kopplet. Mycket snart tar han till skallet och skäller för allt och ingenting.
Jag vände helt sonika och gick in i skogen med honom där han fick rejsa för sig själv, det gick undan ska jag be att få tala om. Upp och ner, hit och dit, fort, fort, fort! Jag stog stilla och Buddy sprang i cirklar. I en timma var vi ute och gick nog inte mer än 200 meter in i skogen på den tiden. Väl hemma körde vi lite targetträning på plastlock, och frivilligt sättande framför mig.

Sedan åkte jag på bio och när jag kom hem igen tog jag genast hunden i kopplet och mörkerhalsbandet och promenerade iväg. Vi gick raskt och Buddy fick gå på full koppellängd. Lika kravlös promenad som hela tiden. Efter ungefär en timma började jag med lite koppelträning i form av snabba vändningar när hunden kommer framför fötterna på mig vilket Buddy genast uppfattade och höll sig till sin sida utan problem. Vi stannade och tuggade på en pinne "tillsammans". Vi avslutade med att sätta oss utanför pizzerian och titta på människor.

Vi såg tre hundar allt som allt. Som tur var gick de två första hundar långt borta och dessutom i samma riktning som vi så vi slapp några direkta möten. Så fort Buddy sett hunden (åtminstone tror jag han hann göra det, det ska ju inte hinna bli för svårt heller) tröck jag ut en rejäl klick pastej i munnen på honom och hunden var som bortglömd.

Den sista hunden dessvärre stog för det första still på samma ställe en lång stund på samma väg vi var tvungna att gå för att komma hem och när de väl började röra på sig gick de mot oss. Jag stannade med Buddy på lagom avstånd och matade på med pastejen. Buddy brummade samtidigt som han slickade men han blev aldrig blockerad, utan mer bara talade om att han var där men kunde gott tänka sig att äta färdigt sin pastej innan har skulle skälla ut hunden fullständigt. Dessvärre gick nästan hela tuben åt pga. det långa mötet! OOPS! Imorgon byter vi och tar långa omvägen istället om vi råkar ut för samma sak.

Nattlig powerwalk

2008-01-16T11:53:00.000+01:00

Inatt, 23.26 fick jag för mig att jag skulle ut och gå ur Buddy överskottsenergin. Sagt och gjort, på med gummistövlar, vinterjackan och i med iPoden i öronen. Eftersom jag är mörkrädd ville jag ha ett öra fritt från musik så att jag kunde höra om något skulle hända bakom mig eller så :P (det hade i och för sig Buddy visat ganska så tydligt i vilket fall).
Buddy fick gå på kort koppel, vi körde ren motion och jag gick på som fasen. Vi gick ner till centrum, runt massetjärn, ner bakom centrum bort mot råda, upp i vägen mot båtsmanstorp och så hem där ifrån. 00.47 var vi hemma igen. Buddy helnöjd och jag drypandes av svett.
Eftersom jag hade hörluren ur örat kunde jag även höra Buddy. Han sa faktiskt ingenting, en kort, kort, kort stund pep han med det gick över fort! Inte träffade vi på några människor eller hundar heller. Det enda som fanns att skälla på var när stormvinden tog tag i såndär "husplast" ni vet, genomskinlig mjuk plast man lägger över husbyggares ställningar typ. Den mullrade nåt helt förskräckligt nämligen och jag trodde först att ett träd välte :P.
Vi såg en hare också som Buddy var hemskt nyfiken på men han sa inget i varje fall.
Det var faktiskt riktigt skönt ;).

Dock antar jag att jag även måste ta the walk of shame, alltså gå samma väg med på dagen så att vi träffar folk och hundar. Hmhm, jag ser inte fram emot det.

Understimulerad?

2008-01-15T22:38:00.000+01:00

Idag har jag inte känt mig alls på topp, vaknade med halsont och lite feber. Dessutom var det storm ute och regn. Allt inom mig stretade emot en långpromenad och förkylningen vann. Buddy fick gå ut själv på tomten och ner i slänten och göra sina behov medan jag låg halvt borta i soffan och stirrade på halvdassiga filmer. För att roa honom lekte vi lite med Håkan (hans leksaksigelkott) och la grisöronssnitslar i ett tomt provivapaket åt honom att slita upp. Som ni förstår hade jag en dödligt uttråkad hund hemma.

Framåt kvällen gav jag mig en spark i rumpan och skickade ut mig i gummistövlar och Buddy i sitt blinkande mörkerhalsband på en 20 minuters promenad. Hade jag inte haft iPoden hade jag dööött av frustration. Det började bra, Buddy gick bredvid mig på slakt koppel. Om han pep eller inte vet jag inte men det antar jag att han gjorde. Efter en tio min fick han ett varsågod och fick gå som han ville i kopplet (inte dra men lukta som han vill osv.). Naturligtvis stöter vi på en människa. Buddy skäller och ser allmänt stroppig ut. Vi möter på en till. Samma sak. Och en till. Samma sak. Inte hade jag någon ork att stanna i regnet och blåsten för att avleda heller :(. Det var INTE roligt. Vissa dagar är verkligen bara blääääää och då är hunden billig. Men så kommer man hem och sätter sig i soffan, och så kommer han där med sitt lilla huvud och sin lilla rosa tunga och så glömmer man alla bekymmer igen :).

Out n' about

2008-01-14T14:15:00.001+01:00

Klarblå himmel och en skinande sol lockade ut mig på en och en halv timmes promme. Buddy njöt av att få rusa fram i skogen. På bilden är vi vid landvettersjön och buddy utför balansövningar på en sten. Jätteskön promenad indeed!

Moving on

2008-01-13T20:56:00.000+01:00

Saker och ting går - tror jag i varje fall - sakta men säkert framåt.
Det är lite från dag till dag. Buddy går oftast utan att försöka häva sig fram i kopplet, det är inte särskilt mycket dragkamp mellan oss alls. Piper gör han fortfarande, särskilt i början av promenaden och om vi kommer till en relativt ny plats där han väl kanske inte känner sig så trygg.

Folk skäller han fortfarande på, allra mest om dom dyker upp plötsligt runt ett hörn eller om dom joggar. Jag har hela fickan full med korvbitar som jag in case of personmöte tar en näve av, trycker upp under näsan på Buddy och kastar ut på marken åt honom att söka efter. Det fungerar ganska bra, han fokuserar mer på korven än människan även om han ger ifrån sig ett och annat ljud.

Hundar är fortfarande en katastrof. Möter vi hund, till och med om Buddy bara känner lukten av en hund i närheten så börjar han skälla. Och dra. Och pipa. Idag avtog dock skallet snabbare och han gick normalt fortare i kopplet. Hoppas att det är en indikation på framsteg.

Möter vi hundar finns det inte så mycket jag kan göra (inom min idézon i varje fall). Jag går långt ut åt någon sida och kastar korv. Försöker själv hålla mig så lugn jag kan och säger ingenting. Skäller han länge efter att hunden passerat så säger jag lugnt men bestämt att nu räcker det och då brukar faktiskt skallen börja avta.

Planen är att jag ska börja ta mig in till Slottskogen och bara sitta och studera hundar och människor som går/joggar/cyklar förbi. Min förhoppning är att han ska vänja sig vid situationen och förstå att det är strunt samma om det går folk eller hundar i närheten. Naturligtvis måste jag växla miljöer så att han inte bara "områdesvänjs" (klarar av möten bara i slottskogen, möjligheten finns precis som att en lydnadschampion bara är lydig på en lydnadsplan).
Det blir helt enkelt som miljöträning om igen, jag kanske var för slarvig med den delen när lillskiten var liten puppi.

Dessutom satsar jag på att aktivera honom mer. Tanken är att vi går ut och går ca. 40 minuter vanlig promenad, sedan tar vi aktiveringspromenad i skogen på ungefär samma tid och utöver det tränar vi korta pass hemma på olika saker (lydnad, trix..). Problemlösningar i form av korvbitar under burkar, köttbullar i mjölkkartonger osv, roar han sig också med. Nu lät det nästan som om han inte fick någon vila men det får han gott om också. Min förhoppning är att han får göra sig av med energin på rätt sätt istället för att han tar ut den på saker som möten osv.

Nytt år, nya fasoner!

2008-01-11T16:46:00.000+01:00

Som de flesta vid det här laget vet så har jag en hund som är ganska så jobbig att ha på promenader. Det mesta ska skällas på och vissa saker ska skällas på i evigheter, till och med efter att detta något försvunnit ur sikte. När mina oskyddade öron tröttnat på det gälla, gapiga skallet och jag irriterat säger; "Nu räcker det, NU är det bra!"... Ja då övergår ljuden till gnäll och terriern förvandlas från grythund till draghund.
En lugn och skön promenad ligger utanför vår ordbok och det enda som hittils fått mig att faktiskt stå ut är att sätta iPoden i öronen och höja volymen till max.

Fram tills igår höll jag mig till att plaska fram i skogen där Buddy kan springa lös och man sällan eller aldrig behöver stöta på någon.

Nämnas ska dock att Buddy överaskande nog sprang in i två sampplockande tanter i skogen här om dagen. Jag själv såg dom inte utan märkte bara på Buddys kroppsspråk att han hittat något spännande. När jag väl kom runt hörnet ser jag de två damerna gå om kring, hukandes över marken. Jag sa till Buddy som tyst och lugnt studerade de två att "här ska vi!" och utan ett ord kom han med. Visst vände han sig om och tittade men han försökte inte springa fram och han sa inte ett knyst -ler stort!-.

Men nu får det vara slut och jag har peppat mig själv till att verkligen försöka lösa problemet. Klarar jag inte av att förbättra beteendet markant inom en månad kommer jag att ta hjälp av någon med en utbildning. Även om jag väl har en del "hundkunskap" så är det fruktansvärt svårt att se själv vad man tillsammans med sin egen hund gör för fel och kan lätt behöva en annan persons synvinkel, kunskap och erfarenhet att ta hjälp av.

Ingen kritik på hemsidan!

2008-01-05T23:13:00.000+01:00

Skit, min dator har lagt ner så jag kan inte lägga upp kritiken på hemsidan riktigt än. Den kommer här istället.

Datum: 4/1
Domare: Liz Cartledge
Placering: 2:a av 2
Kritik:
7 months, such a happy child!
Dark sparkling eyes, very young in looks and attitude. Harsh jacket.
Fit body, needs to strengthen and tighten up in movement all round.
Feet could be tighter. Tophue and tail carriage also need to settle.

Datum: 5/1
Domare: Cindy Pettersson
Placering: 4:a av 5
Kritik:
Välbalanserad med utmärkta proportioner.
Maskulint huvud med lite högt stop. Bra öron, bett och ögon.
Mycket bra hals. Välvinklad fram. Tillräckligt vinklad bak.
God bröstkorg längd. Bra pelt. Rör sig lite tätt bak.
Utmärkt pälskvalitet.

MyDog

2008-01-05T22:14:00.000+01:00

3 tuffa dagar, 3 dagar med enorma mängder hundar, 3 dagar att sova in...

I torsdags (3/1) började en av de största utställningarna med sina 12000 anmälda hundar fyllas på med hundar i alla färger, storlekar, pälsar, utseenden... ja de flesta variationer fanns representerade. Redan då var även jag inne och kollade terrängen, och plöjde butiskmontrarna!

Jag kollade in lite av stora scenen, freestyle som som alltid såg roligt ut! Vänta bara tills Buddy kommer igång att skaka sina lurviga (för lurviga det är dom alltså!!). Jag åt en våffla med sylt och grädde medan jag kollade lite till i butiksmontrarna. Sedan var det finaler, junior handling och så valpfinalen vilken jag naturligtvis ville se! Jag vet inte riktigt om jag hade velat hamna i finalen - Buddy skulle säkert ha valt just det tillfället att balla ur...

Det hela slutade med att jag åkte hem ett par pengar fattigare och ett par prylar rikare. Det blev en tygbur från portable pethome, en svart fäll och skojigt hundgodis (leverplattor, grisöronssnittar, rent kött osv. osv.).

Väl hemma satte nervositeten in och jag hade svårt att somna hela kvällen!

Dags för utställning!!
Jag vaknade redan vid 5 som ett litet ljus. Klockan skulle ringa först en och en halv timme senare, men inte kunde jag somna om inte! Upp och packa ihop, käka, duscha, kontrollera packningen, andas djupa andetag.

Inser strax innan vi ska iväg att hunden är en hårboll - ILLA! Buddy är riktigt hårig, pälsen är runt 3-4 cm lång på sina ställen! Men ni vet, jag är nybörjarägare av strävhåringar och han har liksom vuxit in sig i rollen som raggig byracka. Har inte sett hur långhårig han har blivit förens jag kom att tänka på hur de andra bordrarna antagligen ser ut -stuuupid-. Nåja, jag röck bort det värsta på öron, rumpa, bakben och svans till Buddys förnärmelse.

Väl framme var det bara att sitta och chilla i vår lilla campingplats. Buddy helt illröd i ögonen av stressen och jag något sammanbiten. Buddy klarar inte av att gå mitt i massan med hundar som rör sig. Sitter vi stilla är det ganska okej, men går vi... ja då skäller han så öronen ringer :(.

Buddy är först ut i ringen, jag dödligt nervös utan anledning. Han gick superbt! Fullständig kontakt hela vägen igenom, tyst och fokuserat. Domaren Liz Cartledge var grundlig och det hela kändes mycket proffsigt. I konkurres hade vi en annan liten kille vid namn Sub Terram Red Light som i slutändan utkonkurrerade Buddy och tydligen även tog hem BIS-2:an GRATTIS till det!!

Jag och Buddy stannade ända fram till finalerna satte igång. Vi kollade in fortsättningen av bordrarna, myste, satt mitt i tumultet och tittade på hundarna som gick runt om kring oss, kollade på rasparanden, åt våffla igen och Buddy slickade tallriken. Vi träffade dessutom Jeanette från borderterrierforumet borderterriers.se och hennes yngsta hanne Morgan vilket var superkul! Roligt att ha någon att disskutera med :D!

Sen åkte vi hem och somnade tiiidigt!!

Andra dagen!!
Klockan ringer och förvirringen är stor... Vad? Varför? Vem? Sakta gick ljuset upp för mig och en ny dos av nervositet dök upp. Upp och packa, käka, duscha och hela köret igen.
Iväg till Svenska mässan och bygga bo. Till min förskräckelse var vi nu i en ring som låg mitt i allt!! Utmed hela den ena sidan av ringen gick gångvägen eller vad man ska kalla det och mängder av hundar med människor gick förbi heeela tiden! Och Buddy som inte pallar med situationen när andra hundar går samtidigt jämsides med honom utan att han får hälsa. SHIT tänkte jag.

Jag plågade oss genom att försöka vänja Buddy vid just den sidan av ringen, vi gick samma sträcka om och om igen. Satt stilla och tittade på hundarna som gick förbi oss nära, nära. Letade godis på mattan. Gick lite till. Buddy skällde. Gick fint. Skällde och hoppade. Gick fint. Kastade sig ut mot någon hund. Gick fint. Jag hade hjärtat i halsgropen kan jag lugnt säga!

Snart var det vår tur. Det var bara att bita ihop och hålla sig cool. Det hela gick ganska smärtfritt. Först i slutet när Buddy dels fick ett par hundar framför sig och en del bakom sig blev det lite jobbigt. Särskilt när en stor, mörk mastiff av något slag stog med ändan inne i ringen (hur korkat är det inte?). Vi slutade som 4:a av fem med fin kritik. Vinnare blev Zonsierras Buziga Zigge, GRATTIS!!

Fick lite skäll :P av Erica Winberg som dömt fram Buddy på VÄTEK's julshow i november över att jag inte hade trimmat honom. Ja, riktigt dumt var det faktiskt. Inte säkert att det hade gått bättre men såhär ska de ju inte se ut riktigt haha. Min raggsocka. Han är så söt så.

I veckan ryker pälsen på honom i varje fall så att han får ordning på den tills vi tar oss ut i landet igen.

En fortsatt trevlig dag hade vi i varje fall. Buddy fick en stor igelkottleksak med sig hem, den kan både prassla, pipa och låta som om den rapar. Fast Bävern är ändå bäst fortfarande tycker han :).

Buddys kritik finns på hemsidan under resultat!

Jul och nyår

2008-01-02T19:55:00.000+01:00

Då har vi alltså avverkat Buddys första jul och nyår och det med glans!

Vi firade tillsammans med mamma, Troels, småsystrar, morfar och hans fru Laila. Buddy sniffade nyfiket på kulorna i granen, kramades med alla, stoltserade med en röd sidenrosett runt halsen, funderade över paketen och letade smulor från julbordet.

När tomten bankade på dörren stelnade han till och var ytterst misstänksam mot det stela ansiktet. Efter han fått skälla ut tomten utan vidare respons gav han dock upp och undersökte istället myspotentialen hos den tjocka farbrorn. Till hans lycka fanns det naturligtvis paket även till Buddy under granen:

Ett läderkoppel med små nitar längst ner

En vattenskål och underlägg från Kg design

Mörkerhalsband med både reflex och lampor

En hundbädd

Ett grisöra

Paketet med grisörat i fick han lyckligt öppna själv och var därmed helnöjd resten av kvällen. Lite kvarglömt inslagningspapper revs i småbitar och en och annan kaksmula slank ner i lilla magen. Jättemysigt var det och sedan sov vi djupt båda två.

Nyår firade vi uppe i Dalarna hos morfar och Laila. Här var vi många; Plastmorbror Peter, hans fru Johanna och deras barn Helena och Joakim. Moster Ulrika, hennes man Jocke och deras barn Tuva och Alva och så alla vi då; allt som allt 15 stycken.

De allra minsta barnen Helena och Joakim blev skrämda av Buddys vildhet men annars var han ett härligt tillskott i församlingen. Vi tog en härlig promenad i snöyran och blev överaskade av en flat. Den sprang lös på sin tomt och grinden var öppen så plötsligt kom den glad i hågen utspringandes. Jag tog upp Buddy i famnen och mullrade till den okända hunden att den inte skulle komma fram (jag tycker inte att främmande hundar ska få komma fram till Buddy som dom vill utan mitt godkännande först).

Det gick bra och hunden var som tur var snäll men dom fick inte hälsa på varann - vart ägaren var har jag ingen aning om. Buddy satt och pep lite i min famn men jag tror att han blev så förvånad så han kom sig inte för att reagera mer.

På kvällen åt vi och drack gott (smaskigaste efterrätten på lääänge). Sedan började det smälla i närheten. Buddy tyckte INTE om raketerna utan reagerade med att skaka och pipa. Sen var det uppehåll ett tag och Buddy återhämtade sig. När det väl var dags för våra egna raketer preppade jag med lammkött och så stog vi i dörren och tittade på. Buddy satt i min famn och fick äta köttbitar och göra give me five medan det brakade utomhus. Det hela gick bra och Buddy röck bara till när det väste och small som värst.

Efteråt var allt som vanligt, Buddy busade runt och kunde utan problem gå ut själv och kissa och bajsa. Jätteskönt! Nu hoppas jag bara att det håller i sig och att han inte blir skrämd senare.

GOD JUL!

2008-01-02T19:54:00.000+01:00

En lite sen julhälsning kommer upp även här på bloggen =)

Nytt på hemsidan!

2007-12-29T12:33:00.000+01:00

Inne på http://vildatassar.se/galleri.html kan ni nu även se filmer!

Än så länge finns där en film på när Buddy tränar utgångsställningar - kolla in det!
Först leker vi för att peppa Buddy, och sedan får han börja placera sig själv i utgångställning. Jag flyttar mig på ett ställe ifrån honom även om han satt sig fint, detta för att han började låta så väldigt just då och det vill jag helst inte råka förstärka.

(Ignorera den fina musiken i bakgrunden haha)

Vart sjutton...

2007-12-21T00:07:00.000+01:00

... tog du vägen Buddy?

Igår satte jag kopplet på Buddy, stoppade en näve godis i fickan och knatade iväg till skogen för att låta lillskiten springa lös. Han är bekväm att ha lös, han racar omkring upp och ner i skogen för sig själv men håller sig alltid bara på en 10-20 meter ifrån mig och stannar väldigt ofta upp för att se efter vart jag är.

Bara en liten bit in i skogen gör Buddy ett av sina vanliga rus av stigen och in i skogen. I vanliga fall springer han ut direkt igen eller går parallelt med mig och stigen så jag gick vidare. Men iiingen hund kom. Hmmmm...

Jag gömde mig bakom ett träd och tänkte jamen nu måste han bli lite förvirrad över vart jag tog vägen (jag antog att han hade stenkoll på där innefrån). Men iiingen hund kom. Så jag började ropa, och ropa, och roopa. Men iiiingen hund kom. Inte ens ett ljud.

Mycket märkligt. Det har ALDRIG hänt förut att han dragit iväg på egna upptåg utan att ha råkoll på mig samtidigt. Oroad klättrade jag fram in i skogen och ropade samtidigt. Efter en 5 minuter hör jag äntligen att det börjar prassla och så dyker det välkända, gälla oroliga skallet upp och pipen som avslöjar hans mammighet 100%.

Tillslut hittar han fram till mig och i famnen får jag en överlycklig, dyyblöt hund! Hela han var genomsur! Den enda förklaring jag kan komma på är att han oavsiktligt ramlade ner i ett av vattensamlingarna som finns inne i skogen och kämpade på ett bra tag med att både simma och komma upp igen. Min lille kille! Jag hade ingen aning om att det fanns såå djupa vatten i skogen som dessutom var så dolda att han kunde ramla i (han är ingen badälskare i vanliga fall).

Kylan ute kröp till och med in genom min vinterjacka så vi hade inget annat val än att gå hem igen och få upp värmen i lillkillen.

Efter en varmdush var det en nöjd, burrig och busig liten kille som knatade omkring här hemma =).

Winter wonderland

2007-12-18T22:49:00.000+01:00

Idag har vi haft en ganska lugn och skön dag. Vi har bara tagit 20minutersprommar för att bygga mer på vårat samarbete istället för att gå en långpromenad för att riktigt bli av med energin.

Första promenaden imorse var stressig. Det första som händer är att Buddy ser en hund innan jag gör det, en hund på långt avstånd på väg åt andra hållet - men Buddy är Buddy och satte igång att skälla. Vi gick åt motsatt håll och snart var hunden utom synhåll. Det är nu Buddys skällanden övergår till pip och ångloksfasoner i kopplet. Jag satsade på att totalignorera igen.
Jag har nämligen räknat ut att medan Buddy springer och piper så söker han väldigt ofta min kontakt under tiden. Han tittar upp på mig innan han drar iväg igen. Om jag då ens tittar på honom piper han ännu mer - antagligen för att till viss del söka stöd hos mig. Om jag då ger honom en blick bevisar det bara för honom att jag stödjer honom i hans oro - vilket ju INTE är meningen!! Men det är bara min teori och jag tror faktiskt den håller ganska långt.
Resten av promenaden var lite extra stissig, lite pipigt, lite dragit, lite flåsigt. USH!

De andra promenaderna där emot gick betydligt bättre igen. Han går inte kalasfint i kopplet ännu, åtminstonde inte hela tiden. Många delar av promenaderna går han helt frivilligt upp vid min sida och går klockrent med kontakt och helt tyst - utan att jag ens uppmärksammar honom. Naturligtvis berömmer jag beteendet, men aldrig mer än genom att kasta ner någon godis då och då. Börjar jag röstberömma med en för glad röst blir han frustrerad på en gång när berömmet inte dyker upp snabbt igen och börjar därmed småpipa. Less is more helt enkelt.

Han skäller inte heller på folk längre, ser någon lite misstänksam ut kan han gläfsa till någon gång men går inte upp i stress. Nu är det alltså mest jobb på hundmöten som krävs men jag tror (eller hoppas åtminstonde) att det kommer gå relativt fort att få ordning på.

Min metod i sig går huvudsakligen ut på att helt enkelt ignorera det jag inte gillar och berömma lugnt det jag tycker är bra. Den går även ut på att försöka undvika att hamna i situationer där hans "dumheter" triggas.
När det gäller hundmöten tillexempel låter jag honom enbart hinna notera kommande hunden innan jag trycker upp en näve hundgodis under näsan på honom och kastar ut på marken till honom att söka upp. På så vis hinner han nästan aldrig börja skälla eller oroa sig över mötet innan den nya hunden är långt borta. Sätter han igång att skälla visar jag inte att det stör mig med en enda min. På så vis hoppas jag att jag kan överföra ett lugn till honom som säger att "det där var väl inget att jaga upp sig över".
Dock krävs det en hel del av mig för att faktiskt inte visa min egen stress och jag har kommit på ett superknep! Så fort vi går utanför dörren drar jag upp luvan över huvudet, tittar upp i trädtoppar och gatlampor, och så sjunger jag på en trevligt låt. Såhär i vintertider har låtar så som White Christmas och Winter wonderland gått på repeat i mitt huvud. De ger mig en mysig, avslappnad, behaglig känsla i kroppen och hjälper mig faktiskt att slappna av. Ett extra plus är ju att vårat grannskap nu har gratis julmusik (om än något bristfällig och falsk) att tillgå vid ett flertal tillfällen under dygnet ;).

Under varje promenad får han alltid söka lite godis antingen i träd eller på marken, han får hoppa upp på stenar/stubbar/dylikt och göra give me five till exempel, han får gå balans på tomtavgränsare/murar/dylikt. Han får även göra en del vanliga kommandon som sitt, ligg, kom och vänta.

Förutom våra dagliga promenader han har idag fått söka upp sin bäver som jag gömt undar på mer eller mindre luriga ställen i huset åt honom. Vi har också haft lite allmänvård med kloklippning och örontvätt. Och så har vi myst såklart ^^ i massor som vanligt.

Vi gör framsteg...

2007-12-16T01:28:00.000+01:00

Har idag gått en hel del med Buddy, långpromenad på morran och kortare turer under dagen. Eftersom han varit kass i magen har vi ju tagit det lugnt med promenader och träning vilket veeerkligen visar upp sig på prommarna! Första 15 minuterna drog han, skällde på lite allt möjligt, pep, gick zickzack, skyndade sig för att lukta lite här och lite där.

Idag hade jag lagt upp promenaden i huvudet innan vi gick ut, jag ville känna att jag fortfarande hade kontrollen och på så vis slippa bli irriterad och stressad. Jag visste exakt hur han skulle bete sig första stunden och hade bestämt mig för att inte bry mig, inte det minsta. Han fick gå hur han ville och jag själv skulle gå snabbt så att han riktigt kunde bli av med energin. Jag tittade inte ens åt honom utan gick och nynnade på någon bra låt medan han osäkert och uppjagat skällde åt allt och ingenting. Efter 15 minuter tystnar han och börjar faktiskt gå någolunda normalt om än långt fram i kopplet.

Bakom oss på gångvägen ser jag att det kommer en familj med barnvagn gåendes. Jag går ner i slänten en meter och så fort jag såg att Buddy hade noterat deras ankomst utan att hinna jaga upp sig själv kastade jag ut en näve godis och sa åt honom att söka. Glömd var familjen och Buddy letade glatt upp godisarna. Precis när jag tänker gå igen märker jag dessvärre att det kommer två personer med två hundar i koppel, en tax och en golden. Jag själv sätter mig på huk med ryggen åt gångvägen en halvmeter bakom min rygg och pratar med Buddy. När jag ser att han upptäckt hundarna kastar jag ut en ny näve godis på marken och ber honom söka. Buddy söker för fullt och kastar bara ett par nyfikna blickar upp mot hundarna som snällt lunkar förbi. När hundarna är utom synhåll kan vi gå vidare i lugn och ro.

På samma sätt gjorde jag för varje ny hund eller människa vi mötte. Kom det en hund kastade jag ut fler godisar och kom det en människa kastade jag bara ut någon enstaka bit.
Jag kastade även godis på marken trots att det inte fanns en själ inom synhåll bara för att inte råka göra godisnäven till en signal för Buddy att spänna sig och förbereda sig för främmande folk och fä.

Han fick också söka godis i träd, gå balans och hoppa upp på stenar.

Det hela gick kalasbra och Buddy skällde bara någon gång men stressade aldrig upp sig.
På slutet kunde han till och med koncentrera sig på att gå fint i kopplet och vi hade en jättelugn, avslappnad hempromenad.

De kortare promenaderna på en 10 minuter vardera började även de lite jagat, men nu varade stressen bara några få minuter innan han istället aktivt började välja att gå vid min sida och söka kontakt. Ett val han gör på helt egen hand och alltså inget jag lockar fram. Jag är snabb med belöningen i början (godis från hand, mun eller kastat på marken) för att sedan dra ut på det mer och mer. Idag gick han kanske högst 4 meter fint vid min sida innan jag berömde och belönade. Jag började även lägga in kommandot "Gå fint". Direkt efter belöningen kommer han faktiskt självmant upp vid min sida igen och jag försöker vara noga med att ge ett frikommando medan han fortfarande går fint så att han förhoppningsvis slutligen inte lämnar min sida förens han får.

Jag har också varit noga idag med att aldrig belöna honom om han går fint men pipandes. Hans pip tyder bara på frustration vilket jag i detta läget tycker det är bäst att ignorera. Korrigerar jag ökar det antagligen bara hans stress, och belönar jag för att han går fint även om han piper så belönar jag även pipet vilket jag INTE vill ha kvar!

På det hela taget var det jätteskönt att känna att vi lyckas och gör framsteg! Jag måste bara lära mig att alltid lägga upp all form av träning innan passet så att vi slipper känna frustration över att det inte blir som jag tänkt.

Ha det underbart // Amanda och Buddy

Bra mage!!

2007-12-14T12:12:00.001+01:00

Efter bara två mål av specialfodret bajsar Buddy superfint och bra och det verkar hålla i sig!
Himla skönt! Nu ska jag iväg och övningsköra men sedan blir det träning för mig och Budde igen ^^.

Specialdiet!

2007-12-12T16:16:00.001+01:00

Ringde tidigt i morse till veterinären för att diskutera Buddys lilla mage. Eftersom bajset numer är fast men fortfarande gult menade dom att det var ett tecken på att det fortfarande härjade en irritation i tarmen och tyckte därför att jag skulle ge honom fodret Royal Canin Intestinal.

Det är ett medecinskt foder för hundar med mag- tarmproblem och han ska äta hela påsen innan han kan börja övergå till sitt vanliga foder. Och blir han inte bra efter den dieten ja då är det definitivt dags för veterinären. Det kommer dock ta en två veckor för honom att äta klart hela påsen så jag får inte veta förens om ett bra tag!

Men min lille prins får ju i alla fall äntligen äta igen! Himla skönt! Kändes så bra att kunna ge honom torrfoder i såpass stor mängd att han faktiskt skulle bli mätt av det!

Nu hoppas vi verkligen att det blir bra av detta!

Piggare

2007-12-11T19:47:00.001+01:00

Idag har Buddy piggat på sig ordentligt!
Han åt sista dosen canicur nu i eftermiddags och jag hoppas att det syns resultat imorgon annars blir det bara att åka till vetten :(.

Nu har han i varje fall varit ordentligt rastlös på eftermiddagen och tittat uttråkat på mig så jag tog ut honom på en rask promenad på 20 minuter och körde lite följsamhet på vägen. Det märks att han inte fått utlopp för sin energi på något de senaste dagarna, han är lite orolig på promenader där han inte riktigt känner igen sig och skäller och morrar på folk som dyker upp. Så snart han blir bra i magen kan vi fortsätta promenadträningen igen som innan och jag hoppas det är snaart!!

Gatuhunden Buddy

2007-12-10T16:47:00.000+01:00

Min lille prins mage bara vill inte ordna till sig :(...

Jag svalt honom från fredag kväll till lördag kväll, då hade han bara tillgång till vatten och vätskeersättning. Lördag kväll fick han lite överkokt ris och lite kesella.

Söndag åt han också små mängder kokt ris plus lite kokt torsk eller kesella i. Vatten plus vätskeersättning gjord på vatten, honung och salt. Då han var dålig på att dricka vätskeersättningen själv (ska dricka ca. 1 dl per kilo kroppsvikt om dagen vilket i Buddys fall blir ca. 7 dl om dagen) använde jag en liten spruta som jag fyllde med ersättning och sprutade in längst bak i munnen på honom. Han är såå duktig på det och bråkar inte alls, verkar till och med som att han tycker att det är lite mysigt :).

Även idag får han bara överkokt ris och lite kesella eller kokt torsk. Men inte sjutton har magen blivit bättre. Sista korven var inte så mjuk men fortfarande gulaktig och slemmig. USH!

Har bestämt mig för att testa med Canicur och är han inte bra i magen på onsdag åker vi in till vetten! Min lille sockersötabit... Lillbubben, han är sååå hungrig hela tiden. Han springer iväg och hämtar sin tillfälliga lilla matskål och tittar uppfodrande på mig så jag får världens sämsta samvete. Håll tummarna allihop för att Canicur gör sitt jobb bra!

E det inte det ena så är det de andra...

2007-12-06T15:54:00.000+01:00

Som jag skrev i tidigare inlägg så har Buddy varit snorig och hostig. Det har nu äntligen gått över av sig själv för ett par dagar sedan vilket var jätteskönt.
Även hans små utslag på magen verkar börja försvinna av sig självt nu.

Men tror ni inte att det dyker upp nåt nytt att oja sig över då? Nu kronglar hans mage istället. Fina bajsar i början och sedan sista små kluttarna är alldeles mjuka och ibland rinner de nästan ur honom. Inte förens idag var en av bajsarna gul och därför hörde jag av mig till veterinären för lite tips och råd. Blev rådd att inte ge honom någon mat på ett dygn (tillgång till vatten hela tiden har han självklart) och att sedan ge honom lite risavkok någon dag efter det. Nu har han faktiskt inte fått äta något på ett dygn redan eftersom jag igårkväll fick rådet om att svälta honom i ett dygn så han fick lite risavkok nu i eftermiddags. Han ska få tre gånger till ikväll tänkte jag eftersom han bara får så små portioner åt gången.

Kunde också ha att göra med mask i magen sa hon, och eftersom Buddys avmaskningar har varit lite si och så (varken tiken eller valparna visade några tecken på mask i magen efter deras två avmaskningar och vet. trodde därför att tiken kanske inte varit bärare på mask. Hon avrådde därför valpköparna att fortsätta avmaska fram tills de var året gamla, vilket jag alltså har låtit bli. En gång avmaskade jag honom när han var 4 månader eftersom hans bajs var fullt av små vita maskgryn. Men sedan dess har jag inte gjort igen, lite förvirrande med alla råd) kan det ju mycket väl vara mask då. Tur att jag har pillren hemma så kan jag köra igång en kur redan imorgon.

Idag har vi i alla fall varit ute på en härlig långpromenad i skogen igen. Det är dyblött på sina ställen men bortsätt från det så är det underbart att knata fram mitt inne i granskogen i dess tystnad. Härligt!!

Härlig promenad i frostad skog!

2007-12-04T21:57:00.000+01:00

Eftersom Buddy har varit både snorig och hostig har jag oroat mig för Kennelhosta, rhinit, eller vanlig förkylning. Därför har vi inte varit ute och gått nästan något alls eftersom jag ínte har velat förvärra något. Som ni förstår har jag haft en hund med överskottsenergi till tusen här hemma de senaste dagarna. Bestämde mig därför igårkväll för att vi skulle ta en lååång härlig promenad idag oavsätt väder. Lyckligt nog möttes mina ögon av strålande solsken och hela skogen gnistrade i all sin frostprakt! Såå härligt :D.

Jag packade fickorna med skinka, pipleksak, klicker och kamera. Vi knatade iväg och så fort jag lät Buddy komma ur kopplet sprang han runt, runt i full fart så att leran skvätte och mossan flög högt i luften. Han var såå lycklig över att äntligen få komma ut och röra på sig i skogen igen!

Vi tränade inte så värst mycket utan bara njöt av stillheten, det sköna vädret och tystnaden. Buddy for runt i skogen med svansen i topp och levde livet. Han fick lite uppgifter då och då. Bland annat fick han gå balans på en trästam, hoppa upp på stenar och stubbar och leta efter sin pipleksak. I en och en halv timme var vi ute och hade gärna stannat längre, men hemma jäste en lussekattsdeg så det var inte så mycket att göra åt. Försökte fånga byrackan på bild men det är inte det lättaste när han alltid är i rörelse :P.

Tråkig hund mutter mutter

2007-12-01T21:31:00.000+01:00

Efter att ha varit i Gävle och bott hemma hos Jennie med hennes hund och kanin fick jag en våg av skuldkänslor över mig för lilla Kanin. Hon sitter jämt där ute i sin utebur om hon inte är ute i hundhagen. Eftersom jag har varit rädd för att Buddy ska få för sig att ruska Kanin tills ryggraden knäcks om han bara får tag i henne så har det blivit mer och mer att jag ignorerat hennes lilla existens. Men efter att ha blivit lite peppad av Jennie så bestämde jag mig för att försöka ha dem tillsammans. I början släppte jag dem i utehagen, naturligtvis stod jag själv precis brevid och redo att kasta mig över Buddsen om hans jaktinstinkt plötsligt vaknade till liv. Det hela gick bra ända tills Kanin bestämde sig för att ta ett jätteskutt över Buddy och sen rusa iväg. Buddy var snabb i vändningen och det hela slutade med att han nöp henne i skinnet så hon skrek. JAg blev avskräckt och ville inte prova igen.

Men så satt jag inne en dag och bestämde mig för att låta Kanin komma in och hoppa runt i köket medan jag pluggade körkortsteori och Buddy fick vara instängd på övervåningen. På det sättet hade jag det ett par dagar. Sedan tog jag mod till mig och lät Buddy komma ner till oss. Han fick ha koppel på sig i början och bara titta på Kanin. När han väl var tyst och så lugn att han nästan somnade släppte jag kopplet. Kanin kunde hoppa förbi honom utan att han mer än lyfte på huvudet och nyfiket tittade på henne. Då tog jag av honom kopplet helt och lät honom gå runt lite.

Han fick aldrig gå för nära henne i början. Bara titta på avstånd. När Kanin drog iväg i full fart trodde jag att Buddy skulle hänga efter men han stannade faktiskt bara upp och tittade förvånat på henne. Jag har gjort så kallade ledarskapsövningar, om de nu fungerar eller inte vet jag ej men allt är värt att prova i krig och kärlek. Det innebär mer eller mindre att jag gett Kanin en knäckebrödbit medan Buddy tittat på och sedan har han fått en liten bit efteråt också. Jag har suttit och kelat med dem båda två samtidigt - en på var sida - så pass nära att Kanins nyfikenhet ibland tagit över och hon misstänksamt har luktat på hans bakben. Hon har dessvärre än så länge bara blivit skrämd av lukten och när Buddys svans dessutom börjar vifta hej vilt blir hon så förskräckt att hon sprungit iväg igen.

Vad tycker Buddy då? Helt ärligt så undrar han nog vad sjutton det där är för en tråkig hundjävel som inte vill leka. Ibland har jag låtit honom gå fram till henne därför att han numer inte går hela vägen fram. Han liksom stannar en halvmeter framför och börjar vifta vilt på svansen och göra diverse lekinviter. Han gör allt för att försöka visa sig snäll men inget funkar utan hon bara sitter där förskrämd och misstänksam. Ibland händer det att hon lutar sig fram och luktar lite på nosen hans men då brukar det sätta eld i baken på henne så att hon far iväg på parkettgolvet igen medan Buddy besviken står kvar.

Vi fortsätter invänjningen här hemma och hoppas att de tillslut ska kunna umgås någolunda avslappnat med varann ^^. Lite bilder kommer här:

Västra terrierklubbens Julshow!

2007-11-24T14:31:00.000+01:00

Idag har jag och Buddy bus varit iväg på vår fjärde inofficiella utställning. Fyra bordrar anmälda, en hane och tik i klassen 4-6 månader och så Buddy plus en tik ifrån Lyckliga Helleborus i klass 6-9 månader. Domare var Erica Winberg från kennel Sweeping.

Det var med andan i halsen som vi entrade ringen. Jag hade preppat med skinkbitar vilka var väl uppmärksammade av Buddy. Och tänka sig, lillskiten gick som en stjärna ännu en gång. Tyst, följsamt och med glad svans och fint steg. Förstaplaceringen satt fint på Buddys bur sedan. Efter att tiken bedömts var det dags för BIRet och även det lyckades vi norpa åt oss - Härligt :D. Buddy gick även nu kalasfint även om han funderade på varför i hellskotta tiken följde efter oss på det där viset.

Sedan hann Buddy med att sova i buren ett braa tag och jag hann äta lussebulle, pepparkakor och dricka julmust innan det var dags för finalerna. Igen var jag nervös eftersom Buddy samlat energi till att kunna hispa upp sig med igen. Som tur var hann han lugna ner sig avsevärt innan det var dags att gå in. Här hade vi tre konkurrenter, en westie, en amstaff, och en foxterrier om jag inte minns fel. Buddy var ytterst misstänksam när vi började röra på oss i en cirkel. Blir rörigt för honom när en går framför och en följer efter oss bakifrån.

På 4 plats kom foxterriern.
På 3 plats kom amstaffen.
På 2 plats kom Buddy :).
Och på 1 plats kom alltså Westien.

Buddy slutade alltså som Bästa Valp 2:a och jag var helnöjd med år 2007:s sista utställning.

Kritiken lyder:

Maskulint huvud med korrekt bett och uttryck.
Utmärkt hals. Mycket bra rygg. Bra bröstkorg.
Utmärkt benstomme. Välvinklad fram, bra bak.
Rör sig mycket trevligt påskjut. Härlig päls kvalité med utmärkt underull.
Mycket välvisad.

Buddy Goes Gävle

2007-11-23T20:50:00.000+01:00

I all hast kom jag på att vi naturligtvis måste åka upp till Gävle och hälsa på ett par dagar. Ett par dagar blev senare till en vecka som vi större delen spenderade tillsammans med Jennie och hennes blandrastik Beila. Buddy och Beila är nästan precis lika gamla, det skiljer bara några veckor i mellan. Vi tänkte "Kul! Puppisarna kan roa sig själva medan vi dricker te och pratar." eller "Åååh så mysigt, så kan vi gå långa promenader med varann och dricka varm choklad och mysa i snön!". Haha nåja, tanken var god och frestande och mer analyserande än så var varken jag eller Jennie :P.

Väl uppe in the hoods, när jag och Buddy äntligen kom av en riktigt dryg tågresa, sätter Buddy genast igång och skäller. Än värre blir det när vi möter Jennie och Beila. Buddy skäller så att trumhinnorna skallrar och Beila blir upprörd över hans vilda sätt så att även hon börjar skälla och gå lika stirrigt som mitt odjur. Där stapplade vi fram i snön, jag med en tung resväska på hjul som envisades med att välta hela tiden och så odjuret Buddy i andra änden på kopplet. Och så Jennie med sin stackars tik som redan i sig är en lite osäker ung dam. Inte mycket mer att göra än att bara gå bestämt, och med allt tålamod slut ryta till här och där.

Svettig kom vi äntligen innanför dörren bara för att vända igen och gå en lång promenad med dem så att de får lukta av varann i lung och ro och sedan leka en stund i en hundhage. Visst gick det hela mycket bättre tillslut och de lekte jättefint i hagen tillsammans - Beila sm en retsticka och Buddy som frustrerad eftersläntrare i ta fatt leken :).

Behöver jag ens säga att veckan inte gick som planerat? Dagarna for iväg och utan att man visste ordet av var det kväll igen. Hundarna var som besatta av varann och det slutade med att jag fick ha Buddy inspärrad på en liten yta i stort sätt hela veckan förutom när Jennie och Beila var ute själva eller när vi alla gick promenader tillsammans. Beila i sin tur som redan är lite stressad och osäker kunde inte slappna av utan skulle ständigt gå och försöka leka med Buddy genom gallret.

Veckan gick alltså mestadels ut på att säga åt hundarna att låta bli än det ena än det andra, och ju längre tiden gick desto mindre tålamod hade jag och Jennie. Sista kvällen var vi så trötta av all negativitet så jag tror att vi båda såg stjärnor.

Men även om det var mycket jobb hela veckan bara med att hålla isär dom och för att kunna ge dom vad dom behövde så hade jag himla mysigt. Vi drack te och småpratade om allt och inget medan hundarna äntligen sov. Vi såg på film och åt oändligt mycket godis och nästan ingen mat alls :P. Vi pratade mycket hund och funderade över lösningar på diverse småproblem.

Jag och Buddy fick inte mycket gjort och träningen blev snarare sämre eftersom jag hela tiden tappade tålamodet och det sken nog igenom lite för väl så Buddy blev ännu mer ledsen och stressad. Näe hur mysigt den än var mellan varven, en sådan resa gör jag nog inte igen förens Buddy är mognare, lugnare och har lite mer allmänt vett ^^.

Är himla glad ändå för Jennie och hennes hundintresse där uppe, och sedan, när vi har lite mer diciplin på oss själva och de små liven - då ska vi nog kunna hitta på både det ena och det andra tillsammans :). Här kommer lite kort på dem när de leker tillsammans, en underlig form av brottning där leken gick ut på att bita tag och hålla fast försiktigt i varandras kroppsdelar.

Beila och Buddy leker jage i snön!

Militärläger

2007-11-13T18:50:00.000+01:00

Morsan har satt igång med militärläger. Varje promenad vänder hon utan anledning håll utan att säga till så att jag blir döirriterad. Där går jag i lugn och ro längst fram i kopplet och ser till att vi klarar oss undan faror som papperskorgar, buskar, tanter med röda kappor med mera - blir ju jäkligt jobbigt att hålla koll om hon hela tiden ska rycka i mig! Sedan kastar hon korvbitar omkring sig. Fattar inte vitsen.

Hon försökte få mig att leta efter korv i gräset medan en tant gick förbi. Hon såg den inte så jag morrade åt den, jag är grymt bra på att vakta morsan. Sedan sket jag i korvarna och letade upp en ölburk istället. Gott.

Hemma tog hon fram annat godis och den där lila burken som klickar. Jag blev irriterad för hon sa inget, bara satt där och såg dum ut. Ända tills jag backade, då klickade det och så kastade hon korv mellan benen på mig. Jag fortsatte backa en massa. Tycker att det räcker med att backa en meter ungefär, sedan får man skälla ut henne för att hon ska fatta att man är klar. Sega människa.

Hon gjorde dom där konstiga ljuden "sitt" och "ligg" en massa. Man måste skälla på henne här med för att hon ska fatta att man redan har suttit och legat flera gånger. Hon påstår att jag är lite långsam - pff, chilla is the shit.

Vi gick lite militärisk marshgång också, något på människospråk kallat fritt följ. Jag går som en Gud brevid morsans ben. Fruktbarhetsgud tror jag, har försökt mig på att uppvakta morsans fötter när hon pillar med datorn i sängen. Dom är svårflörtade.

Hon envisades med att stoppa in en träpinne i munnen på mig också. Den var ganska god att tugga på. Fast hon bytte ut den mot en korv hela tiden. Så typiskt henne... kan inte låta mig ha kul någon gång.

Flodhästen och jag ska ta en svängom nu. Ciao.

Oplacerat litet stjärnskott

2007-11-11T15:27:00.000+01:00

Nu är vi hemma ifrån Malmös valputställning. 1399 valpar anmälda i klasserad 4-6, 6-9 och 9-12 månader. 24 stycken borderterriers. Buddy gick i klass 6-9 månader med fem konkurrenter.
Denna gången gick det inte alls. Buddy blev sist och oplacerad. Tråkigt kan man ju tycka, men vet ni, han vann ändå idag... min lilla stjärna. Han gick som på räls inne i ringen, tyst och uppmärksamt travade han med mig. TROTS mina godisbitar, och TROTS att jag pratade med honom. Sa ju att jag inte skulle lägga ner det ^^.

Kritiken lyder:

Kraftfull, välbygd hanvalp. Utmärkt skalle och nosparti. Växer i öronen.

Bra överlinje. Brett men aningen kort kors. Utmärkt kropp. En aningen brant

i skuldran. På bra fötter. Utmärkt hårlag. Parallella rörelser. Aningen kort baksteg.

I mina ögon är det där en fin kritik och det som är mindre bra verkar vara grejer han kan växa i. Dessutom så är han så grymt söt så jag förstår inte alls att han inte blir etta jämt ;) haha.

Buddy har blivit UTMANAD!

2007-11-05T17:26:00.000+01:00

Buddy har blivit utmanad av borderterriern Yoggi och självklart antar vi den!

Regler för utmaningen: Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv på sin hemsida och samtidigt ange reglerna för leken. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver man en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska kolla in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

1. De flesta hundar förknippar kloklipparen med obehag, en del springer tjutandes där ifrån, andra skriker bara man rör vid tassarna, en del ligger spända som pinnar hela plågan igenom. Från alla håll har både jag och andra valpägare blivit förberedda på den där fjärde månaden då hundarna plötsligt skulle blir vettskrämda för allt som har med deras tassar att göra.

Dock kan Buddy inte ha lyssnat särkilt noga på dessa förvarningar. När kloklipparen kommer fram släpper han nämligen allt annat, skuttar fram till mig och upp i knät. Väl här kan jag lägga ner honom på rygg och så ligger han så helt avslappnad med huvet slappt hängandes över mina knän medan jag sköter om manikyren. Fyra tassar senare får han en liten godis och ett varsågod att gå ner. Då kan han nästan se lite besviken ut och står och snusar på klipparen en liten stund innan han återgår till det tidigare tuggbenet :).

2. När Buddy får något att äta på som han aldrig smakat förut (nu menar jag inte ett grisöra eller så, utan när han får en morot, en äppelbit, lite sallad osv.) så tar han det bara väldigt lätt i munnen. Först så lätt att han tappar ner smakprovet på golvet. Sedan plockar han upp det efter inspektion. Med detta okända i munnen, till exempel en gurkbit struttar han iväg med nacken rest, svansen rakt upp i vädret och med väldigt pinniga, skuttiga steg fram till sin bädd. Väl där kan han släppa ner "godsaken" och slå på den med tassarna, småtugga lite på, dela upp den i flera bitar och sprida ut bitarna över golvet för att sedan svälja dom en efter en.

3. Buddy älskar andra hundar, verkligen. Av den anledningen stressar han upp sig något otroligt bland andra hundar då han blir frustrerad över att inte få komma fram till dom. OM han faktiskt får hälsa på någon hund, och då oftast vuxna snälla hundar, så kommer dessa med säkerhet försöka fly inom 2 sekunder. Buddy har lyckats skrämma alla de vuxna hundar han hittils fått hälsa på nämligen, han blir så glad och så intensiv så de blir överaskade och kommer sig liksom inte för att säga ifrån på en gång.

4. Buddy har en liten kupp emot mig. Eller snarare en hemlighet. Jag vet nämligen inte vad han egentligen har för planer för min kanin Kanin (ja, hon heter Kanin). Kanin är en väldigt stolt dam som inte låter sig skrämmas särskilt lätt. Hon har flertalet gånger suttit på en sidan gallret och trotsigt glott på Buddy som upplivat piper på andra sidan.

Jag bestämde mig för att se hur han beter sig i närheten av henne så jag plockade på honom kopplet och gick i den stora hagen där kanin håller till ibland. Efter att han passivt fått sitta och titta på henne tills han var lugn sa jag åt honom att ligga ner vilket han gjorde medan jag började klappa på Kanin. Sakta men säkert ålade sig Buddy framåt och mot lilldamen. Spännande tänkte jag och såg till att Kanin hade möjlighet att springa därifrån när hon ville utan att Buddy kunde göra henne något. Tillslut hade Buddy ålat sig hela vägen fram och till min förvåning började han att slicka på henne. Kanin satt blickstilla ganska lugnt om än något på spänn. När Buddy kom fram till öronen och började slicka på hennes huvud så morrade hon och skuttade iväg.

Frågan är om Buddy slickade på henne för att smaka av eller om han på något underligt vis ville visa ömhet för henne. Hmmmmm... jag tänker inte undersöka saken vidare i varje fall :P.

5. Buddy är i hemlighet en fågelhund. Att springa och apportera leksaker eller apportbocken är kalaskul! När Buddy blir glad gör han dessutom som de flesta flattar framför allt gör - nämligen springer iväg och hämtar något att hålla i munnen under tiden.

6. Om han fick, så skulle han sitta i min famn dygnet runt.

Tyvärr så känner vi inte så många på nätet med hund men vi utmanar några vi känner till lite i alla fall:

Borderterrierna Cappie & Tom-tom
Borderterrierna Viggo och Dexter
Staffordshire Bullterriern Babbsan

Utställning i Halmstad

2007-10-21T12:18:00.000+02:00

Nu är vi nyss hemkomna från valputställningen i Halmstad. Både jag och Buddy är helt utslagna och vill helst bara lägga oss pladask och sova (Buddy har redan somnat med huvudet i mitt knä ser jag) men tyckte att det är lika bra att föreviga besöket här först.

Tidigt imorse åkte vi hela vägen ner till Halmstad och ridhuset där. Fullt med hundar överallt och så Buddy då, som jagar upp sig till det oändliga bland andra hundar. Han blir fullständigt tokig, skäller och skäller med svansen rakt upp i vädret. Kastar sig i kopplet för att komma åt att hälsa på någon annan (vilket han dock aldrig fick chansen till) och lyssnar ytterst lite på matte. Vi sätter oss och vilar (passivitetstränar) och Buddy lugnar ner sig avsevärt. Men så rör vi på oss och han sätter igång igen. Sucksuck...

Innan vi skulle in i ringen hade han faktiskt lugnat sig så pass att jag kunde gå och hålla kontakt med honom.

Vi går in, domarn kommer fram på en gång och slänger sig över Buddy som blir kalasglad och så är hela ramsan igång igen. Han skäller på än det ena än det andra. Vi gick vårat varv, eller vi påbörjade vårat varv när domaren flyger fram

- NEJnejnejenj!! Ta booort den där leksaken (en liiiten nalle jag hade för att få Buddys uppmärksamhet bort ifrån dom andra hundarna). Den stressar honom nåt helt otroligt!!!

Okeeej... Jag tar bort nallen. Går vidare.

- Neeeeeeeeejneeejneej! Korta kopplet, gå som om du går en promenad (som om Buddy går och travar lite lugnt vid min sida på promenader?), och taaa booort det där som är i handen!!!

Inget godis heller alltså som väl annars är känt för att lugna?
Jag går varvet och får order om att gå ett till.

- Som om du är på promenad! Näsan rakt fram. Prata inte med honom. Titta inte på honom.

Och så gör hon en liten knut på kopplet som en bromsare vilket resulterar i att Buddy hängs upp. Men jag nickar och tackar för tipset och går på. Buddy hänger långt fram i kopplet och sträcker inte ut sina rörelser för fem öre. Något lugnare blev han inte utan betedde sig som om han var tokig, flög framför mina fötter och kunde inte gå normalt. Enligt domaren såg det sååå mycket bättre ut. Ehm. Ja jag säger inget.

Det hela slutade med att han fick ett förstapris och ett HP. Vi fick sedan möta tiken i klassen som även hon hade lite svårt för att gå utan att jaga upp sig. Handlern fick tipset att hänga henne i nackskinnet tills hon lugnat ner sig av domaren... Jahapp...

Vi två gick varvet, Buddy slängde sig hit och dit, skulle fram och hälsa där eller där. Råkade komma för nära tiken och Buddy slänger sig bakåt med ett skall. Jag gick vidare med näsan i vädret som om jag var på promenad. Domaren tyckte det såg superbra ut... Ehm.

Det slutade med att Buddy blev BIM vilket vi var glada över.

Kritiken lyder:

Helt uppstressad som behöver LUGN.

Bra huvud o uttryck.

Härliga mörka ögon som man drunknar i.

God överlinje. Välkroppad. Bra skinn. Bra ben och fötter.

Utmärkt päls. Välgående och välvisad men träna träna träna på att vara tyst och lugn.

Att jag var nervös är ett faktum, min hund jagar runt som en dåre ända tills det är vår tur och domaren gjorde mig ännu mer nervös. Buddy har dessutom sovit väldigt dåligt igår och inatt och att en övertrött hund blir jagad är väl ganska vanligt + att han faktiskt är en femånaders hanvalp som ser spöken överallt och tycker att hundar och människor är helskoj.

Att gå omkring och inte låtsas om hunden är något jag inte tänker fortsätta med, för mig är det inte träning. När domaren första gånger sprang fram och skrek nej var jag på väg att stanna upp för att återfå kontakten med Buddy. Precis så gjorde jag i Åmål och där gick Buddy riiiktigt bra trots att jag var nervös och pratade till honom.

Att han känner av min nervositet är klart och att det gör honom uppjagad också är inget nytt och något vi måste träna på, men det är ju därför vi åker på dessa inoffa utställningar. Sedan så har jag en hund som i sig är väldigt lätt uppjagad och otålig. Passivitet flera gånger om dagen sägs vara våran kur och den tänker vi försöka följa om inte Pia på Hundens hus kommer med något nytt. Inte att mitt prat och små godisar skulle stressa upp honom ännu mer, bara avleda honom från allt runt om. Sen att han avleds till mitt vid tillfället något halvtaskiga humör som inte syntes men kanske kändes av är annan sak :P.

Jag är en erfarenhet rikare. Och har en valp att lugna ;). Vi ska sova oss lite lugna nu tänkte jag. Ha det gott ni där ute!

5 månaders mätningar

2007-10-15T13:07:00.000+02:00

För exakt en vecka sedan fyllde Buddsen 5 månader.
Idag mätte jag och vägde honom och resultatet ser ut såhär:

Vikt: 6.4 kg
Höjd: 33.5 cm

Unghundskurs

2007-10-11T22:06:00.000+02:00

Igår började unghundskursen på Hundens hus här i mölnlycke.
Det är så nära och käckt att jag kunde sätta Buddsen i cykelkorgen och rulla hela vägen fram till lokalen.
Vår egentliga instruktör var sjuk och som inhoppare hade vi istället Pia Myrstedth (stavning?) som visade sig vara jätteduktig.
Vi började lektionen med en liten promenad runt huset för att de skulle få "gå av sig". Jojo ser ni, Buddy skällde så han flög i luften hela den så kallat lugnande promenixen. Jag hade redan i förväg bestämt att han inte ska få hälsa på någon av hundarna på kursen, åtminstonde inte förens kanske sista gångerna. Just för att försöka motarbeta hans höga förväntningar på hundmöten osv. Nu var det bara så att Buddy själv tycker tvärtom och blev lätt hysterisk när han inte hann med de andra hundarna. Han var helt i extas. Jag försökte att locka på honom, och visst, han kom, åt sin godis och slängde sig iväg i kopplet igen.

Så kom jag på något nytt där jag vet att det krävs att han är tyst, jag satte ner honom och sa åt honom att vänta. Buddy sitter snällt och väntar med überstark kontakt - samtidigt som han skäller och piper så öronen vibrerar.
Ner med handen i fickan och kasta iväg en näve godbitar (torkad skinka och blodpudding). Varsågod och sök! Simsalabim så var lillterriern tyst och koncentrerad en liten stund.

När vi började gå igen satte hans skallande igång ännu en gång. Pust och frust. Men AHA! Då kom jag på nåt nytt igen. Så fort han var det minsta tyst sa jag braaaa! och kastade ut en näve godis på marken som han fick söka efter. Och tänka sig, det funkade faktiskt ganska bra, han lugnade ner sig avsevärt - även om han fortfarande gick runt lite på tå och småpep.

Vi samlades sedan på gräsmattan där vi körde lite passivitet. Buddy vet hur det hela fungerar och höll sig relativt lugn och tyst mellan mina ben - ett par flyktförsök ålandes fram på gräsmattan fick han till haha.

Nästa steg var kontaktövningar. Sitta på marken, hålla godis i knuten hand nära huvudet och invänta kontakt. Även detta kan Buddy sedan innan, efter lite smågnag på handen spänner han blicken i mig och inväntar sitt varsågod.

Vi gick in och Buddys måste-hinna-med-hysteri satte igång igen. Jag satte mig självmant ner på golvet inne i lokalen och körde lite lugnande passivitet vilket fick ner hans nerver igen. Vi samlades snart vid ett stort bord allihop, de flesta med hundarna på golvet och så jag med lilleskrutt i knät där jag ansåg det lättast för honom att slappna av.

Förutom Buddy Borderterrier deltar: tre welsh springer spaniels, en blandras labbe/border collie/golden retriver, och en schäfer.

Vi fick berätta vad vi ville ha ut av kursen: jag vill träna på möten, försöka få bort Buddys alla-älskar-mig-och-vill-natuligtvis-pussas-också! attityd som - när han inte få hälsa - leder till denna hysteri jag har förklarat innan. Och att hälsa fint samt passivitetsträning.

Sedan skulle vi berätta vad det bästa med vår hund var och jag var först ut att svara, och jag fick fullständigt hjärnsläpp... "eeeeh? Bästa.. Jaa.. hmm.. va svårt det blev... ehm.. att han är så mysig..?" Hallå eller, man kan inte svara vad det bästa är när allt är bäst :D, blev ju helt ställd av frågan. Mitt lilla gryn är bäst på alla sätt, till och med hans brister för de flesta är bra brister om man ser på det från hans håll. Han ÄLSKAR människor och andra hundar. Han ÄLSKAR och DYRKAR mig mest av alla vilket leder sig svårigheter med att jag försvinner men orsaken är ju underbar?! Han är PIGG och ooootroligt ENERGISK vilket leder till att han blir lite studsig och flängig och ljudlig men hallå eller, fatta vilket material för alla möjliga hundsporter när man bara får kontroll på det!

När lillen var lugnad lade jag ner honom på golvet istället för att försvåra lite för honom. Bredvid satt en av welsharna och mitt emot blandisen. När welshen som också var nyfiken stack fram sin långa nos var jag snabb med att putta undan den främmande hunden samtidigt som jag lätt höll kvar Buddy och sa ett bestämt men lågmält NEJ när han försökte sträcka sig fram han till den fläckige främlingen. Buddy avbröt och la sig ner igen - under pipiga protester visserligen men ändå! Sådär höll vi på en stund. Jag höll ordning på hunden intill och Buddy fick helt enkelt leva med att det var ett bestämt NEJ som gällde.

Efter en hel del hundsnack om både det ena och det andra satte vi igång lite mer praktiskt. Vi gjorde kontaktövningar igen. Med handen rakt ut ifrån oss. Buddy fattar på en gång och söker kontakt. Så fick jag ställa mig upp istället och göra samma procedur vilket Buddy naturligtvis fortfarande klarade galant. Kontaktövningar har vi ju ändå gjort sen han var en rultig liten åttaveckorsvalp.

Nästa övning var att lägga in ett smackljud som skulle innebära att han skulle söka kontakt. Vi lär in detta på samma sätt man lär in klickern, smacka - ge godis - smacka - ge godis osv. Buddy skötte sig ännu en gång exemplariskt. Visst försökte han springa bort till de andra jyckarna men så fort han hörde smack så vände han och hängde med mig. Sååå stolt över min lilla parvel.

Läxan till nästa gång blev: kontaktövningar och smackljuden.

Det var dagens lektion och jag kan ju säga att Buddy sov som en sten ända från hemkomsten vid åtta tills imorse!

En promenad på gott och ont

2007-10-05T16:23:00.000+02:00

Idag sken solen på höstträden så mysigt att jag lyckades locka ut både mig och Anna på en promenad vid Delsjön. Med oss hade vi Buddsen och hennes ena flat coated retriver Fräsen. Jag packade ner varm choklad och så tog vi en sväng förbi Johnséns där vi inhandlade en tårtbit att dela på och varsin bulle :D.

Som vanligt så körde jag på långlina på Buddsen för att känna att jag har någon som helst kontroll på honom när vi faktiskt går en sträcka där man möter en hel del folk både gåendes, cyklandes, rullandes och med hundar.

Det hela började dramatiskt med att hans plastade lina lyckades göra en knyck när Buddy drog iväg och linan snodde sig runt mitt ben. Som ni förstår, även om han är liten så är han kvick, och linan gled hårt runt min oklädda vad... Huden blev lätt bortbränd och nu har jag en fin röd linje där som svider :(. Jag lyckades med samma sak en gång till naturligtvis men då runt hälsenan som också har fått sig ett rött svidande märke.

Buddsen och Fräsen sprang runt tillsammans - eller ja, Fräsen sprang först och Buddy for pipande efter :P. Fräsen badade och Buddy stog som vanligt och fegade på kanten. Vid möte med folk körde jag på metoden att låta Buddy sitta ner och vänta vid vägkanten innan han fick en godis och lov att gå iväg igen. Det gick bra, han är otålig och vill helst iväg med en gång men annars så gick det bra.

Vi placerade oss vid en av korvgrillarstugorna för att äta våran fika. Buddy fick gå lös utan linan, den kändes mest ivägen där. Vi firade lite allt möjligt med våran tårtbit och bullar - till exempel att Supernatural har säsongspremiär idag och att vi då får dreggla på Jensen Ackles igen - vilket tar bort det dåliga samvetet superenkelt ;).

Buddy kom på att han kunde hoppa upp på bordet och ta hand om resterna vilket jag idag, inte kände för att säga något om, man måste få leva livet lite ibland också :).

På hemvägen hade jag Buddy i vanlig koppelängd och så fort vi mötte någon lockade jag in honom till min vänstra sida där han fick gå och hålla kontakt med mig för att få en godis. När vi väl mötte hundar tog jag fram ankan istället och lyckades avleda honom från hundarna så pass att han först efteråt upptäckte deras existens och blev lite till sig. Men inte mer än att jag återfick kontakten efter en liten stund igen - SKÖNT!

Nu sover han som en liten prinsessa i sängen bredvid mig :). Min lilla sötsak.

News!

2007-10-01T23:33:00.000+02:00

Nålarna ramlar: Lillemans ilvassa små piryatänder bara ramlar ut som smågrus här hemma. Den ena efter den andra. Alla framtänder är utbytta och idag ramlade två av hörntänderna loss. Mitt under kampleksbelöningen för att han kommit på en gång när jag ropat ute i skogen ser jag att jag har blod på båda händerna och tröjan. Ankan ser lika svårt skadad ut och Buddens tunga var rosenröd. Först fick jag för mig att jag hade gjort mig illa, sedan trodde jag att Buddy hade bitit sig i tungan... ända tills jag öppnade lejongapet och förvånat stirrade ner på två halvskeva tandrader, två små blodiga kratrar huserade nu där två av de värsta nålarna suttit förut. Den ena tanden lyckades jag till och med hitta och föreviga. Såg dessutom att två av kindtänderna i överkäken är halvt av, två nya tänder är redan påväg och klämmer ut valpbissarna. Han luktar INTE gott i gapet nu.

Lekis: Jag är i full gång med att förbereda Buddsen inför kommande, mer allvarliga träningar inom flera olika hundgrenar. Vi tränar en liten kort stund om dagen och ibland har vi bara slappedagar när vi bara hänger åt oss lek och gos istället. Men vappisar och Budsen själv är snabblärd så här går det undan trots små och få träningstunder.

Buddy kan nu mer stå framför mig (utan att sätta sig!) och hålla kontakt med mig. Han kan därifrån backa en liten bit, sätta sig och lägga sig. Han kan targeta lock på marken med tassen samt post-it på väggen, pinne, pekfinger, handflata och näve med nosen.

Inkallningen sitter som ett smäck på hemmaplan utan störningar. Ingen lydnadsinkallning utan bara vardagskom där jag vill att han direkt ska avbryta vad han nu gör och gallopera fram till mig. Tänkt börja försvåra för honom; han ska nu komma fram till mig snabbt och dessutom stanna där en kort stund med fokus på mig för att få sitt klick och godis. Sedan börjar det bli tid för nya störningar. Unghundskursen är ju inbokad så förhoppningsvis tar de upp mer av det där.

Sök blir han duktigare och duktigare på. Han söker godis i träd och på marken. Och korvar som jag dragit en bit längs marken i skogen och slutligen hängt upp någonstans. Det går fort och är slarvigt men hittar den gör han :) då är han så lycklig!

Jag har även påbörjat att lära honom vart hans tomtgräns går. Jag vill ju inte gärna att han ska springa ut på garageinfarten utan tillåtelse om någon bil skulle råka komma just då.

Koppelträningen är det si och så med. Det går bättre men jag själv slarvar och tycker det är halvtråkig träning och då blir det lätt att jag bara låter honom gå som han vill eller släpper honom lös. Har planerat att köra lite koppelträning varje dag framåt nu i varje fall så kanske det fastnar om ett tag... många bäckar små.

Möten med folk och hundar är på vidareutveckling. Lite osäker på hur jag ska hantera det hela så jag inväntar unghundskursen istället. Kan vara bra att få lite råd från instruktören också. Finns så många meningar inom hundvärlden.

Att dela upp vanligt levergodisar i många små bitar är jättebra!
Vovven kan få många belöningar utan att bli proppmätt och kassan sparar in några slantar.

Såpbubblor är kalas!

2007-10-01T23:32:00.001+02:00

Promenad vid Delsjön

2007-10-01T23:24:00.000+02:00

Uppdateringen har varit lite halvdålig senaste veckan men här kommer det nytt.

I veckan som var åkte jag, Buddy, Anna och hennes systers flat coated retriver (den tredje Buddy får hälsa på alltså) Nasti till Delsjön för att promenera lite. Jag laddade upp med min nyinköpta långlina - inte för att Buddy är en rymmare men för att vara säker på att jag hade kontrollen om vi skulle möta någon. Framför allt hundar är spännande som ni förstår och jag vet fortfarande inte vad han kan få för sig så därför fick den oranga linan släpa efter honom.

Det var en jättehärlig promenix och Nasti var så snäll mot Buddy. Av någon anledning skrämmer han de flesta jyckar haha :P han är så glad och uppjagad när han möter någon så han blir väl lite väl intensiv, men själva promenaden gick så bra så. Jag passade på att träna på Kom! och så gick jag runt och hittade godis på marken hela tiden :P. Nasti tyckte dock nästan det var roligare än Buddy som mest bara hängde efter den stoora fiina hunden.

Buddys första utställning!

2007-09-23T20:07:00.000+02:00

Ja här händer det grejjer!
Jag och Buddy har idag varit på vår första inofficiella utställning. Vi åkte två timmar upp till Åmål för att ställa upp i en lagom liten utställning på Åmålstravet. Väl där visade det sig att Buddy var ända Borderterrier, lite tråkigt kanske men samtidigt rätt så skönt såhär i början.
Han knatade på bra med mig i ringen och Maria Sand som var domare för dagen gav oss tillslut BIR och ett HP!
I BIS-valp finalen var det ca. 14 valpar och jag var ganska säker på att vi skulle åka ut i första eller andra gallringen. Men icke! Det hela slutade med att Buddy blev BIS-reserv och jag var helt paff. Jättekul första gång för både Buddsen och mig. Nu ska vi genast anmäla till tre till utställningar och hoppas på liknande resultat även om varje domare verkar ha helt olika tyck och tänk om hur en viss ras ska se ut och te sig.

Såhär lyder Buddys kritik:

Härlig hanvalp. Utmärkt huvud och uttryck. Väl ansatta och burna öron. Bra hals och rygglinje. Önskar något mer markerat förbröst. Tillräckligt bröstdjup för åldern. Aningen brant skuldra. Bra kropp, goda vinklar bak och väl ansatt och buren svans. Rör sig mycket bra. Trevligt temprament. Välvisad.

Särskilt det sista gillade jag ;) haha.

Längst ner har jag till och med lagt upp två filmer, något suddiga och lite snurriga men, men!

Stora killen!

2007-09-11T12:25:00.000+02:00

Den 8 september fyllde Buddy hela fyra månader! Han är numer alltså välkommen på de flesta utställningarna runt om i landet och så snart vi finner någon på lagom avstånd ger vi oss av :).

Jag har mätt och vägt honom och såhär ser 4månaders resultatet ut:

Höjd: 30.5 cm
Vikt: 5.2 kg

En ny kompis!

2007-09-09T18:36:00.001+02:00

I lördags blev jag och Buddsen upphämtade av min sötaste vän Anna och en annan av hennes tre flatar. Denna gång fick Buddy äran att möta 2åriga Fräsen istället och DET var riktigt roligt det!! Jag låter bilderna tala :).

Har jag sagt att jag är hemskt bra på att fota?

Som sagt var...

En ko-puss kanske?

2007-09-08T18:19:00.000+02:00

Jag och Buddy följde med lillasyster till ridskolan för att introducera lilleman för hästar. Han fick lukta misstänksamt på en snäll häst som luktade lika misstänksamt tillbaka. Det var hemskt spännande med hästarna men jag var orolig att han skulle få för sig att skälla (vilket inte är särkskilt uppskattat på ridhus) så vi tog oss ut ifrån manegen så fort som möjligt igen.

Istället för att titta på hästarna tog vi oss en promenad vid hagarna. Ganska snart hamnade vi mer i en skog. Det var en jättehärlig dag och vi lunkade på där inne bland träden i godan ro när plötsligt ett romande hördes. Först då upptäcker jag att vi går bredvid en kohage där en ko alltså har dykt upp alldeles vid stängslet. Vilken chans att låta lillen hälsa på även en sån!! Jag själv sträckte först fram handen som kon nyfiket luktade på och gav - utan förvarning - en riktigt slimig puss på. Så var det Buddsens tur som mest bara tittat förundrat på det stora djuret. Eftersom jag bar buddy kunde de nosa lugnt på varann... om man nu kan kalla det så värst lugnt. Buddy fnyste och kossan fnyste tillbaka men nyfikna på varann var de minsann :D. I all hast försökte jag få ett kort men som alltid blir de suddiga när jag verkligen vill ha ett bra kort! Jaja, here it is anyway.

Valpkursen

2007-09-07T17:57:00.000+02:00

Det var visst ett tag sedan jag skrev om valpkursen! Slarvigt av mig minst sagt men här kommer uppdateringen.

Kursgång 4

Vi fortsatte där vi slutat förra gången, uppe i skogen. Vi tränade lite på "Kom" först i koppel och sedan fick vi en och en springa iväg och gömma oss en bit in i skogen så att vovve fick rusa efter. Vi skulle berömma på tre olika vis, godis, leksak och oss själva. Buddy tyckte dessvärre att det enda som var riktigt bra var att krypa upp i knät och få värme - blött och kyligt är inte riktigt hans grej tydligen. Sedan var det lite mer Titta här övningar, alltså att vi slänger oss ner på marken och hittar godis eller leksaker. Vi påbörjade också koppelträning, metoden var att stanna så fort kopplet sträckts och invänta att vovve söker kontakt för att då vända håll och berömma när han kommer upp vid sidan. Nåja, min hund har inget behov av att vara i närheten av mig för att få godis när det finns andra hundar runt omkring tydligen... Han gick mest runt och pep. Efter utedelen gick vi in i värmen och hade lekstund. Buddy fick leka med lapphunden och griffonen samtidigt idag, vilket gick finemang! Härligt :D.

Kursgång 5

Vi gick bort till en gräsmatta och började träningen med lite följsamhetsträning. Vi fick gå slalom mellan koner och hunden skulle följa med mha rösten. Buddy pep och slängde sig tills vi faktiskt började gå slalom då det gick prima :D. Dock tror jag att han idag var himla trött eftersom han knappt sovit något på hela dagen och därför satt han mest och pep... och pep... och pep!

Efteråt fick vi visa om vovvarna kunde ordet sitt vilket Buddy kan. Och även ligg, vilket vi faktiskt inte tränat så mycket på. Därför passade Johanna som instruktören heter på att visa med Buddy hur man tränar in det på ett bra sätt.

Johanna visar hur man tränar in ligg med Buddy.

Efteråt fick vi träna med koppelträning, Buddy var odräglig och bara sprang runt och pep. Han följde med mig en stund för att få godiset men när det var avklarat så drog han genast iväg för att komma närmre någon annan hund - samtidigt som han pep.

Vi fortsatte med att träna på att de skulle sitta och inte direkt resa sig efter att de fått sin godis. Detta gjorde vi genom att istället ge två godisar och innan hunden reste sig själv så började vi gå och sa samtidigt varsågod. Gick också bra, mellan pipen. Eller ja, pipen var där hela tiden, även när vi tränade... Johanna undrade om han alltid pep på det sättet och jag fick väl erkänna att han piper en hel del. Fick då tipset att gå in på toa eller nåt så fort han börjar så att straffet blir att jag försvinner. Får hoppas att det löser det hela för snart gör han mig knäpp med sitt tutande.

De fick även leta upp lite godis men Buddy var så okoncentrerad så det bara gick inte. Det allra sista vi gjorde var att hantera hundarna. Vi skulle ta i dem, lyfta på en tass och kolla i öron osv för att sedan ge godis. Vi fick även sätta på en t-shirt på de små liven vilket såg himla skojigt ut haha.

Ozzy och liten blandistik jag ej minns namnet på.

Valpälsen har rykt!

2007-09-06T18:32:00.000+02:00

Här har pälsen åkt på hans högra ben.

Efter lite vägledning från min vän Moa har nu Buddys valpäls fått ryka! Jag fick en helt ny hund, smalare och mycket fylligare färger :D. I början såg han nästan lustig ut utan allt sitt lurv på huvudet men nu tycker jag han ser riktigt stilig ut haha.

Besök hos gammeltant

2007-09-03T23:33:00.000+02:00

I lördags gjorde jag och Buddy hembesök hos min söta vän Anna och hennes ena Flat coated retriver Vicky. Söta gamla damen tyckte dessvärre att Buddy var superettrig och skulle sättas på plats ordentligt i alla möjliga situationer. Ingen fara på taket men Buddy är trots allt en j*kla terrier och gav aldrig upp i sina försök att flirta med den sura tanten. Vi tog en promenad på naturlig mark för att låta dem träffas lite mer avslappnat och för att trötta ut mitt energiknippe något. Lekte runt i skogen där Vicky hittade det brunaste vattenhål hon kunde och badade där i till Buddys stora frustration (vatten är lite sådär).
En mysig helg med min bästaste vän och hennes valpsura tanthund alltså :D - heeelt perfa!

Tandlöst!

2007-08-30T23:29:00.000+02:00

Lillen har börjat tappa bissarna haha :D. Nu springer han runt här med en stor glugg i överkäken. I försöket att ta en bild blev allt bara suddigt men ja, here it is anyway!

Moa och storterrier på besök!

2007-08-29T23:00:00.000+02:00

Efter tio års vänskap har äntligen min allra bästa Moa (min inspirationskälla för bordern) lyckats hitta ner till mig och Göteborg! Med sig hade hon sin andra borderterrier, Assar, 4 år (visst var det så?). De kör stenhårt på agilityn och vi hejar på här nere, men jag måste nog påstå att jag har en lovande konkurrent här hemma, Buddy är nästan helt orädd och har energi till tusen (vilket får mig mer att sucka än att jubla :P).

Söndagen spenderade vi i hemmets lugna vrå. Vi åt tomatsoppa och lät hundarna inspektera varann, om man nu kan kalla Buddys bulldozerattack för att inspektera... Assar bestämde sig för att Buddy var läskig och att uttrycket "bättre fly än illa fäkta" föll honom helt i smaken. Relativt snabbt insåg han att det lilla monstret fantastiskt nog inte kunde klättra i trappan så där höll han till större delen av tiden.

Måndagen bestämde vi oss för att låta voffarna göra sig av med energin, inte för att Buddy egentligen är mogen för det men under omständigheterna så kunde en rejäl promenad där hundarna kunde umgås på naturlig mark och under färd vara utmärkt! Vi tog ett varv runt Finnsjön och Buddy var ständigt noga med att springa längst fram, jag undrar jag...

Väl hemma sov de båda som två stenar vilket var en lättnad. Vi själva såg på såpoperor och lagade middag åt familjen. Vid sex var det dags för valpkurs igen och Moa och Assar följde med. Medan jag och Buddy bråkade med kopplet läste Moa körkortsteori och Assar vilade ifrån Buddy.

På hemvägen stannade vi i centrum och hyrde en film - dagboken - som förövrigt är hemskt söt! Och köpte en stor påse godis. Väl hemma var vi dessvärre för trötta för att orka se på eländet så vi drogs obönhörligen till sängarna istället.

Filmen såg på tisdag morgon istället innan Moa skulle med tåget hem. Himla mysigt att äntligen få ner dig hit sötnöt! Nu när du ska ha körkort och allt får du nog kämpa dig hit lite oftare :P.

Nya bilder

2007-08-22T00:03:00.000+02:00

EJ TILLÅTET ATT KOPIERA UTAN ATT FÖRST FRÅGA!!!!

Otroligt att du inte lyckats fatta det själv! Nu har jag förstorat copyrightsignaturen så att du kanske upptäcker den lättare...

Valpkurs nr 3

2007-08-20T21:27:00.000+02:00

Idag var det dags för praktisk träning igen. Jag laddade med skinka och ankan i hopp om att Buddy skulle vara något mer fokuserad än förra gången.

Vi gled in på gräsmattan i slottskogen precis i tid. Buddy startade med att skälla lite, men det gick fort över vilket jag genast uppmuntrade.

Första övningen var kontaktövningar igen. Idag klarade han det mycket bättre trots de andra valparna. Visserligen pep han stort sett hela tiden vilket definitivt är något jag måste jobba på, en pipochskrikhund vill jag helst slippa :).

Nästa övning var namnträning. Buddy vet absolut vad han heter och lystrar direkt!

Nästa övning var inkallning med hjälp av namnet. Nu är kommandot "Kom!" något vi har tränat en hel del på och som Buddy har blivit riktigt haj på. Det var alltså inte heller något problem.

Där efter tränade vi på "Titta här!" vilket innebär att vi har hittat något spännande på marken, typ godis. Även detta är Budden van vid och kommer på två röda om jag hukar mig ner på marken.

Utöver det tränade vi en del passivitet vilket lillskiten har mycket behov av att träna! Idag slappnade han av snabbare i varje fall vilket var framsteg :).

Sista halvtimmen gick vi in för att låta hundarna leka två och två. Först ut var en liten d pincher hane och en liten blandistik. D pinchern tyckte det var läbbans och reagerade genom att resa ragg, morra och skälla. Tiken tyckte inte heller det var så kul utan gläfsde mest tillbaks.

Därefter fick tiken vara kvar på golvet och träffa en storpudel istället. Även storpudeln tyckte det var halvläskigt och skällde samtidigt som hon backade.

Då fick Buddy och lille griffongen Ozzy busa istället. Inget snack om saken, pang på bara! Såå roligt hade de! Helt jämna i leken och bara goa mot varann! Helkul!

Ozzy fick hoppa upp i mattes knä efter en stund och istället fick Buddy träffa på den osäkra pudeln. Nu var det inge läskigt mer sa pudeln som lekte för fullt med lille Buddy :P. Haha han är bra min lille pupp, värsta terapeuthunden hehe.

Nästa gång ska kameran få följa med. Eller kanske Moa och kameran, för hon kommer ju faktiskt vara här då tillsammans med lilla Assar! :D KUL!!!

Västkustbordern

2007-08-18T14:19:00.000+02:00

Idag gick jag och Buddy upp tidigt för att vara oss, redan halv nio! Jag hade nämligen bestämt att vi skulle åka och titta på utställningen i Sisjön där årets vackraste västkustborder skulle utnämnas. Perfekt tillfälle att vänja lillen vid tumltet och även passa på att passivitetsträna. Buddy tror nämligen att ALLA människor och hundar och barn vill leka med honom. Hellre det än att han är tillbakadragen men jag tycker det är viktigt att han kan slappna av även bland andra djur och människor.

Vi var där lagom till tio och placerade oss en bit bort ifrån ringen. Buddy boffade lite men inte så farligt. Sedan så slet han lite också naturligtvis men det är ju som det är med dom där små pupparna :P. Det var alldeles lagom med folk och hundar samlade.

Jag passade på att träna lite kontaktövningar vilka gick jättebra som vanligt. Han fick även söka godisbitar på marken vilket han tycker är jättekul! Blir nog en liten spårhund av honom sedan ska ni se ;). Naturligtvis fick han hälsa på en hög med människor och hundar. 4 stycken jättetrevliga vuxna hundar och en 6månades tikvalp som var lika busig som Buddy - helkul tyckte Buddy och lyckades trassla in sig i alla koppel. Framför allt en hane var jättespännande, lilleman fjäskade för honom så att det både räckte och blev över.

Självklart var kameran med som vanligt och här är några av dagens pics:

Gallertrappor finns det bra nog vid klubbstugan vilket vi utnyttjade
för att vänja honom även vid sånna. Läskigt sa Buddy men det är nog mer själva trappklättrandet i sig som är läskigt :).

Buddy introducerades även för tunneln och balansen.

Bus med stor och liten! Buddy har definitivt fått en ny idol!

"Ser du vad jag ser?"

En ny milstolpe!

2007-08-17T15:04:00.000+02:00

Buddy har klarat ännu en milstolpe!

Hela 15 minuter var han själv

hemma utan att pipa och skrika =D. Jag är såååå stolt!

Inklickning

2007-08-16T13:29:00.001+02:00

Klick - godis - klick - godis - klick - godis...

För två dagar sedan utspelade sig ovanstående sekvens om och om igen under någon minut med någon timmes mellanrum. En och en halv dag ägnade vi åt att leka godisautomat i takt med klickern.

Idag, två dygn senare, springer Buddy runt och busar med bäver i vanlig ordning. I smyg tar jag fram en köttbullebit och trycker ner tummen i den lilla röda dosan tills ett ljudligt KLICK-KLICK hörst.

Vad som utspelar sig är följande:

"Dööööda bävern, dööda bävern!!"

*klick-klick* hörs någonstans.

"Huh! Vänta nu..!"

Bävern släpps brutalt ner på golvet.

*Swoooooosh* Buddy kastar sig iväg med siktet inställt mot mig!

*Swiiiish* Buddy sladdar och glider i svängen!!

"Måste hinna! MÅSTE HINNA!"

*iiiiih* en tvärnit framför fötterna på mig.

"Godisgodisgodisgodis!!"

Slänger fort som attan ner köttbullebiten.

"Wohooo!! Jag klarade det, jag klarade det! Mermermeeeer!"

____________________________

Vilken klickerkick va!!

Klickern kommer användas flitigt i detta hushållet hädanefter - häärligt!!

Badkaos

2007-08-16T13:25:00.000+02:00

Var ute häromdagen med Helena för att ta ett dopp mitt i regnet. Buddy fick naturligtvis följa med ner och självklart skulle han med ner i vattnet. Simmade gjorde han som en fisk och pep gjorde han som en som en en musorkester. Det var INTE kul sa han men vara i vattnet ska jag fasen vara! Det var ju bara att klättra upp på matte när det blev för jobbigt.

En ny fas

2007-08-11T01:18:00.000+02:00

Japp, verkar som om den lille har äntrat en ny fas.
Ibland cyklar vi ner till en sjö här i närheten och promenerar lite. Buddy brukar gå lös och det har oftast gått prima.
Men idag förstår ni, var det andra bullar. Då vi mötte folk fick reste han plötsligt hela raggen ända ut på svansen och boffade åt de som kom. Kom det joggare jagade han efter dom så att jag fick skämmas ända ner i tårna då Buddy nästintill lyckades fälla varje svettig man som passerade oss. Och detta skällande. Numer på det mesta. Framför allt på folk som kommer mötandes. Lillen är så osäker så han går på tå nästan :P. Skulle någon få för sig att hälsa på honom när han kommer skällandes så kryper han på mage pipandes in bakom mina ben.
Min lille klenis hahah :D.
Nu när familjen äntligen kommer hem så ska jag ta mig ut i samhället mer och miljö/socialträna honom. Just nu kostar det mig 120 spänn att åka fram och tillbaks till stan. Hur kul är den på en skala?
Jag märker i varje fall mer och mer för varje dag att det är en terrier jag har å göra med. Envis som synden och kaxig så inåt. Haha men det går framåt i varje fall.

Idag lyckades Buddy vara själv hemma i hela fem minuter utan att pipa *stående ovationer*.
Vi har även övat på att gå ordentligt i utställningskoppel. Just nu ser det mest ut som om jag har en studsboll i andra änden av snöret hehe.

Han är så go min lille pup. Är så himla lycklig att jag har honom :).

3 månader

2007-08-09T15:56:00.000+02:00

fyllde lilleman igår.

Vikt: 4 kg
Höjd: 27 cm

Lillen i badet!

2007-08-08T13:30:00.000+02:00

Haha lilla älsklingen då, hör så ledsen han är :P.

Rymmare!!

2007-08-07T23:55:00.000+02:00

Hittils har Buddy gått mycket lös på tomten, vi har även en kompostgallerinhängnad men jag har valt att ha honom utanför då jag själv varit ute på andra sidan huset osv. Det har gått prima och han har hållt sig till tomten. Men idag... Idag bestämde Buddy sig för att utforska världen utanför. En blick på mig, lyssnade till mitt "Kom här"... och sket fullständigt i det! Iväg gick han. Och jag ropade, och tjoade. Men icke. Då sprang jag iväg bakom huset fortfarande tjoande. Men nej då. Jag bestämde mig för att gå och hämta honom. Tror du det gick lätt som en dans eller? Knappast. Vi lekte jage. Ända tills jag kastade mig efter honom på en grannes gräsmatta *suckar djupt*. Från och med nu får han hålla sig i inhängnaden, åtminstonde tills jag vet att han kommer på en gång när jag ber honom.

I sådana tillfällen har jag lust att ruska i honom, så jag biter mig hårt i kinden och förklarar lugnt för mitt irriterade inre att det bara är en liten valp och att om vi bara tränar rätt så kommer det hela att lösa sig och så andas vi och går och dricker saft.

Han och kanin har haft möte idag igen på varsin sida gallret. Hon är kaxig den lille skiten, mycket väl medveten om att jag har kontroll på det lilla monstret på andra sidan.

Buddy hade tokryck igen. Värmen gör att han sover hela dagen och sen tar ut all energi på en gång så fort det svalnar lite och då blir han riktigt tossig ni vet, rusar runt, runt. Skäller, morrar, fintar mig, hoppar på byxben, gör allt han inte ska göra... För att försöka minska på överskottsenergin har vi tränat på lite olika saker, ordet nej (bild på nedan, när han har en liten godishög framför sig), sitt, stå, varsågod och namnet.

Om ni tittar noga så ser ni riktigt hur han "gurglar" för att få äta upp godisarna. Otålig en.

Tillåt mig presentera Kanin. Hon är väl nära halvåret gammal nu :).

Valpkurs

2007-08-06T23:40:00.000+02:00

Idag har jag och lilleman varit på första valpkurstillfället. Vi går en valpkurs ute på Hundens hus som ryktet säger ska vara bra och de tränar på det sätt jag föredrar själv - respons på bra saker och nonchalans till sämre saker.

Vi knatade alltså vid en 18.00 in i lokalen där det redan väntade en svensk lapphund och en liten dvärgpincher. Det första som händer är att Buddy blir utskälld av lapphunden vilket resulterar i att Buddy skäller tillbaks - men hallå liksom? Komma här och komma här!

Efter en stunds presentation gick vi ut till en gräsmatta i skuggan (värmen har varit olidlig idag så vi bara bugade och bockade åt de stora träden). På vägen till grönskan inser Buddy att det finns en till liten kille i precis samma storlek som honom och som dessutom är nedrigt leksugen! Wooohooo sa Buddy och slet i kopplet som en hel draghund ända tills hans luftrör började tjuta och jag brutalt slängde upp honom på armen innan han dog där och då ;).

Vi började med kontaktövningar. Nu är kontaktövningar något vi har tränat sen dag 1 och idag sitter han snällt och stirrar på mig innan mat och oftast innan vi går ut genom dörren och vid godistime. Men lille stjärnan har bestämt sig för att ta på sig rollen som klassens clown. Han pep, slet, kastade sig, hoppade, bet, skällde... you name it! Allt annat var himmelriket förutom just mina torkade blodpuddingbitar. Då och då krockade han med min blodpuddingshand och lyckades i all iver slänga upp en blick på mig bara för att få lite proviant under äventyret *suck och stön*. Det slutade med att större delen av lektionen gick för min del ut på passivitetsövningar (vilka gick vilt till, han till och med försökte utsmarta mig genom att åla sig saaakta saaakta bort ur mitt grepp). Men eftersom de enda övningar vi gjorde idag var kontaktövningar - som jag looooovar att han är en stjärna på i vanliga fall - och namnträning - som han förövrigt också har lärt sig för länge sedan (man är väl inte valpinstruktör för inget) - så var det ingen panik.

Även om det inte är ultimat efter en bråkig lektion så lät jag honom faktiskt få leka med den lille griffonen Ozzy (som buddy tidigare taggat upp innan han höll på att falla av pinn). Han har ju aldrig fått träffa en annan valp och det var så härligt att se dem busa runt, helt jämställda! I ena stunden hade Buddy makten och i nästa var det Ozzy. Läste föresten en tråd på Vovve idag eller igår om valpar som verkar tillfredställa sig själva... varför göra det själv sa Buddy och Ozzy som testade nån variant av 69:an *hakan nere i gräset*.

På bussen hem (efter att vi lyckats skilja åt hundarnas Brokeback mountin par) sov han som en liten gris. Vad jag inte hade räknat med var hans överbelamrade hjärna. Två steg bort ifrån bussen började han att skälla med sin ljusa lilla röst på allt och ingenting. Svansen såg ut som en rävs och hela han hoppade för varje skall. Jag försökte genast avleda med godis på marken för honom att söka efter vilket han också gjorde i två sekunder innan han började påpeka sin existens för omgivningen igen *skakar på huvet och suckar djuupt*. Jag bestämde mig för att bara gå hem fort så att han kunde stupa i säng och förhoppningsvis inte lägga till beteendet i sin "att-göra-lista".

Nu har han sovit djupt länge och tänker förhoppningsvis göra det resten av natten med, men han är ju en sjusovarhund. Idag vaknade jag vid en tio, och så även Buddy, men han var för trött och somnade om en timma till! (Har jag sagt att jag gillar min hund?)

Härliga dagar

2007-08-01T16:54:00.000+02:00

Han bara växer och växer min lille pojk. Då jag fick honom vägde ca 2 kg och var 8 veckor. Nu är han 12 veckor och väger hela 3.4 kg! Häromdagen var vi hos veterinären och Buddy fick sin spruta, allt gick jättebra och vetten påpekade att det var en väldigt lugn och trevlig valp. Hon gjorde en allmän koll och jag bad henne att kika extra på ögonen som har runnit en del sedan jag fick honom. Jag fick tipset att skölja med koksaltlösning från apoteket 2 gånger om dagen så nu får jag ta en shoppingtur till centrum. Allt var i alla fall som det skulle och bettet såg jättefint ut, härligt!

Vi tränar på varje dag, går en kort promenad om dagen då vi tränar följsamhet och klättrar upp på stubbar och stenar samt letar godis i träd vilket Buddy är en hejjare på ;).

Som vanligt följer kameran med och även Helenas kamera har varit med ett par gånger nu.

Igår var vi vid Finnsjön och lät Buddy busa och bada vid klipporna. Han får tokryck så fort man stannar till någonstans utmed vägen och rusar runt som en tok mellan träd och sten. Så sööt är han! Vid vattnet hittade han en pinne att gnaga på, men vad besvärligt det blev när den fastnade i ena tanden hahahahha! När han väl hade lyckats simma lite så frös han så han blev alldeles ledsen och klämde in sig mellan min arm och mage. Myysigt sa han och kurade ihop sig lite till.

Sen sooov Buddy som ett litet barn i flera timmar! Kolla in stilen han har när han sover, han viker liksom in framtassarna bakåt :P. Ibland så böjer han bak hela frambenen haha det ser riktigt obekvämt ut men så ska han ha det tydligen. Knäppis :D.

Regniga dagar

2007-07-25T06:57:00.000+02:00

Huuua, det regnar och regnar och till råga på allt så är jag jätteförkyld. Inte alls kul att springa ut och in med en valp då och framför allt inte roligt att torka upp kissfläck efter kissfläck. Ja för ni förstår, han kissar en jädra massa. Eller snarare ofta. Jag har kommit fram till att den lille j-keln kniper av som en vuxen hane och går vidare till nästa fläck... Hmmhmm vad ska man vänta sig i framtiden tro?

I takt med att regnet har fallit så har det bildats ett vattenhål bredvid vår gräsmatta. I den låg i sin tur en plastfotboll som Buddy absolut skulle försöka leka med. Problemet var bara det att det var något djupare än vad han tänkt sig, så lika snabbt han kom i, lika snabbt var han uppe igen :)!

Vi tränade lite på att stå fint också... tänkte att man måste ju ha ett kort när han står fint också! Men när man inte har en fotograf utan man får vänta i tio sekunder, jaaa... Då blir det inte så bra bilder. Vi ska träna och träna och träna, och när lillen väl kan stå still 15 sekunder då ska jag ta ett kort och lägga ut ;).

Istället för ett stå fint kort får ni några andra bilder tagna idag den stund då solen faktiskt lyste;

"Uuh, sluuuta fooota!!"

På cykeltur i Mölnlycke

2007-07-23T22:01:00.000+02:00

Eftersom min mamma har varit så snäll och köpt en bra cykelkorg åt mig att ha Buddy i så tyckte jag att vi kunde inviga den med en tur ner till Centrum för att handla mat. Helena följde med oss ner så att hon kunde passa honom medan jag var inne i affären.

Om ni undrar vad jag donar med där i korgen så säkrar vi cykelturen med hjälp av Kanins (jaa.. min kanin heter Kanin) sele. Buddy får helt enkelt ha kaninsele på sig som jag sätter fast i cykeln. På så sätt kan han inte hoppa ur själv i farten! Inte för att han har försökt men jag vill inte gärna vänta ut olyckan. Haha jag vet inte jag, men kanske därför han ser så förnedrad ut :P, behöva ha kanins sele på sig liksom. Hmmmm...

Hemma i Göteborg

2007-07-23T21:52:00.000+02:00

Japp, numer är Buddy en västkustborder!

Den 21 juli tog vi tåget hela vägen från Söderhamn ner till Göteborg, en 10 timmars resa! Som tur var så hade vi lång paus i både Gävle och Örebro och lille Buddy var en kämpe som inte kissade en enda gång på tåget utan höll sig tills vi var på fast mark igen. Resan gick i övrigt jättebra! Han sov mest eller låg och tuggade på någon leksak :).

När vi kom hem travade han nyfiken runt genom huset och undersökte varje vrå. Eftersom vi har superkänsliga golv när det gäller vätskor (golvet reser sig om det ligger vatten på en kort stund) så ordnade vi med tidningar i ett hörn.

Sedan var klockan så mycket att vi gick och la oss direkt efter maten och Buddy sov som en sten heeela natten (23.00-10.30 ungefär) utan att kissa en enda gång!Yeeeeey!

2 veckor med Buddy

2007-07-19T08:40:00.000+02:00

Ja, nu har Buddy bott hos mig i två veckor, men det känns redan som en evighet. Från den lite tillbakadragna valpen till en nu kaxig liten figur som dock INTE vill vara utan sin matte :). Nog så charmigt att han helst håller sig till mig helst men det kan ju också bli ett problem när han blir äldre så vi tränar varje dag på att han ska kunna sitta bakom kompostgallren utan att jag är med. Jag finns hela tiden inom synhåll och helt ärligt så är det nog lite extremt, både jag och mormor har börjat fundera på om detta är ett genomgående drag i rasen då vi nu på senaste fått höra historier om flera bordrar som skriker när ägaren inte finns alldeles vid vovvens sida!! Buddy kan knappt sitta på ena sidan kompostgallret (varifrån han ser mig, jag är ungefär en meter utanför) utan att han skriker som en tok! Nu har han blivit duktig att vara själv bakom gallret i köket men utehagen är en kamp! HUA, säger både jag och mormor som står som två frågetecken till denna deprimerande skrikfanfar. Till och med Sofin har börjat yla vid två tillfällen och hon är inte typen som brukar yla :\. Huuuur ska detta gå?? Men vi tränar och tränar så det ska nog lösa sig med tiden!

Vi tränar dagligen på följsamheten och på hans namn som han verkligen har börjat lära sig. Jag pillar med honom lite varje dag, klämmer på ben och mage, kollar i öronen, klipper klor, tittar på tänderna och i svalget. Vi har provat att borsta tänder, vilket var... bitigt ;).
Vi har socialtränat lite mer då Buddy fick följa med på "Jazzkoncert" vid inre bryggan i Fjäle. Ett gäng gamla gubbar som spelar Jazz för en samling människor i varierande åldrar, allt från spädbarn till de allra äldsta. Likaså var vi nere på Allsång i Fjäle haha vilket bara är så mysigt! Ungefär som på Skansen bara lite mindre folk, lite mindre kändisar och hemskt mycket mindre skönsång ;). Buddy verkade dock tycka det var utmärkt musik och somnade som en liten gris i mitt knä. Naturligtvis glömde jag att ta med mig kameran på båda tillställningarna! Typiskt!

Att gå i koppel är en spännande historia. Han går jättebra än så länge, det är bara när kopplet når sin fulla längd som han anser att det är läbbans och försöker slingra sig ur.
Vi har haft Rosa Frisegård på besök med sina två bordrar Tom-Tom och Cappie vilket var jätte trevligt! Tom-Tom körde på nonchalansstilen och ignorerade Buddy fullständigt! Cappie tyckte att valpar är äckligt och nöp honom rätt över huvet men det gick bra, ingen skrämd valp här inte. Buddy har även fått hälsa på Rambo lite mer närgånget och han var nog i lite mer rätt kaliber, Rambo röjde runt med Buddy som en tok ända tills lillkillen tyckte att det blev för kämpigt och kom pipandes och satte sig mellan mina ben.

Han har alltså fått träffa 4 ganska så olika hundindivider;

Oh'sohfihn: En snäll gammal dam som tycker det är skoj att få morra åt plutten. Hon gjorde honom aldrig något utan bara morrade tills han höll sig på nån decimeters avstånd och gläfsde på henne därifrån. Hon kunde till och med försöka locka honom till att försöka dra henne i all päls bara för att få säga åt honom att hålla sig på lite avstånd!

Rambo: En vildbase som inte ens lille Buddy klarade att hålla på halster, det gick helt enkelt vilt till. Bara på skoj visserligen men en vild lek blev det!

Tom-Tom: Total nonchalans, inte en blick, ingenting!

Cappie: Ingen varning, bara direkt nyp. Buddy pep till och for iväg som ett skott men efter bara någon minut försökte han få igång Tom-tom igen men höll sig borta från Cappie, så det gick bara bra!

Jag och Buddy har provat på att cykla med! Lillen fick sitta i en cykelkorg bäddad med en filt medan jag cyklade runt i Fjäle. Nyfiket snusade han i luften medan vi swishade fram på de slitna vägarna. En dag cyklade vi ända till Enånger (7 km ungefär ena vägen), på vägen dit stannade vi och tittade på hästar. Liiiite läskigt sa Buddy! Gick så bra så att sitta i korg i varje fall så nu har mamma köpt en åt min egen cykel!!

Han har också lirat runt lite på badstranden när det ändå var folktomt. Han lyckades drutta ner för den lille sandbacken som blir i hav ni vet, bara nåra dm ut i vattnet så blir det ju en liten sandkant?! Men han höll huvet ovan vattnet och tog tre simtag så var han inne igen! Han har fått springa och hämta pinnar i vattnet och busat runt i sanden. Så himla härligt att se honom raca runt i vattenbrynet.

Vi tränar lite dagligen på att vara på bord och bli pysslad med. Vi tränar också på att stå fint och att visa tänderna. Går bra sålänge han inte blir allt för uppspelt för då stirrar han stint på mig och gläfser om han inte får sin köttbullebit på en gång haha!

Valpkursen på hundens hus är nu även betald och klar och det ska bli jätteskoj att han får träffa andra valpar!

Dag 5

2007-07-09T02:53:00.000+02:00

Inatt hade jag slarvat, eller snarare så hade jag inte vaknat när Buddy vaknade och behövde komma ut... På morgonen fick jag min skit för det, i andra änden av rummet låg en liten bajshög och luktade! Tyyyyypiskt! Vet inte om det var han som inte väckte mig eller om det var jag som inte vaknade hmhm. Ser fram emot när han börjar säga ifrån ordentligt när han behöver gå ut.
Vi fortsatte med att träna på Varsågod innan mat (Buddy måste ta ögonkontakt med mig innan får maten). Sedan blev det lite ensamhetsträning bakom gallret igen vilket bara går bättre och bättre måste jag säga! Snart ska vi börja med att jag snabbt går ut och stänger dörren bara för att komma in igen sekunden efter, spännande. Men han är väldigt mattekär, som mormor säger så verkar han veta vem som är värd att hålla sig till och det är ju bra!

Sen gick vi ut i regnet en stund igen, det är såntdär obehagligt fint regn ute. Men vi knatade på. Lite följsamhetsträning och massor med bus och lek blev det. Efter ett tag kom Sofin ut och ville leka. Jojo sa Buddy och satte verkligen liv i den gamla damen. Dom rev runt som en orkan tillsammans. Buddy kom på att han kunde gömma sig inne under altantrappan och göra attacker därifrån bara för att snabbt som attan springa in och gömma sig igen :P. Var hemskt roligt att se, det går jättebra mellan dom verkligen! Men så blev det lite för mycket så Buddy stressade upp sig nåt helt fullständigt och började få svårt för att kontrollera sig. Plötsligt började han låta riktigt arg och högg nog lite för hårt mot Sofin så vi bröt leken där. Jag och lillkillen stannade ute en stund till och bara satt stilla på samma plats, Buddy undersökte barkbitar och plastlock medan jag passade på att fota.

Buddy tyckte det var sådär halvskoj att få en kamera i nyllet :P .
Sedan sov han djuuupt en lång stund bredvid Sofin :).

Dag 4

2007-07-08T05:34:00.000+02:00

Idag var det riktigt tråkigt väder ute så vi har hållit oss inne större delen av dagen. Jag har dessutom varit helt slut så jag har inte orkar underhålla honom särskilt mycket idag. Vi kör lite följsamhetsträning då och då på någon promenad men när det är såhär regnigt så vill man inte gärna skutta ut i skogen och sitta på huk bakom någon gran...
Jag har minskat lite på mängden mat han får. Han åt nämligen aldrig upp allt innan men nu när jag minskat med en fjärdedel per portion så äter han allt med glädje. Sista måltiden får han ett helt mål och då äter han även det.

Idag kom det ett gäng gäster hit då mamma fyllde år. Fyra vuxna och två barn till. Vi lät Buddy sitta i köket bakom kompostgallret så att inte alla barn skulle kunna busa runt för hårt med honom vilket gick jättebra. Han busade mest runt med sin bäver :).

Eftersom han som sagt börjar kaxa upp sig och inte tycker att jag säkert håller koll på honom när vi är ute så har vi tränat lite följsamhet. När alla gäster gått hem tog jag med mig honom ner på grusvägen och så gick vi en kort promenix. När vi vände igen så började han snabbt trava framför mig och då passade jag på att vända håll igen. Så fort han kom galloperandes tillbaka satte jag mig ner på huk så fick han en godbit från närheten av ansiktet. Sådär fortsatte vi ett tag och tillslut höll han sig hela tiden på högst en meters avstånd och då och då vände han sig om för att hålla koll på mig. Jag passade på att lägga in kommandot KOM när han sprang tillbaks till mig så det har vi också tränat lite på idag. Smyger även in ett braaa då han självmant stannar upp och väntar in mig, kan ju tillslut lägga in ett Vänta! som kommando på det och hoppas att han lär sig.

På kvällen satt vi allihop och tittade på tv. Eftersom dte är lite dåligt med stolar och plats i tvrummet så brukar jag sitta i Sofins Biabädd. Här låg nu även Buddy och myste, åt på filt och busade med en fäll. Även Sofin kom efter ett tag och klämde sig ner bredvid och hon var så snäll att hon lät honom ligga och vila på hennes rygg!

På kvällen precis när vi skulle gå och lägga oss fick Buddy tokryck, han for runt som en pil i rummet, kastade sig med ett vrål ifrån sängen rätt ner på bävern bara för att sedan rejsa vidare runt runt till ljudet av sina egna skall och morrningar... Hmmmm sa jag och åh jösses... Inte lätt att få en sån liten marodör att somna? Jaa-aa. Upp och ner i sängen gick han så tillslut fick jag nog och så fort han kom upp i sängen och inte lade sig tillrätta slängde jag ner honom på golvet. Någon måtta fick det väl vara på det hela ?!!

Buddy The Byrack

http://www.vildatassar.se

Flytvästen

NY BLOGG!

Buddy möter grävling!

Sommar

The Plan...

En helg i vänstervarvets tecken!

Nässjö

Dambesök

En vacker promenad

Flickbesök

Snabb uppdatering

1 år

Platsliggning

Moving on

Nr 1000!!

LiggliggLigGliggLiGgliGG

Blodad... nos..?

Ett hundgöra!

Spavistelse

Nytt utseende...

Glassigt

"... under gång"

Happy feet

DrippDropp

Kan det gå?

En bra dag

Hittade en Nora

I owe you

Ett brustet hjärta...

How's it goin'?

What to do...

Topkondition...

Buddy i gävle

Vetbesök

Hararnas fiende också?!

Rådjurens fiende..?

Passivitetsträning?!

En film

Tålamodets gräns och Aha-upplevelse

Kycklinglevern till undsättning

Nattlig powerwalk

Understimulerad?

Out n' about

Moving on

Nytt år, nya fasoner!

Ingen kritik på hemsidan!

MyDog

Jul och nyår

GOD JUL!

Nytt på hemsidan!

Vart sjutton...

Winter wonderland

Vi gör framsteg...

Bra mage!!

Specialdiet!

Piggare

Gatuhunden Buddy

E det inte det ena så är det de andra...

Härlig promenad i frostad skog!

Tråkig hund *mutter mutter*

Västra terrierklubbens Julshow!

Buddy Goes Gävle

Militärläger

Oplacerat litet stjärnskott

Buddy har blivit UTMANAD!

Utställning i Halmstad

5 månaders mätningar

Unghundskurs

En promenad på gott och ont

News!

Såpbubblor är kalas!

Promenad vid Delsjön

Buddys första utställning!

Stora killen!

En ny kompis!

En ko-puss kanske?

Valpkursen

Valpälsen har rykt!

Tråkig hund mutter mutter